Utedass, rimmad lax och flakmoped.
Skillnaden mellan Sverige och Italien kan inte bli större än den är i skärgården.
– Mitt första intryck var ”welcome to the jungle”, säger Allessandro Attardo, en av tre italienska kockstudenter som praktiserar på Möja i sommar.
Än så länge är det ett lugn som råder i köket på Möja Värdshus. Lunchrusningen har inte riktigt kommit igång än. Vid arbetsstationerna står kockarna och sysslar med förberedelser till de kommande beställningarna. Grönsaker ska hackas, lax ska skivas och läggas upp på fat och pastavatten ska kokas. Samtidigt hinner kockarna kivas lite sinsemellan.
– Ska du skriva om de här killarna, frågar soussechefen Christoffer Ejemyr mig och pekar mot tre killar i kockrockar som står i en annan del av köket.
Jag svarar jakande.
– De är de lataste kockarna jag någonsin skådat, de gör absolut ingenting, säger han med glimten i ögat och skrattar.
– Som om du gör så himla mycket mer då, skojar Matteo La Spada tillbaka.
Han, Allessandro Attardo och Ottavio Iacó har sedan en dryg månad tillbaka Möja 
som sin hemort och värdshuset som sin praktikplats. Ursprungligen är de från staden Biella i norra Italien där de också studerar på kockskola. Möjligheten att göra praktik på Möja uppstod tack vare en kock som arbetade på värdshuset förra året.
– Han berättade att han till vardags undervisade på en kockskola och lade helt enkelt fram praktikmöjligheten som ett förslag och vi nappade, säger Per Kristiansson, krögare på Möja Värdshus.
För studenternas del var det ingen som tvekade att lämna Italien för en sommar i skärgården.
– Det här är en riktigt bra möjlighet som ger erfarenheter och skapar vägar in i arbetslivet senare, säger Ottavio, som har två år kvar på sin utbildning.
Det finns idag ett överflöd av kockar i Italien. Därför är det inte ovanligt att italienska kockar söker sig norrut i
Europa för att hitta ett jobb, något som Allessandro inte ser som negativt.
– Jag vill skaffa mig erfarenheter från många olika håll i världen.
Ingen av de drygt 20-åriga killarna har varit i skärgården tidigare.
– Något som slagit mig är att allt är så grönt här, säger Ottavio.
– Italien har förvisso också skärgård men det är inte alls på samma sätt som det är här, flikar Matteo in.
Men studenternas första månad i den svenska skärgården har inte varit helt utan utmaningar. Det visade sig att livet på en skärgårdsö skiljer sig en hel del från livet i en mellanstor stad i Italien.
– Mitt första intryck när jag kom hit var ”Welcome to the jungle”, säger Allessandro.
Killarna skrattar och håller med men de vill inte riktigt utveckla vad de menar. Istället förklarar Per.
– Det stod klart ganska snabbt att italienare och torrdass inte var någon bra
kombination. De jämförde torrdasset med hur man lät djuren gå på toa hemma i Italien, säger han.
Det har även uppstått en del språkförbistringar i köket.
– Till en början trodde jag att den här sommaren skulle bli kaos eftersom deras engelska är sisådär, men med tiden har det blivit mycket bättre, säger Christoffer Ejemyr och lägger garnering på en tallrik.
Per Kristiansson berättar att det även blivit fler kulturkrockar.
– Här i Sverige uppmuntras det att kockarna tar egna initiativ. Men så fungerar det inte i Italien. Där ogillas oftast egna initiativ och varje order måste komma uppifrån kan vara frustrerande ibland. Men det är också sådant vi får ta lärdom av för framtiden.
Men han är trots allt nöjd med sina adepter så här långt.
Enligt killarna har det inte varit några problem att ta till sig de svenska smakerna som finns på värdshusets meny, även om de inte alltid tycker om den mat de tillagar.
– En bra kock kan laga vilken mat som helst. Svårigheten ligger i att få alla smakerna på plats, säger Per Kristiansson.
Pressgurka, som serveras till oxbringa, är en sådan smak som de italienska kockarna inte förstår sig på.
– Just pressgurkan är också ett exempel på hur menyn fått en italiensk twist, säger Per Kristiansson.
Han förklarar att det var vid ett tillfälle då en av killarna skulle lägga in gurkan i sin lag som det uppstod ett missförstånd. Istället för att ta vanlig gurka användes saltgurka. Den mixades sedan ned till en slät sirap.
– Det visade sig att det fungerade utmärkt till oxbringan så numer är saltgurkssirapen ett fast inslag på vår meny, fortsätter Per Kristiansson och tillägger att italienarna även har influerat menyn på andra sätt.
– Det är kul att få deras input och se hur de tolkar de svenska smakerna på sitt sätt, säger han.
Nu återstår bara några veckor av praktiken. Den 31 augusti går flyget tillbaka till Italien, något som åtminstone Allessandro tycker ska bli skönt.
– Det är så kallt här. Som italienare är jag van med mycket högre temperaturer så här års, säger han.
Kommer ni tillbaka till Möja?
– Nej, det tror jag inte. Men kanske till Sverige, säger Matteo.
Matsalen och trädgården till värdshuset börjar fyllas på med gäster och beställningarna trillar in. Kockarna återvänder till sina arbetsstationer och börjar jobba med de svenska smakerna på italienskt vis.
