KRÖNIKA. I förra veckan kom uppdaterad så kallad “advice” från internationella havsforskningsrådet ICES gällande hur mycket fisk som ska kunna tas upp ur Östersjön kommande år. Jag skriver “advice” istället för det svenska ordet rådgivning, för några råd eller rekommendationer är det egentligen inte. Det handlar snarare om upplysningar, en prognostisering för olika scenarier.
“Råden” som ICES ger är inte heller frikopplade från politiska intressen. De är svar på en tydlig fråga ställd av politiken: “Hur mycket fisk kan vi maximalt ta upp ur havet utan att knäcka bestånden?”. Man ber ICES uttryckligen att inte ta hänsyn till några andra av EU:s miljömål eller fiskens roll för havens ekosystem i övrigt.
I år är ICES svar på den frågan att det går att öka strömmingsfisket i centrala Östersjön, bland annat tack vare att enskilda starka årskullar lett till en ökad biomassa på totalen.
Samtidigt konstaterar man att osäkerheterna är stora, och i en finstilt tabell längre bak i yttrandet framgår det att risken för att beståndet ska kollapsa inom två år ligger på mellan 5,1 och 8,9 procent för det intervall man menar utgör ett “hållbart fiske”. För att den risken ska kunna sänkas till fem procent, vilket är den inom EU överenskomna nivån över vilken allt fiske ska stoppas omedelbart (även känd som “nödbromsen”) – skulle fisket istället behöva minska.
Väljer man att sätta kvoterna enligt det högre värdet i intervallet väljer man alltså att godta en nästan dubbelt så hög risk som man stipulerat i lagen. Det vore i så fall inte första gången det sker, utan att det blir några repressalier eller viten. 2023 försökte EU-kommissionen till och med – för att komma runt det faktum att man bryter mot sina egna överenskommelser – i all hast avskaffa nödbromsregeln.
Nu ska kommissionen bearbeta ICES upplysningar och fler perspektiv ska inhämtas. Men när de hårda besluten ska fattas av ministerrådet i Luxemburg i oktober, då är det slut med transparensen. Vad som egentligen händer under de där 48 timmarna då fiskeministrar från EU:s medlemsländer låser in sig och kollektivt bestämmer sig för att kringgå sina egna lagar är det få som vet. Det mötet är stängt för såväl media som allmänhet.
Hur blir det i höst? Kommer Peter Kullgren (KD) att återigen komma ut ur det rummet, sucka uppgivet och säga att det inte fanns något att göra i förhandlingarna? Eller kommer han att kräva ett stopp för denna obegripliga fars?
