Motorer som havererat. Soppatorsk mitt ute på fjärden. Covidsjuka som snabbt måste transporteras till sjukhus eller en luftballong som kraschat. Allt kan hända på sjön och de frivilliga sjöräddarna på RS Stockholm står i ständig beredskap att rycka ut när olyckan varit framme.
Det är den sista högsommarveckan innan jobb och skola drar igång, och värmeböljan kör en kanske sista repris. Solen steker och glittrar förföriskt i det blanka och vindstilla vattnet, en perfekt dag att vara ute till sjöss. Besättningen på RS Stockholm har samlats på bryggan vid Österskär, där sjöräddningssällskapet har en av sina två stationer. Runt hälften av alla båtägare har redan hunnit åka hem, men ännu finns många kvar i skärgården som vill krama ur det sista av sin ledighet på öarna och till sjöss.
Tidigare på morgonen kom ett larm om en äldre kvinna som drabbats av andningssvårigheter på en ö. Kvinnan blev hämtad och fick sedan åka ambulans till sjukhus. Igår kväll kraschade en luftballong in i ett träd. En sak står klart – för sjöräddarna är ingen dag den andra lik.
– Man kan aldrig förbereda sig för vilket uppdrag som kommer, säger Fredrik Cederlund, som tillsammans med kollegorna Jocke Wahlsten och Helene Van Den Berg idag är ombord på fartyget Rescue Rebecka af Odd Fellow.
Denna sommar är ändå betydligt lugnare än de två föregående pandemiåren, då ”alla” skulle köpa båt och många sjöovana befann sig ute till sjöss. Att det är många som övergivit skärgården för att istället tillbringa semestern utomlands märks tydligt, enligt besättningen ombord.
– Det är svårt att säga hur många färre båtarna är, men personalen i Hammarbyslussen uppskattar att det var ungefär 40 procent färre båtar som slussade i år jämfört med 2021 och 2020, säger Fredrik Cederlund.
Men ni måste ha märkt att många flyttat ut till sina fritidshus under pandemin?
– Ja, framför allt den första våren, då hade vi väldigt mycket att göra. Numera vet folk i större utsträckning att vi finns. Vi har också fått mycket mer ambulanskörningar, säger Fredrik Cederlund.
Skepparen Lars Rüdén, som idag befinner sig på den nya, ännu ej namngivna båten 11:11, säger att folk larmar sjöräddningen betydligt snabbare idag än tidigare.
– Så fort någonting händer så ringer man. Förr brukade åtminstone de mer rutinerade titta sig runt omkring efter en annan båt för att påkalla uppmärksamhet innan de ringde oss.
Sedan man införde skoterkörkortet i maj i år har det varit mycket färre incidenter med vattenskotrar. Ett ständigt problem är dock avsaknaden av flytväst på sjön med många onödiga olyckor till följd. Och som bekant är äldre män överrepresenterade i drunkningssstatistiken.
– Vi har sett många fall där hunden har flytväst, katten har flytväst, barnen och frun har flytväst, men den som absolut inte kan simma 200 meter, han har inte flytväst. För även om man kan simma kan man ju råka slå i huvudet, och då är det ju kört iallafall, säger Lars Rüdén.
Sjöräddningssällskapen söker ständigt efter nya sjöräddare och även om arbetet är ideellt och oavlönat är det många som vill engagera sig. Men det är inte alla som platsar i teamet.
– Det är jättebra om man har fartygsbefäl klass åtta eller skepparexamen, men det är inte det viktigaste. Allt det där kan man lära sig och gå kurser i. Det viktigaste är att man har en personlighet som passar. Att man tycker om att hjälpa människor och är omhändertagande, lyssnande och kan jobba under stress, säger Lars Rüdén.
Tyvärr är det inte lika många kvinnor som utbildar sig till sjöräddare. Enligt Lars Rüdén jobbar man dock på att rekrytera fler kvinnor.
Varför tror du att så få kvinnor vill bli sjöräddare?
– Jag tror att tjejer tänker att de inte kan. Men man behöver inte kunna allt från början, vi lär ju upp människor. Arbetet är heller inte särskilt tungt fysiskt – man behöver inte vara någon Schwarzenegger, utan snarare listig och smart. Det är också kul att ha tjejer i besättningen, när det blir mer blandat. Sedan har tjejer en lugnande roll i vissa lägen, framförallt gentemot barn, menar han.
Att hela besättningen kommer från olika bakgrunder gör också jobbet extra spännande, tycker han.
– Johan är officer, jag är vd, Daniel är konsult, Jenny är flygvärdinna och Fredrik är egenföretagare. Det är det som är vår styrka, att vi har många olika kompetenser tillsammans.
Överallt möts sjöräddarna av tacksamhet från allmänheten. De kallas hjältar och hyllas till skyarna när de utfört ett lyckat uppdrag. För Lars Rüdén är det belöning nog, även om inte insatserna ger klirr i kassan.
– Det är så kul att kunna hjälpa människor. Som idag, då vi såg till att den gamla damen kom till sjukhus. När vi ser hur skepparen eller föräldrarna blir lättade över att någon kommer och tar över. Barnen blir lugnare, alla blir lugnare, när vi kommer och säger ”vi hjälper er ur situationen”, säger han.
Den tuffaste utmaningen med jobbet är när någon dör, tycker han.
– Mitt första uppdrag var en sjuttonårig kille som drunknade. De åkte två stycken på en skoter och han hade ingen flytväst. Det där sitter kvar. Det kan också vara tungt med ovissheten när vi inte hittar personen vi letar efter. Sen när vi lyckats hitta någon, blir vi desto gladare. Det är en adrenalinkick utan dess like och väger upp allting annat. Även om det bara är någon som fått problem med båten och vi kan bogsera in, blir folk glada, trots att båten har gått sönder.
Efter en händelselös dag i skärgården dag beger vi oss in mot stan, genom Hammarbykanalen mot det flytande kontoret i Hammarbyhamnen. Här sitter sjöräddarna ofta och jobbar när de har jour och väntar på larm. Timmarna passerar, och fortfarande är det knäpptyst i mobiler och personsökare. Det har med andra ord varit en ovanligt bra dag i skärgården där man bara kunnat njuta av solen och värmen i den sköna sensommaren. Men imorgon kan som bekant vad som helst hända.
