Det är måndagseftermiddag, solens strålar letar sig ner mellan lövverkets gulnande blad. Vi befinner oss vid Stockholms stads fiskräknare vid Åvaån i Tyresta nationalpark. Åke Thudén, välkänd eldsjäl som brinner för fiskevård, låser up grinden till området. Uppdraget för dagen handlar om kräftfiske. Antalet signalkräftor i ån har ökat explosionsartat, något som hotar det redan svaga öringsbeståndet i vattendraget. Åke Thudén lyfter upp en honkräfta man nyligen fångat ur en hink och vänder på den för att visa rommen som sitter under buken.
– Signalkräftor har mellan 200 och 400 romkorn. Öringslarver är perfekta för kräftor att äta upp sen, säger han.
I våras räknade fiskevårdarna till fem öringssmolt som vandrade ut, vanligtvis ska det vara hundratals. Samtidigt fångades över 1 100 signalkräftor i fiskfällan, tio gånger mer än året innan.
– När jag fick höra det sade jag att jag kan ta hand om, för det här måste åtgärdas. Det blir inga nya öringar här, säger Åke Thudén.
Han berättar att Stockholms stad köpt in 50 mjärdar som han tillsammans med vänner har lagt ut i ån. Mjärdarna vittjas varannan dag. Under hösten har man hunnit med nästan 20 vändor. Totalt har man fångat cirka 8 000 kräftor.
– Vi kör alltid tre man när det ska vittjas. Det är mycket som ska bäras, det blir ett jävla spring i buskarna, men det här är absolut sista chansen för att göra något åt det.
Med under dagen för att hjälpa till är Åkes vän Mertsi Nyman och gymnasiestudenterna Elliot Ulvestam och Alvin Stalder, som studerar vid Marina Läroverket och som gör praktik hos Stockholms stads fiskevård.
I Åvanån råder totalt fiskeförbud, men tillstånd från länsstyrelsen till att fånga signalkräftor gick snabbt.
– Signalkräfta är en invasiv art. Det tog bara tio dagar att få tillståndet, säger Åke Thudén.
Åvaån rinner ut i Åvaviken i Tyresö, nära gränsen mot Haninge. Ån är den mest kända av länets havsöringsförande vattendrag. De första studierna på öring i ån gjordes redan för hundra år sedan.
Undersökningarna visar att uppvandringen av lekande öring har varit relativt stabil under åren, men att de minskat kraftigt efter 2017. En förklaring kan vara den varma och torra sommaren 2018, men storskaliga ekologiska förändringar i Östersjön kan också spela in. En annan anledning kan vara ökad predation från gråsäl som äter öringar som ska vandra upp för att leka. För att hindra sälarna har en så kallad sälskrämma satts upp nära åns mynning. Men något som gjorde att just Åvaån blev extra utsatt var den torrläggning som gjordes 2019. Uppdämningen slog ut hela fiskbeståndet i ån, något som kommer att ha en negativ påverkan på bestånden under många år. Verksamhetsutövaren som dämde upp ån blev dömd till att betala 300 000 kronor till åtgärder i vattendraget.
Vi sätter oss i bilarna och kör till en plats längre upp i Åvanån. Därifrån ska vi följa vattnet nedströms och vittja mjärdarna. När vi kommer ner till vattendraget ser vi första buren, vars övre del sticker upp en bit i vattnet.
– Det är lågt vattenstånd nu, det har regnat för lite, säger Åke Thudén.
I mjärden finns inte mer än fem, sex små kräftor som kryper omkring. Det är betydligt färre än första gången man vittjade burarna, men det är aldrig tomt. Vi följer sakta åfåran mot havet och tömmer mjärde efter mjärde. Det är ett mödosamt arbetet med bitvis svår terräng att gå i, men Åke Thudén som fyllt 78 år visar inga tecken på trötthet.
– Det är inte många jag känner i samma ålder som kan hänga med om man ska ut på sånt här.
Det är inte bara kräftor som fångas i mjärdarna, ett och annat öringssmolt hittar man ibland också.
– Vi har även hittat gädda, sutare, abborre och en mink, säger Åke Thudén.
Det är svårt att veta vilken effekt reduceringsfiske på kräftor har på öringsbestånden. Åke Thudén anser i alla fall att det är effektivt.
– Den här situationen är katastrof, vi har inte tagit till oss hur stor grej det här är egentligen. Fisket är effektivt, men det måste fiskas under flera år. De kräftor som kläcktes i våras är nu som små insekter bara, vi ser dem när det är lite vatten men de gräver snabbt ner sig. Kräftorna är fångstbara tidigast från två års ålder. Det här skulle man gjort tidigare egentligen.
Timmarna går och vi börjar närma oss platsen med fiskräknaren igen. Mertsi Nyman tömmer vant ännu ett mjärde. Han har varit med flera gånger tidigare, för honom är det självklart att hjälpa till.
– I och med att jag själv fiskar mycket var det naturligt. Nu kan man förstå varför det finns så lite öring i skärgården. Jag hoppas att beslutsfattarna förstår hur viktigt det här är och vilka eldsjälar som finns som håller på med det här, säger han.
Till slut är vi tillbaka vid start. Dagens skörd visar på ungefär 15 kilo kräftor. Totalt har man tagit upp ungefär 250 kilo kräftor ur Åvaån. De större kräftorna brukar deltagarna ta med hem och kalasa på, de små mals ner och bli till foder åt vildsvin. Albin Standler tycker det varit en rolig första dag på praktiken.
– Vi går marinbiologilinjen så vi är automatiskt intresserade av allt fiske, säger han.
Öring är en av våra mest eftertraktade fiskar och en art som genererar stora värden inom sportfisket. Problemen som fisken utsätt för är inte isolerade till Åvaån utan gäller fler vattendrag. Det kommer sannolikt därför krävas stora insatser framöver för att kunna vända utvecklingen för fiskarten i länet.