KRÖNIKA. Sjöfarten mellan svenska hamnar släpper ut mer luftföroreningar och växthusgaser än inrikesflyget, visar en granskning som SVT gjort och som uppmärksammats under veckan som gått. Slutsatsen baseras på nya beräkningar från SMHI, som visar på betydligt högre utsläpp från den inrikes sjöfarten än vad som tidigare varit känt.
Samtidigt fortsätter den internationella kryssningsfartygstrafiken att slå nya rekord i såväl antal anlöp som storlek på fartygen. Lägg därtill en växande marknad av fritidsbåtar med allt kraftfullare motorer som idag står för uppskattningsvis en tredjedel av flygets koldioxidutsläpp, och det är lätt att bli skeptisk när det kommer till sjöfartens rykte som ett miljövänligt transportslag. Är det dags att omvärdera den synen?
Som vanligt är det inte en fråga som går att se i enbart svart eller vitt. Visst genererar sjöfarten utsläpp, som alla transporter. Men intressant är att det enligt SMHI faktiskt “bara” är ungefär hundra av Östersjöns cirka 20 000 större fartyg som står för en fjärdedel av utsläppen. Kan vi alltså bli lite bättre på att rikta insatserna mot detta fåtal, främst passagerar- och bilfärjor, är en hel del vunnet. När det kommer till fritidsbåtarna är det framförallt de äldre tvåtaktsmotorerna, med en livslängd på ytterligare kanske tio år som max, som är de största miljöbovarna.
Att båtbranschen nu står inför ett liknande paradigmskifte som bilbranschen är tydligt. I veckan hölls till exempel Sveriges första elbåtsmässa. De stora rederierna satsar allt mer på klimatsmart drift. Nya lösningar är helt klart på väg, även om de fortfarande är i sin linda. Så visst finns hopp att ny teknologi kommer lösa mycket.
Men jag tror nog att vi måste jobba med beteendena också. Är det verkligen försvarbart att, med dagens klimatproblematik, bränna ut till Sandhamn på en kvart bara för att det går? Att åka på kryssning ombord på ett gigantiskt fartyg och klämma in turistande i sju städer på en vecka? Är det ens kul?
Enligt Fredrik Windmark i artikeln här intill skulle mycket vara vunnet om de där hundra färjorna sänkte farten med bara tio procent. Dessvärre lever vi idag i en verklighet där vi, om vi en gång har effektiviserat någonting, har väldigt svårt att backa bandet till någonting mindre effektivt. I synnerhet när det är fråga om pengar och tid. Att Gotlandsresan ska börja ta fem timmar igen istället för tre skulle gissningsvis vålla ramaskri.
Men det är dags att verkligen börja ta båtbranschens miljöpåverkan på allvar. Då krävs att alla gör vad de kan, myndigheter, rederier såväl som konsumenter. I synnerhet om det inte ens är svårt, utan bara obekvämt.
