Författarna Anders Gustafson och Johan Kant kommer nu i januari ut med boken Löparen. Det är den sjätte i deckarserien om kriminalinspektör Solbritt Andersson på Singö och författarna tycker själva att det är den bästa hittills.
– Vi är nöjda med hur vi har fått till intrigen, den är väldigt obehaglig och sammanhållen, säger Anders Gustafson.
När kriminalinspektör Solbritt Andersson finner en löparsko i skogen på Singö misstänker hon att det mystiska fyndet har en koppling till en ung löpare som försvann spårlöst på ön tre år tidigare. Hennes efterforskningar leder henne till slut till boendet Gullvivan inom den slutna ungdomsvården i Norrtälje, där märkliga saker pågår. Detta är intrigen i den nya boken som kom ut nyligen, den sjätte i
serien sedan 2015. Att det har blivit just Roslagsmiljön som skildrats beror på att Johan Kant är fritidsboende på Singö och det var under en gemensam vistelse på ön som författarparet bestämde sig för att berätta historien om huvudkaraktären Solbritt. För Anders Gustafson och Johan Kant kändes det viktigt att skapa en deckarserie som skiljde sig från övriga böcker i den ganska stereotypa genren.
– Vi ville försöka tillföra någonting annorlunda. Vi tänkte att vi vänder på det – det ska inte vara en huvudperson som är superung, supersnygg eller supersmart, utan ganska vanlig. Jag tror att folk har tröttnat lite på att allt är så perfekt. Det är inte trovärdigt, säger Anders Gustafson.
Att förlägga en deckarintrig i skärgården är dock inte ett så ovanligt grepp. Anders Gustafson tror att det finns flera skäl till att många författare lockats av den slutna och rofyllda miljö som en ö utgör.
– Det är både det att det händer något obehagligt på en plats som känns idyllisk, sedan gillar ju väldigt många skärgården. Många har också ett band till de här platserna. Jag vet inte hur många som berättat att ”jag var på Singö när jag var liten”, ”min morfar växte upp på Singö”. Men vi har även stött på norrlänningar som hyrt hus på Singö för att gå i Solbritts fotspår. Det är ju extremt hedrande, säger Anders Gustafson.
Efter sex böcker tycker författarna fortfarande att det är lika roligt att skriva om Solbritts äventyr. Projektet som från början skulle ha blivit en triologi växte och ska nu bli totalt tio böcker. Att de nått 300 000 läsare är otroligt inspirerande och ett fantastiskt privilegium, tycker de.
Vad tycker då Singöborna själva om böckerna? Anders säger att de fått mestadels positiv respons. Att ha en verklig plats gör förstås att de boende läser in andra saker än personer utan koppling till ön. I böckerna har man använt mycket av Singös verkliga historia men också vävt in fiktiva platser och händelser för att krydda berättelsen, något som inte alltid är oproblematiskt.
– I förra boken berättade vi att man i en laxodlingsbassäng på grannön hittade en kropp, och vi blev lite oroliga för vad ägaren till odlingen skulle tycka. Sedan fick vi ett kort från honom där han sitter vid laxodlingen och läser boken, så det var väldigt kul, han tyckte bara att det var roligt, skrattar Anders Gustafson.
