En illa omtyckt och hårt kritiserad myndighet som har svårt för att ge tydliga svar på befogade frågor. Det är en bild som kommer fram i en undersökande reportagebok av författaren André Persson, som under drygt ett års tid har grävt i Kustbevakningens hantering av viktiga frågor för båtfolk, skärgårdsbor och yrkestrafik. Boken är tänkt att släppas strax innan midsommar.
Kustbevakningen sätts under luppen i en ny reportagebok med arbetsnamnet ”En myndighet som gick på grund”. Fram träder bilden av en myndighet som under de senast åren totalt verkar ha tappat förtroendet hos såväl båtfolk som skärgårdsbor och yrkesmänniskor. André Persson berättar också att det har varit svårt att få tydliga svar av Kustbevakningens representanter. Ett exempel är frågan om den nya sjöfyllerilagens påstått positiva effekter.
– Jag uppfattar det som att lagens framgång mäts i hur många som har blåst positivt i ett alkotest, det är det viktiga, det är framgången. Framgången mäts således inte i vilket problem som är löst eller hur stort det är. Jag får inte riktigt ihop det med regeringens regleringsbrev till Kustbevakningen, där det står att myndighetens övervakning skall ske ”utifrån identifierade problembilder”, problembilder som Kustbevakningen inte kan peka på, säger André Persson.
Det verkar också som om svenska myndigheter är oense om i vilket sammanhang sjöfylleriet medför störst risker. Transportstyrelsen tycker att den nya sjöfyllerilagen missar målet, eftersom de flesta olyckorna med dödlig utgång sker bland ensamma män i små båtar i insjöar.
– Men där finns inte Kustbevakningen på plats. De framhäver istället att de största riskerna finns och att de flesta olyckorna sker i skärgården bland stora båtar på över 10 meter som gör mer än 15 knop. Man kan ju tycka att övervakningen borde sättas in där riskerna är som störst, det vore intressant att se den tidigare sekretessbelagda riskanalysen här. Det vore till fromma för såväl säkerheten som för skattebetalarnas pengar, säger han.
Ett annat avsnitt i boken handlar om den charmoffensiv som Kustbevakningen startade våren 2013 för att bättra på sitt rykte, något som även Skärgården rapporterade om.
– Då konstaterade man på Kustbevakningen att myndigheten hade ett dåligt rykte. Det ville man göra något åt. Men när jag nu försöker följa upp vad de konkret har gjort och ställer frågor om hur det har gått, så har jag mötts av misstänksamhet ochtystnad. Hittills har jag inte fått några svar. Vi får se hur det slutar, säger André Persson.
André har flera granskande reportageböcker bakom sig, och boken om kustbevakningen började han skriva efter att ha hört många klaga på Kustbevakningen och deras metoder.
– Det är viktigt att Kustbevakningen, som finansieras med våra skattepengar, sköter sitt uppdrag som det är tänkt och tjänar allmänheten och inte tvärtom, säger han och menar att det finns ett antal frågetecken.
I boken kommer privatpersoner, andra myndigheter och organisationer att rikta skarp kritik mot Kustbevakningen och ställa kritiska frågor om hur uppdraget utförs.
André Persson har intervjuat anställda och före detta anställda hos den omtalade myndigheten, bofasta i skärgården, fiskare, forskare, myndighetspersoner, politiker, sjöpoliser och yrkesfolk. Totalt mer än 50 personer.
Finansieringen av boken kommer från så kallad crowd funding, där författaren bett om bidrag från privatpersoner och organisationer via internet. Han fick snabbt ihop 120 bidragsgivare som tillsammans betalade in cirka 60 000 kronor, vilket har räckt för att boken ska kunna göras.
Han berättar också att tack vare många av bidragsgivarna som han varit i kontakt med har han fått in ovärderliga historier där Kustbevakningen spelar en omdiskuterad roll.
– Kontakterna med människor som drabbats av myndighetens maktutövning och även andra vittnesmål har varit en viktig del i arbetet med att skriva boken, säger han.
Boken är tänkt att släppas strax innan midsommar, lagom till båtsäsongen startar på allvar.
