Inne i den djupa skogen på Runmarö finns ett fritidsboende utöver det vanliga.
Att ha en koja i träden är mångas barndomsdröm, för Julia Rönnblom 28 år har den nu förverkligats. 15 kvadratmeter stor svävar hennes lilla stuga ovanför marken.
Under uppväxten på Ingarö byggde Julia redan i 10-12 årsåldern kojor i träden tillsammans med sin syster. Även om det inte har blivit fler kojor sedan dess har hantverket alltid varit närvarande i hennes liv, med både textil, trä och en utbildning till svetsare.
Det var när hennes mamma köpte en avskild skogstomt på Runmarö som intresset för kojbyggande blossade upp igen.
– Det är en stor tomt som är väldigt avskild på Runmarö. Då kände jag att här kan man ju göra någonting. Jag hittade fyra träd som stod bra tillsammans och gjorde ritningar utifrån det. Hur ska taket se ut, ska jag ha fönster, på vilka väggar isåfall? Till en början var den femkantig, men sen fick jag feeling och tyckte att jag borde göra den lite större. Då byggde jag till en sovalkov som sticker ut lite grand, säger Julia Rönnblom.
Kojan som är 15 kvadratmeter stor, står i en sluttning har en liten trappa och spång upp från markhöjd.
– Jag vill att det ska vara lite hemligt. Det är på ett ställe man inte ser om man inte går förbi precis där.
Glasfönster hämtade Julia från återvinningsstationen på ön. Det mesta av arbetet blev klart på två somrar, men det avskilda läget har gjort att det bitvis har varit lite kämpigt att få kojan klar.
– Det är lätt att ta sig till Runmarö, men att komma till tomten från bryggan med allt material är inte lika lätt. Jag beställde virke till bryggan i Styrsvik och hämtade det med cykelkärra, eller drog för hand med cykelvagn i 40 minuter. Jag är lite bitter på mina föräldrar för att de inte har en fyrhjuling.
Nu är kojan i princip klar, men Julia har planer på att eventuellt bygga en balkong på framsidan.
– Det är lite avancerat, så det finns ju en anledning till att det inte har hänt än, men jag är ju proffs så det är ingen fara, säger hon med ett skratt och fortsätter:
– I och med att jag byggde så mycket när jag var liten, har jag nog en bra förutsättning i min hjärna för att förstå konstruktion. För mig som är ganska händig och bra på att bygga kommer det naturligt att bara sätta igång.
Julia vill gärna inspirera folk och speciellt tjejer att bygga fastän man inte har lärt sig eller vet exakt hur man ska göra.
– Det är okej att prova och att göra fel, det måste inte bli perfekt.
Ett syfte med bygget var att Julia, som har ADHD, ville pusha sig själv till att klara av en uppgift som skulle ta lång tid att slutföra.
– Jag var trött på mig själv och frustrerad över att jag inte kunde göra färdigt saker. Tidigare har jag drivits av resultat och vill se resultat snabbt. Därför ville jag ha ett stort projekt som är lite svårt och skulle ta lång tid.
Och hon gav inte upp.
– När jag blev klar tatuerade jag en hammare på armen för att påminna mig själv om att jag klarar av saker – och för att jag tycker om att hamra.
