Hur ska det riksintressanta fiskeläget på Svartlöga kunna bevaras åt framtida generationer med gällande restriktioner? Det frågar sig två fastighetsägare på ön som nekas att bygga en kopia av en av de äldre bodarna som stod på platsen.
De gamla sjöbodarna i Byviken på Svartlöga har starkt bidragit till att ön klassas som riksintresseområde för kulturminnesvården. Bodarna har stått på platsen i vart fall sedan 1800-talet men fiskeläget är äldre än så och redan på 1500-talet var ön befolkad.
Enligt miljöbalken ska ett sådant område skyddas mot åtgärder som kan ha påtaglig skada för kulturmiljön.
Länsstyrelsen menar att bodarnas sjönära placering och enhetliga utformning utgör ett av byns centrala karaktärsdrag men konstaterar att det genom åren gjorts omflyttningar och tillägg av bodarna. Något som Gösta Englund, ordförande i Svartlöga samfällighetsförening, bekräftar:
– Förr betraktades bodarna som vilket föremål som helst. De köptes och såldes eller så byggde man en ny, allt efter behov, säger han.
Idag är synen på öns utveckling av bebyggelse en annan. Länsstyrelsen ser en fara i att nya hus byggs, att äldre byggnader förändras, förfaller och ersätts med nya. Sådana förändringar ”försvårar upplevelsen av förhållandena på ön för betraktaren”, menar länsstyrelsen.
Samtidigt konstaterar myndigheten att Svartlögas nedlagda jordbruk lett till att ekonomibyggnaderna stått oanvända vilket hotar deras existens.
Till de ekonomibyggnader på Svartlöga som försvunnit hör en av de äldre sjöbodarna i Byhamnen. Den stod placerad tätt intill två andra bodar men förföll och rasade slutligen samman på 1960-talet.
Idag äger Bo Zachrisson och Peter Ullstad de två hemman som boden hörde till och förra året ansökte de om att få bygga en replika av den ursprungliga boden på platsen där den stått.
– Vi vill återskapa det som varit. Alla vi som bor här är så oerhört noga med att bevara karaktären, säger Peter Ullstad.
Att bygga en kopia av den 13 kvadratmeter stora boden på exakt samma plats där originalet stod menar han är ett sätt att bevara fiskeläget till kommande generationer.
I direkt anslutning till platsen för det planerade bygget har Zachrisson och Ullstad sina båtar förtöjda.
– Det ska bli ett litet förråd där vi får drygt sex kvadratmeter vardera för att förvara fiskeredskap och båttillbehör, säger Peter Ullstad.
Idag måste de transportera åror, bensindunkar och nät mellan bryggan och byn där de har sina bostäder, en sträcka på cirka 500 meter som delvis går genom oländig terräng.
Norrtälje kommun gav lov till byggplanerna men länsstyrelsen rev upp beslutet. Bland annat med skälen att platsen för bodbygget inte är ianspråktagen, att den har höga naturvärden och därmed är av intresse för det allmänna.
Peter Ullstad är av en annan åsikt.
– Det är ett stenröse och man kan inte gå på den platsen, säger han.
Inte heller Gösta Englund kan se några nackdelar med att boden återuppförs där.
– Särskilt inte på den platsen. Bygget skulle inte påverka tillgängligheten för allmänheten, säger han.
Enligt länsstyrelsen beslut saknas det också utredning som visar att behovet av förvaring inte kan tillgodoses på annat sätt än genom bodbygget. Det är inte heller visat att de sökande orsakas orimliga besvär om boden inte uppförs.
Byhamnen är en samfällighet, ägd av 16 av öns hemman, och på platsen står idag ett 15-tal bodar nära varandra. Ägarna har del i, eller sin egen, bod.
– Länsstyrelsen har föreslagit att vi ska ha våra saker i någon av de andra bodarna men de är privatägda och ingen vill att vi ska ha våra prylar där, säger Peter Ullstad.
Enligt länsstyrelsens bedömning skulle inte bygget av en enstaka sjöbod ha betydelse för att bevara ytterskärgårdens gamla fiskelägen till kommande generationer. Bygget skulle inte heller ha någon betydelse för kulturmiljön eftersom det inte är visat på vilket sätt boden tillgodoser ett angeläget intresse i form av kulturhistoriska miljöer på platsen.
Beslutet väckor frågor på Svartlöga. Varför är ett stenröse, där ingen kan gå, av större intresse för allmänheten än att en kopia av den gamla sjöboden uppförs? Vore det inte rimligt att varje enskild bod på platsen betraktas som viktig då den utgör en del av den helhet som bildar den riksintressanta miljön? Skulle man inte rent av kunna hävda att avslaget strider mot miljöbalkens direktiv att området ska skyddas mot åtgärder som kan ha påtaglig skada för kulturmiljön?
Ärendet är överklagat till Mark och miljödomstolen.
