Sedan ett par år tillbaka är det bröderna Rickard och Johan Pettersson som driver butiken på Utö, en affärsverksamhet som har funnits i släkten sedan 50-talet.
Det är lugnt och stilla i Gruvbyn på onsdagsmorgonen när Waxholms II lägger till vid bryggan. Det är ingen vind att tala om men kylan kryper snabbt in under jackan. Besättningen kämpar med att lasta av allt gods för att bli klara i tid till nästa avgång tillbaka mot Årsta brygga. Det är en hel del saker som ska av fartyget. Vintertid kommer få besökare till Utö, men det är en bra tid för nödvändigt underhåll och reparationer.
Johan Pettersson, som äger Ica Utö tillsammans med sin bror Rickard, kommer ner med lastbilen och hämtar upp det gods som ska till butiken. Det handlar om en sju, åtta burar och en pall med varor från systembolag, en droppe i havet jämfört med hur det är sommartid.
– Nu får vi bara varor varannan dag, så det här är för två dagar. Sommartid kan det ibland vara två lass med lastbilen samma dag, säger Johan Pettersson.
När det som ska till butiken har rullats av sätter vi oss i lastbilen för vidare färd mot skolan.
– Vi driver också ett annat företag som kör transporter och nu ska vi till skolan med saker till dem, förklarar Johan.
Efter en stund passerar vi platsen där Johan, Rickard och deras föräldrar bor samlat i varsitt hus.
– Där är brorsans och mina föräldrars hus, jag bor lite högre upp på gräddhyllan, säger Johan Pettersson och pekar upp mot några hus vid sidan av vägen.
Framme vid skolan lämnar vi av varorna och kör de tre kilometrarna tillbaka till Gruvbyn.
I butiken träffar jag Johan och Rickards föräldrar Annelie och Tommy Pettersson, som håller på att köra in varor och packa upp. De har tillsammans drivit butiken på Utö sedan 1972. För ett par år sedan lämnade de över stafettpinnen till sönerna, men de hoppar fortfarande in ibland och hjälper till när det behövs.
– Det fungerar bra, vi får göra som vi vill för det mesta. Farsan säger att han aldrig är i butiken, men han är där till 80 procent ändå. Idag är det perfekt när min sambo är sjuk, säger Johan.
Att Johan och Rickard skulle stanna kvar på ön och ta över affären var inte självklart.
– Jag är egentligen utbildad programmerare och har gått på KTH. Jag blev intervjuad när jag var typ 16 år gammal och fick frågan om jag hade tänkt ta över i framtiden, jag svarade då aldrig i livet! Men man inser charmen att bo här ute och när vi fick möjlighet att köpa ett hus till vettigt pris då tog vi den chansen.
Att förmå barnen att ta över föräldrarnas verksamhet kan vara nog så svårt ibland, men även om intresset finns kan strandskyddsreglerna sätta stopp för de bostäder som behövs. Just på Utö är det dessutom ytterligare ett problem. Försvarsmakten som har verksamhet på ön säger oftast nej till nya bostäder eftersom man inte vill riskera att de nyinflyttade klagar på ljuden från skjutfältet.
– Jag har tagit över mina föräldrars hus och bor där med sambo och två barn. Det är lite trångbott och vi har försökt bygga ut barnens rum i två års tid, men blir motarbetade av Försvarsmakten eftersom vi bor innanför bullergränsen, säger Johan.
Pappa Tommy fyller i:
– Jag förstår det inte. Det är så knäppt för de bor ju redan där. Jag kunde bygga en gäststuga på 60 kvadratmeter på tomten bredvid bara för tre år sedan, det gick bra.
Gäststugan har nu blivit hem åt Rickard och hans sambo så släkten har ändå lyckats ordna ett boende, men det är uppenbart att frågan väcker känslor.
Den nuvarande butiken byggdes 1979 och har över 40 år på nacken nu. Innan dess drev Tommys föräldrar länge en mindre butik alldeles intill. Han började jobba där med sina föräldrar redan i tioårsåldern. Den gamla butiken revs dock och inga spår finns kvar av den idag.
– Det var jättesynd att vi inte fick ha kvar den när man byggde nytt, säger Tommy.
– Vi ville behålla den som museum, men allt skulle rivas. Vi har några gamla kaffekvarnar och vågen kvar, säger Annelie.
Telefonen ringer, det är ett taxisamtal och Tommy beger sig iväg. För att hålla sig sysselsatta året om så bedriver bröderna även taxiverksamhet på ön.
En ung tjej tittar in på lagret, vinkar och vill ha ut ett paket. Numera fungerar pakethanteringen bra på ön med leveranser från DHL, Schenker och Postnord, även om det kan ta tid.
– Kommer paketet till terminalen sent en onsdag så kan man få vänta en vecka innan det kommer hit. Det är inte optimalt, men annars fungera det bra. Mestadels kommer paketen till rätt ö även om det händer att vi får försändelser som exempelvis ska till Ornö eller Muskö, säger Johan.
Det är sällan helt problemfritt att driva verksamheter i skärgården, men mycket blir ändå bättre med tiden. Den dagen Skärgården är på besök på Utö livs kommer till exempel en hantverkare förbi med isolering och ventilationsrör. Skärgårdsstiftelsen, som äger byggnaden, ska åtgärda ventilationen i lokalen. Den har inte fungerat sedan 1979. Lite bättre med tiden alltså, även om det inte alltid går så fort.
