Hur kan övergödningen av Östersjön stoppas? En rad forskare, politiker, miljöexperter och andra sakkunniga deltog i ett seminarium på KTH i förrförra veckan för att diskutera övergödningen och kretsloppet.
– Vi måste börja återvinna fosfor förr eller senare, säger Bengt Simonsson, Teknikmarknad.
Fosfor är den enskilt största orsaken till övergödningen av Östersjön. Professor Gunno Renman ser likheter med försurningen som var ett problem under 60- och 70-talet.
– Vi ser något liknande nu där vi måste gå in med stora pengar. Men det var kanske enklare med försurningen. Ska vi strypa utsläppen av övergödande ämnen hamnar vi hos lantbrukarna, säger Gunno Renman.
Under seminariet presenterades bland annat olika tekniker för att ta tillvara den fosfor som hamnat i havsbottensedimentet.
– Om vi ska rädda Östersjön från övergödning ser det tämligen omöjligt ut att göra det med skattemedel. Vad finns det på sjöbotten som kan hjälpa till att finansiera det här? säger Bengt Simonsson.
Fosfor finns idag från vattenytan ner till bottensedimentet.
– Fosfor ska finnas i produktiv åkermark, inte i vattenekosystemet. Bottenvatten har en förhöjd koncentration av fosfor som är uteslutande orsakad av människan. Det kan lätt bli 100 kilo fosfor per hektar bottenyta. Kan vi tömma Östersjön från fosfor skulle vi få ett snabbt tillfrisknande, säger Gunno Renman.
I projektet att utvinna fosfor ur den kraftigt övergödda Vallentunasjön genom muddring och säker återvinning av fosfor på landbacken – ett projekt som beräknas ta fem år – landar kostnaden för 25 kilo fosfor på 500 000 kronor, berättar Frida Hellblom, miljöinspektör på Vallentuna kommun. Roslagsvatten är beredd att ta kostnaden. Men vem är beredd att köpa fosfor till det priset?
Även andra metoder, som capping som binder fosfor och sedan släpper efter något år, diskuterades. Fosfor kan sorteras ut som granulat genom att separeras från silt och sedan gå till växtodling.
Peter Lindberg, professionell dykare på Ocean X Team och representant för det nybildade bolaget Scandinavian Ocean Minerals, presenterade en metod för att bärga mineraler i bottensedimenten.
– Jag har inte stött på en levande botten i Östersjön. Vid vrakprojekten har jag kommit i kontakt med sedimenten. De ställer till det, draggen fastnar och det är tungt att skyffla överbord. Redan 1998 diskuterade vi att ta upp det för att göra biogas. Men det blev inget med idén.
2013 uppmärksammades de från akademiskt håll på att koncentrationen av mineraler är högre än normalt på vissa ställen. Nu uppstod frågan hur man kan ta upp det utan att bidra till miljöförstöringen. De utvecklade ett koncept för att ta upp sedimentet, skilja ut mineralerna och skicka tillbaka resten till botten.
– Det kallas mammutmuddring. Fördelen är att sedimentet blir syresatt uppe på ytan innan det åker tillbaka. Mineralerna lastas och tas iland, säger Peter Lindberg.
Mineralerna har stort ekonomiskt värde. Att bärga dem från botten skulle skapa arbete, minska på mineralbrytningen som sker under omänskliga förhållanden i övriga delar av världen och minska behovet från oseriösa leverantörer. Ocean X Team har inlett ett samarbete med Teknikmarknad och menar att steget är inte långt till att också tillvarata fosfor ur sedimentet.
– Kan man ta hand om den för att använda som gödningsmedel behöver i alla fall inte ny fosfor framställas. När väl miljöaspekterna är lösta så går det att få lönsamhet relativt fort, menar Peter Lindberg.
Att få ekonomi i det är utmaningen. Där kommer Agenda 2030 in.
Katarina Sundberg, nationell samordnare för FN-resolutionen Agenda 2030 vid miljödepartementet, menar att Sverige ligger i framkant både vad gäller forskning och att nå målen i Agenda 2030. Hon betonar att näringslivet behöver vara med i omställningen och finansieringen för att nå hållbarhetsmålen.
– Vi kommer aldrig klara det med enbart offentliga medel utan alla måste bidra. Vi är ofta duktiga experter men har svårt att få ihop det på tvären, i synnerhet inom politiken. Sverige har ett behov av långsiktighet som är längre än mandatperioderna, säger hon.
