KRÖNIKA. En ny studie om sälens och skarvens påverkan på fiskbestånden styrker det fiskets intressenter så länge hävdat: dessa predatorer har en betydande inverkan på Östersjöns fiskpopulationer och därmed fisket. Särskilt det kustnära fisket drabbas då det är skärgårdarnas fiskarter som står överst på sälens och skarvens meny.
Professor Sture Hansson vid Stockholms universitet var den som tog initiativ till studien efter att han tröttnat på det ändlösa kivandet i frågan.
Om det nu undgått någon så är huvudpersonerna i evighetsdebatten kring skarven de nyss nämnda fiskeintressenterna på ena sidan och på den andra står Ornitologerna och Naturvårdsverket.
Det statliga verket hade tills nyligen sista ordet om skyddsjakten på skarv. Ofta gick myndigheten på Ornitologernas linje och stoppade skyddsjakten på fågeln.
Som skäl för det angav Naturvårdsverket bland annat att det saknas vetenskapliga bevis för att skarven orsakar skador på fiskbestånden.
Med en snäv tolkning av juridik och vetenskap, som i det närmaste antog filosofiska dimensioner, fattades besluten.
För även om det är bevisat att skarven orsakar stor skada i Karlskrona skärgård är det ju inte styrkt att fågeln gör det i Stockholms skärgård. Eller hur?
Till stöd för sina beslut nyttjade man också de förbehåll som finns i många studier och som är en konsekvens av vetenskapens strikta kriterier.
Exempelvis tog det forna Fiskeriverket fram en rapport 2001 som visar att skarven äter så mycket abborre att hela bestånd riskerar att utplånas. Forskarna tillägger dock att det krävs längre och fler studier för att man ska vara helt säker.
Det samma gäller den studie som SLU presenterade 2014 om hur fiskbestånden i sjön Roxen påverkats av en ditflyttad skarvkoloni. Innan fågeln kom till platsen landades årligen 8 kilo fisk per hektar. Några år efter skarvinvasionen var motsvarande siffra 0,5 kilo. Forskarnas slutsats var att ”skarven kan ha en möjlig påverkan på fisksamhället”. Det gick ju inte att utesluta att övergödning eller andra fåglar påverkat förändringen.
Sådana reservationer må vara nödvändiga inom forskarvärlden men att ansvarig myndighet tar dem som intäkt för att vara passiv duger inte. Den akuta krisen för fiskbestånden och fisket har länge krävt handlingskraft och engagemang vilket Naturvårdsverket inte lyckats leva upp till.
Därför är det utmärkt att myndigheten 2016 fråntogs möjligheten att överpröva besluten om skyddsjakt på skarv och att ansvaret nu mer vilar på förvaltningsrätten.
Lasse Söderman
