Norrgårdsstiftelsens arrendator, familjen Boersma, väljer att flytta från Ingmarsö efter att motgångarna med såväl ladugårdsbygge som skolskjuts blivit för stora. Nu återvänder de till sin andra gård i Månkarbo.
– Vi orkar helt enkelt inte längre, säger Janneke Boersma.
För drygt tre år sedan flyttade Janneke och Freerk Boersma tillsammans med sina barn Hedda, Melle, Jonna och Ruben ut till Ingmarsö, som arrendatorer till stiftelsen Ingmarsö Norrgård och skola med tanken att driva jordbruk med mjölkkor och starta gårdsmejeri.
Men resan har varit allt annat än enkel. Bygglovsprocessen för att bygga en ny ladugård drog ut på tiden under flera år innan den slutligen avgjordes i högsta instans i somras. Men då kom nästa smäll för familjen, när Värmdö kommun stängde högstadiet på Svartsö. Barnen hänvisades istället till Ljusterö skola, där de tidigare inte trivts, och familjen beviljades inte skolskjuts för att gå i Djurö skola, något Skärgården tidigare rapporterat om.
Det har försvårat vardagen väsentligt och nu har familjen beslutat sig för att lämna Ingmarsö och skärgården.
– Det har varit ett väldigt tungt och tufft beslut. Men i och med det här med skolskjutsen så blev det helt plötsligt väldigt enkelt. Det var sista droppen, säger Janneke Boersma. Hon riktar stark kritik mot Österåkers kommun, som hon menar inte har ställt upp som önskat.
– De påpekar hela tiden hur fin skärgården är. Men det betyder att man måste stötta boende på ett annat sätt än de gör i dagsläget. Det värsta är att alla säger att de förstår problemen och ska återkomma, men det är ingen som återkommer.
Ett annat skäl bakom beslutet är att det varit personalbrist på familjens andra gård i uppländska Månkarbo, där Freerk varit tvungen att tillbringa en stor del av sin tid. Det är dit familjen nu kommer att återvända.
– Vi känner att vi inte orkar vara på två platser samtidigt. Vi har gjort det så länge nu.
Familjen har varit uppskattad på ön, och många har i den lokala Facebookgruppen uttryckt bestörtning och sorg över beskedet. I ett avskedsbrev tackar familjen för allt stöd: “Det har hjälpt oss komma upp när det kändes jobbigt. Känslan av gemenskap är så magisk, så väldigt unik”, skriver de.
När flytten kommer att ske är ännu inte klart, men Janneke och Freerk kommer under hösten att successivt avveckla sina uppdrag.
För stiftelsen var beskedet inte helt oväntat, då man fört en kontinuerlig dialog och känt till familjens utmaningar.
– Det är stora möjligheter som går förlorade i och med det här, den saken är klar. Vi vet vad de har betytt, och skulle betyda, för Ingmarsö. Det är på många vis ett tråkigt besked. Hade den segdragna processen med bygglovet inte varit så hade spelplanen sett annorlunda ut. Den nya ladugården hade då stått färdig och familjen hade kommit igång med sin verksamhet och då hade detta inte behövt ske. Kommunens ovilja att förstå och försöka hitta smarta lösningar på skolskjutsarna var droppen som fick bägaren att rinna över, säger Kjell Torlén från stiftelsens styrelse.
Under hösten kommer man att påbörja annonseringen efter en ny arrendator.
– Nu har vi strukturerna mycket klarare för verksamheten efter de år som gått. Vi kommer att kunna erbjuda en fullt färdig modern bostad, en färdig ladugårdsbyggnad, och har dessutom fört diskussioner med andra verksamheter på ön som ska kunna samverka och skapa olika entreprenader att erbjuda en arrendator.
Samtidigt fortsätter bygget av den nya ladugården, som kommer att behövas oavsett arrendator. Mycket sker i egen regi och med ideellt arbete.
– Även om det är tufft, så blev det nu ännu viktigare att få färdigt bygget så att vi kan erbjuda kommande arrendator färdiga förutsättningar. Men vilken typ av djurhållning och verksamhet de vill bedriva vet vi inget om, det är upp till dem så länge kravet på markskötsel och betande djur uppfylls, vilket är en förutsättning för arrendet, säger Kjell Torlén.
Blir det svårare att locka en ny arrendator till ön, tror ni, givet problematiken som flera barnfamiljer på ön upplever med skolskjutsarna?
– Det är klart att det inte är en merit att inte kunna erbjuda de möjligheterna. Det är en väldigt oroande utveckling för hela fortlevnaden framåt, för både Ingmarsö och kringliggande öar. Det borde kommunen fundera över.
