Det snålas inte med ubåtshistorierna när öbarnen berättar om sina upplevelser av den stora underrättelseoperationen i Stockholms skärgård nyligen. En operation som inte bara lämnade minnen för livet utan också avslitna tampar och buckliga båtar i sitt kölvatten.
Militärens stora underrättelseoperation är inne på sluttampen när Skärgården gör ett besök hos skolbarnen på Ornö för att höra om de yngres upplevelser av händelserna. Bara några dagar tidigare har ön hamnat i omvärldens fokus efter att ett foto på vad som tros ha varit en främmande ubåt togs från ön för att sedan publiceras av Försvaret och i media.
I ett nafs gick armadan med minsvepare, kustkorvetter och ledningsfartyg söderöver, från Kanholmsfjärden där de första misstänkta observationerna gjordes, till Jungfrufjärden, över Ornö Ström och till Mysingen.
De vuxna har varit med under 1980-talets ubåtsjakter, men för barnen var det första gången med skarpt läge. Och att spänningen på ön var stor råder ingen tvekan om. Armar viftar i luften, alla vill berätta:
– När vi åkte med Ornöfärjan till Dalarö i söndags så körde vi nästan precis över ubåten. Om vi hade haft vattentorpeder hade vi kunnat bomba den, säger Viktor storögt.
Klasskamraten Oliver var hemma när larmet gick om ubåten i Ornö ström:
– Jag ställde mig ute på trappen så jag kunde se ner till sjön, och såg helikoptrar som jagade ubåten, det hördes jättemycket. Det var inga vanliga helikoptrar, utan stora och mörka, berättar han.
Även Sofia såg försvarsinsatsen:
– När vi åkte hem från Dalarö i söndags såg vi kustkorvetterna åka på havet, och häromdagen hade vi flera helikoptrar som åkte hemskt nära oss. Det mullrade jättemycket och var lite läskigt, men inte jätteläskigt, berättar hon.
För barnens lärare, Ornöbon Kajsa Huss Wallin, var det inte första gången med ubåtskontakt.
– Det var på 1980-talet, jag var väl i 25-årsåldern och jobbade på Utö när vi en kväll skulle åka till Storsand och grilla, berättar hon.
– På väg ner mötte vi de andra som var på väg hem, men vi fortsatte ändå. När vi kom till stranden bestämde vi oss för att sätta oss i en bunker. Efter ett tag fick vi se ett ljus under vattnet, inte långt från stranden. Vi blev fundersamma, men tänkte att det måste vara bränningar och undersökte inte saken närmare. Efter en stund gick vi tillbaka och när vi rundade udden hörde vi plötsligt dieselmotorer.
Kajsa och hennes vänner for upp på sina moppar. Väl hemma ringde de en bekant på Musköbasen för att rapportera händelsen.
– Vi fick veta att de inte hade några ubåtar själva ute då. Efter några dagar kom en kapten från Muskö ut med helikopter och förhörde oss, i enrum, vad vi sett och hört. Det var i samma veva som de hittade östtyska, detaljerade sjökort över Stockholms skärgård, så det var väl intressant för försvaret, säger hon.
Exakt vilka som förutom ungdomarna besökte Storsand den där kvällen, efter att den stora gruppen ungdomar försvunnit och kusten förutsågs vara klar, vet Kajsa Huss Wallin än idag inte. Skolbarnens ögon hänger som fastklistrade vid Kajsa när hon berättar sin historia, och armarna viftar i luften igen:
– Häromdagen när vi åkte på färjan så ropade militären över radion att färjan skulle hålla undan, sen blev vi omkörda av kustkorvetter, då gungade färjan jättemycket, säger Viktor.
Christopher flikar in:
– För några dagar sedan på kvällen så åkte en helikopter rakt över vårt hus, jättenära, så hela huset och golvet skakade. Det kändes som en jordbävning.
Både Kajsa Huss Wallin och barnen vittnar samtidigt om hur luttrade Ornöborna är med både helikoptrar och skottsalvor:
– Vi är så vana att när det började åska ordentligt i söndags så var vi många på ön som trodde att de antingen hade hittat ubåten, eller att det var övningsskott från Utö.
Linn tänker så här om operationen:
– Jag tror de vill få reda på hur Sverige övar och anfaller, de kanske ska ha krig och ta Sverige, och det vore väldigt läskigt, säger hon.
Viktor lägger till:
– Jag tror det är ryssarna som vill öva på hur man kommer snabbt genom skärgården.
Förutom minnen för livet hos barnen lämnade de många fartygspasseringarna förbi ön även konkreta spår. Från flera bryggor slets pollarna av och minst en båt rapporteras ha drivit upp på land av svallvågorna från de förbipasserande fartygen. En av Ornöfärjan Kurirs trossar gick av, likaså Ramsös aktertrossar. Magnus Lindqvist, ägaren till Ramsö, säger:
– Det hände när HMS Visby gick norröver i full fart. Det skapade även bubblor i bordläggningen som låg mot kajen. Vi har haft kontakt med Försvaret och det ska inte vara något problem med ersättning, men det känns onödigt med fullfartkörning när det inte var något, säger Magnus Lindqvist.
