KRÖNIKA. Med den senaste tidens många gängrelaterade skjutningar och sprängattentat är polisen hårt pressad och myndighetens resurser räcker inte till. Självklart måste prioriteringar göras i det allvarliga läge som råder. Därför är det inte konstigt att utredningar av mängdbrott och mindre förseelser i dagsläget hamnar långt ner på polisens att-göra-lista.
Som jaktbrott i en så avlägsen landsända som ytterskärgården till exempel.
Det har nu gått fyra år sedan polisen startade den första av en rad förundersökningar mot ett företag som specialiserat sig på att sälja jakter i skärgården. Samtliga undersökningar har lagts ner. Att enbart skylla det på den akuta situationen med gängkriminaliteten i Stockholm är att göra det allt för enkelt för sig.
Faktum är att det sedan länge är en trend hos rättsvårdande myndigheter att de nedprioriterar brott mot jaktlagen trots att antalet anmälda jaktbrott ökar. Bara en bråkdel av alla polisanmälda jaktbrott i landet leder till att en gärningsman fälls. Av de 15 968 jaktbrott som anmäldes mellan 2015 och 2022 har endast 119 åtal väckts och 72 personer blivit fällda.
Statistiken är till viss del missvisande eftersom smitningsolyckor vid trafikskadat vilt räknas som jaktbrott sedan 2010 men det ändrar ingenting i sak: polis- och åklagarmyndigheterna visar ett anmärkningsvärt ljumt intresse för den här typen av brott.
En granskning från riksdagens utredningstjänst visar att det 2014 tog 146 dagar i snitt för polisens kvarnar att mala ett jaktbrottsärende och fyra år senare tog samma process 169 dagar. En av utredningarna mot jaktföretaget i norra skärgården låg på Norrtäljepolisens bord och dammade i 603 dagar innan den slutligen lades ner.
Till flera av de misstänkta jaktbrotten finns vittnen och fotobevis. Vid något tillfälle har de misstänkta till och med tagits på bar gärning men inget tycks inspirera utredare och åklagare till att sätta punkt för den omfattande verksamheten.
För laglydiga jägare, markägare, jakträttsinnehavare och alla andra som vistas i skärgården är myndigheternas likgiltiga hållning en tydlig och ödesdiger signal:
”vi bryr oss inte om skärgården förvandlas till laglöst land”.
En snarlik inställning har åklagarmyndigheten till fiskebrott vilket vi ska berätta mer om i kommande nummer av Skärgården.
Kan det vara så illa att det krävs en skjuten varg eller en tjuvfiskad ål för att polis och åklagare ska vakna till och göra sitt jobb?