Utifrån sett ser Vaxholms stadsarkiv inte ut att vara mycket för världen, men för den intresserade kan dokumenten som ryms här vara en riktig skatt. Där, bland hyllorna, finns berättelser om livsöden som sträcker sig långt bak i tiden men även handlingar med viktiga beslut som format kommunen till vad den är idag.
– Har du hört historien om ärekränkningen på Stegesund eller hur det gick till när den sista personen som blev avrättad i Sverige blev gripen?
Frågan kommer från Johan Silverfred, stadsarkivarie i Vaxholms stad. Jag skakar på huvudet. Svaren finns inne i stadsarkivet som gömmer sig bakom en grå och anonym dörr på Ullbergs väg 9 på Vaxön.
– Bonden Erik Ersson på Skarpö hade varit på kyrkobesök i Vaxholm när han var tillbaka till
ön passerar han och hans sällskap krogen på Stegesund. Under båtfärden beskyller han krögerskan Sigrid Kock för att vara en natthora utstruken utur horboken, berättar Johan Silverfred.
Ryktet spred sig snabbt och ganska snart ställdes bonden inför rätta. Han förnekade först att han sagt så och skyllde på att det var en annan som anklagat Sigrid Kock för att vara en natthora. Men rätten listade till slut ut att alla bevis pekade på bonden Ersson själv.
– Det hela slutade med böter för bondens del, säger Johan Silverfred.
Han menar att historien, som är hämtad ur domslut från 1690-talet, säger en del om dagens debattklimat.
– Inte minst nu under hösten då ”Me too”-kampanjerna har lyft ut vittnesmål i ljuset. Sexuella trakasserier ledde på 1700-talet oftare till åtal, som på den tiden betraktades som en allvarlig kränkning som kunde skada kvinnans och familjens heder, säger Johan Silverfred.
I arkivet finns utöver historien om den färgstarka krögerskan på Stegesund även dokument som är betydligt yngre än så.
– Här i Vaxholm ska kommunala handlingar arkiveras efter fem år. Det innebär att handlingarna kommer hit till stadsarkivet, säger Johan Silverfred.
En stor del av hans arbetsuppgifter är att se till att alla handlingar hamnar på rätt plats i arkivet, beskrivs och förtecknas, så att allmänheten lätt kan ta del av dem. Men en minst lika stor del av arbetstiden handlar om tillsyn, som går ut på att granska tjänstemännens hantering av allmänna handlingar medan de finns kvar på kommunhuset.
– Det är jätteviktigt att det sköts korrekt. För annars finns risken att dokument försvinner eller inte kan spåras på grund av bristfällig hantering, säger Johan Silverfred.
Trots att tjänsten som stadsarkivarie innebär mycket pappersarbete beskriver han sitt jobb lite som ett detektivarbete.
– Ibland lämnar allmänheten in bilder och handlingar som saknar hänvisning om var det är någonstans eller vad det handlar om. Då är det upp till mig att försöka leta rätt på var de kan höra hemma.
Det leder Johan in på en annan historia från Vaxholms förflutna, som kulturprofilen och Skärgårdens krönikör Carl-Uno Sjöblom grävt fram.
– Visste du att det var på Karlsudd, nära Bogesund, som man grep Alfred Ander efter rånmordet på Victoria Hellsten i januari 1910?, säger Johan Silverfred och fortsätter:
– Alfred Ander var den sista personen som blev avrättad i Sverige. Efter att han begått mordet tog han sig ut till sin fars stuga vid Karlsudds brygga. Men han hade praktiskt märkt ut flyktvägen åt polisen och greps redan samma natt.
På en vägg hänger en bild av faderns hus på Karlsudd men Johan vet inte var eller när den är tagen.
– Det skulle vara intressant att veta. Så är det någon läsare som vet något mer om den här bilden får de gärna höra av sig, säger Johan Silverfred.
Plötsligt surrar det till någonstans utifrån och en vitaktig rök sprutas in i rummet genom ett rör som är fäst i väggen. Johan berättar att det bara är en luftfuktare som förser rummet med fukt.
– Fukten skyddar pappershandlingarna mot torr luft och luftfuktigheten ska ligga mellan 30 till 40 procent och temperaturen i arkivet ska helst inte överstiga 18 grader.
Rymmer arkivet endast historier om brott och straff?
– Självklart inte. Jag valde ut de här historierna i samband med uppmärksammandet av Arkivens dag i november. Årets tema var ”Synd och skam”. Utställningen finns att se i sin helhet fram till sommaren 2018, säger Johan.
I arkivet finns också dokument som varit avgörande för Vaxholms utveckling. Den större delen är kommunala handlingar under tidsspannet 1863-2011, men består även av bildsamlingar, föreningsarkiv och personarkiv.
Två dagar i veckan kan den intresserade komma förbi arkivet.
– Då finns jag till förfogande om någon skulle vilja veta något speciellt.
Johan samarbetar mycket med hembygdsföreningarna i kommunen.
– Föreningsfolket är viktigt för arkivet. De hjälper till att lyfta fram kommunens historia och besitter expertkunskaper som skulle ta mig flera år att leta fram.
Blir det aldrig tråkigt att jobba här?
– Nej, det tycker jag inte. Vaxholms stad har en spännande och komplex historia.
