Foto: Ola Gäverth
Efter Leka med elden 2023 och Backanterna 2024 återvänder Scenkonstgruppen till skärgården för sin tredje sommarturné – denna gång med en tät, psykologisk thriller signerad August Strindberg. Fordringsägare, ett triangeldrama om kärlek, makt och hämnd, bär på både mörker och kolerisk humor.
Att spela teater under bar himmel i svensk sommar är inget för veklingar. Förutom att det nyckfulla vädret kan ställa till det, tävlar skällande hundar, surrande motorbåtar och glassförsäljare om publikens uppmärksamhet. Att dessutom sätta upp ett litet, intimt kammarspel är kanske särskilt modigt.
– Vi kommer att få jobba med att dra upp allt i volym och uttryck, så att det inte blir för litet och fjuttigt, säger regissören Anna Azcárate dagen innan premiären, med ett avklarat genrep i ryggen.
Fordringsägare skrevs 1888, mitt under Strindbergs uppslitande separation från hustrun Siri von Essen. Han kallade själv dramat en tragikomedi, och inspirerades vid tiden starkt av Nietzsches idéer om övermänniskan och slavmoral.
– Jag började analysera pjäsen med de teorierna som utgångspunkt, berättar Anna Azcárate.
Dramat utspelar sig i ett rum på ett badpensionat i skärgården och kretsar kring tre personer: författaren Tekla, hennes exmake Gustav och hennes nuvarande man Adolf. När Tekla är bortrest får den sjuklige Adolf oväntat besök av Gustav – utan att veta att denne varit gift med hans hustru. Adolf oroar sig över Teklas nattliga utsvävningar, och Gustav spelar vän – uppmanar honom att sätta ner foten. Men Gustav är långt ifrån osjälvisk. Han har kommit för att hämnas, krossa deras äktenskap och återta Tekla – som en fordringsägare kräver tillbaka en skuld.
– Det är en otroligt intrikat byggd text där det finns så många vägval. Det är som att gå vilse i en labyrint – man tar fel, får börja om, provar igen, tills man hittar rätt. Det tycker jag att vi har lyckats med på sju veckor! Mycket tack vare ensemblen som är väldigt textkompetent och inte rädd för att spotta i nävarna och hugga i, säger Anna Azcárate.
Det gäller att lita på Strindberg, menar hon.
– Han är en intelligent författare som portionerar ut precis så mycket information som behövs för att det sakta men säkert ska klarna. Ett vanligt amatörmisstag är att bli övertydlig, för att man är rädd att publiken inte ska förstå. Men har man arbetat med sånt här tillräckligt länge vet man att släppa ängslan.
Nadja Franke, som spelar Tekla, beskriver rollen som en av de svåraste hon gjort.
– Det är en så speciell text. Den är bra, men med så många nivåer, djup och val. Det har varit både utmanande och spännande. Och ett väldigt bra gäng att jobba med.
Per Graffman, som gör rollen som Gustav, liknar föreställningen vid ett 800-meterslopp.
– Det är den jobbigaste sträckan att springa – full fart från start till mål. Man spelar halva föreställningen med mjölksyra! Det är intensivt, men kul. Och så finns det mycket humor, kolerisk Strindbergshumor, när känslorna bara bär iväg.
Men varför är ett stycke från sent 1800-tal fortfarande relevant?
– Strindberg var före sin tid, säger Azcárate, och fortsätter:
– Han botaniserade i filosofi, vetenskap, medicin och psykologi, och hade ett gehör för det beständiga. Precis som grekerna och Shakespeare lyckades han fånga något evigt i det mänskliga – kärlek, hat, hämnd, jagupplösning, maktkamp. Det gör att hans texter fortsätter tala till oss.
Hon ser också paralleller till samtida könsrollsdebatt.
– Pendeln slår tillbaka. Efter decennier av att förneka biologiska skillnader talar man åter om att "män ska vara män och kvinnor kvinnor". Den kampen verkar aldrig ta slut. Nya fenomen som “soft girls” dyker upp, samtidigt som den klassiska maskuliniteten vinner terräng.
I den vackra gustavianska paviljongen Fåfängan på Beatelunds säteri gör scenografen och kostymörens Pia Gylls svala spetsblusar och eleganta linnekostymer estetisk fullträff under premiärkvällen, där publiken fyller bänkraderna till sista plats.
Men så snart premiärbubblet druckits upp är det dags att packa ihop och resa vidare. Scenen rivs, rekvisitan stuvas, och hela ensemblen ger sig ut på en två veckor lång turné genom skärgården – där bygdegårdar, dansbanor och fotbollsplaner står redo att förvandlas till Strindbergska kammardramer.
– Jag hoppas att det blir en fest på varje plats! säger Anna Azcárate.
Fakta/Fordringsägare
- I rollerna: Tekla – Nadja Franke, Adolf – Tobias Aspelin, Gustav – Per Graffman, Värdinna – Sara Westerlind
- Regi: Anna Azcárate
- Scenografi/kostym/mask: Pia Gyll
- Ljus/ljud: Eskil Stenersjö
- Konstnärlig ledare: Patrik Franke
- Kvarvarande speldatum: 3/7 Sättraby bygdegård, 4/7 Nyby (Väddö) bygdegård, 5/7 Ornö bygdegård, 6/7 Sandhamn Tullhusparken, 8/7 Björkö Arholma Medborgarhus, 11/7 Ljusterö Bygdegård, 12/7 Torö bygdegård, 13/7 Husarö fotbollsplanen, 14/7 Svartsö hembygdsgård, 15/7 Tjockö bygården. Biljetter säljs via respektive arrangör - länkar finns via www.scenkonstgruppen.se.
