1919 öppnades J.H. Hedelins Speceri & Diversehandel på Svartsö. Drygt hundra år senare har butiken fått nytt liv i form av en utställning där den som vurmar för retro kan få sitt lystmäte.
Det är tydligt att Johan Hedelin brinner för gamla prylar. Det går inte att ta miste på hans entusiasm när vi stiger in i den gamla affärslokalen, belägen en kort promenad från Norra Svartsö brygga, denna soliga julidag.
Därinne ryms ett paradis för den nostalgiskt lagda. Emaljskyltar, reklamaffischer för kaffe, tvättmedel och böcklingfilé, en klassisk våg med vikter i mässing och en gammal hederlig kassamaskin ramar in den bastanta köpmansdisken som tar upp en hel vägg.
– Här finns allt ifrån tomtebloss till tändstickor, svinto, syltpergament, skosnören och julkalendrar, säger Johan Hedelin och drar ut låda efter låda i disken för att förevisa skatterna.
På kontoret bakom disken finns ransoneringskuponger, beställningslistor och pristabeller bland mycket annat, allt i ytterst välbevarat skick.
– Jag har försökt bevara prislistor och sådant, det tror jag folk är intresserade av. Och det finns mycket förpackningsmaterial. Här är sex rullar vita band med firmanamn och telefonnummer på, allt skulle slås in i grönt med vita band runt om.
Affärsverksamheten startades av Johans morfar Hartvig Hedelin redan 1919, då i huset bredvid som inte var helt ändamålsenligt för en lanthandel. Sex år senare stod den nya, större butikslokalen klar alldeles intill, och där bedrevs verksamheten ända fram till 1965. Då var Hartvig 70 år.
– Han orkade inte längre och befolkningen på ön var avtagande. Det faktum att butiken låg mitt på land och inte kunde betjäna båtmänniskorna bidrog väl, och det var en process. Från att ha varit en året-runt-öppen affär blev sen säsongsstängningarna över vintern allt längre, berättar Johan Hedelin.
Men under de 46 år som lanthandeln var öppen spelade den en viktig roll i att förse Svartsöborna med allehanda förnödenheter. Under tiden kom kriget och gick, en ny ångbåtsbrygga anlades och vägnät byggdes på ön, bland mycket annat.
I ungefär ett års tid har Johan Hedelin tillsammans med sin mamma Eva, som själv jobbade i butiken under tjugo somrar från 1946 och framåt, arbetat för att få utställningen på plats.
– Grejerna har legat här. De städades undan hjälpligt och lades på hyllor och i bodar då när butiken stängde 1965. Men mycket blev aldrig omhändertaget och det mesta har jag inte sett under mina 48 år, framförallt inte samlat. Jag har velat ta tillvara på det i flera år. Nu fanns det möjlighet, och blev lägligt att öppna upp för allmänheten nu när folk kunnat börja röra sig omkring lite mer, säger Johan Hedelin.
Intresset för utställningen har varit stort. Hittills har över 300 besökare från Svartsö och närliggande öar tagit sig hit under de veckor som de guidade visningarna pågått.
– Det känns jätteroligt. Jag har inte haft någon pedagogisk folkbildningsambition egentligen, jag tycker ju mest att det är roligt med alla sakerna. Men jag har förstått att många tycker att de lär sig mycket, säger Johan Hedelin och fortsätter:
– Jag hade trott att folk skulle vara mest intresserade av att dra i lådorna, det är ju det roligaste tycker jag! Men jag tror att de mest uppskattar helhetsupplevelsen. Att det är så mycket som är bevarat.
Förutom att hålla guidade visningar på plats har Eva Hedelin även sammanställt en skrift med berättelser från lanthandelns historia och utveckling genom åren.
– Den betydde mycket för Svartsö. Går man tillbaka till 40-50-talet så var alla hemmafruar ute på landet hela somrar med sina barn, de var i behov av att kunna handla och inte behöva åka så långt. Butiken var välsorterad – den kallades till och med för Lilla NK från en del håll, berättar hon.
Att nu se butiken komma till liv igen tycker hon känns väldigt roligt.
– Det är många minnen som kommer tillbaka; vi var ju många unga som jobbade på somrarna och vi hade väldigt roligt. Det har också betytt mycket för mig att få träffa så mycket folk igen nu under utställningen. Många som kommer var här och handlade, eller kom hit som barn tillsammans med sin mamma. Jag har fått kontakt med flera som haft någon koppling till butiken.
Utställningen visas den 7-8, 14-15 samt den 21-22 augusti mellan klockan 11-14.
Ylva Bergman
Utdrag ur särtrycket “Historien om min fars lanthandel“ av Eva Hedelin:
Efter kriget
Krigsslutet i maj 1945 kom
naturligtvis att förändra allt, även på en liten skärgårdsö som Svartsö. Nu kunde man se framåt på ett annat sätt. Det installerades elektricitet 1946. Nu fanns alla möjligheter till stora förändringar. Belysning och kylanläggningar installerades i affären, även kylskåp i köket. Nu behövdes inte källaren längre till förvaring av mat och mjölk till den egna familjen.
Kunder från andra öar kunde nu komma i sina båtar som de tidigare haft svårt att få bensin till. Även hemkörning till kunder längre bort blev vanligare, man fick sina varor till närmaste brygga och ibland ända in i huset helt fraktfritt! Kunder från t.ex. Edö, Äpplarö, kanske Husarö beställde ofta varor som skulle skickas med Waxholmsbåten.
Alla paket skulle vara snyggt inslagna i grönt omslagspapper med en snygg tryckt adresslapp från “J.H. Hedelins speceri. och diversehandel”. Betalningen skedde oftast genom postgiro men även kunder som handlade direkt i affären ville gärna ha kredit månadsvis. Allt skulle då specificeras vilket tog mycket extra tid när köerna var långa. En glassugen person på väg till badet kunde i förbifarten ropa: “Jag har tagit 5 glass, skriv upp det”.
Titlar var på den tiden oerhört viktiga. “Professor, ingenjör, direktör m.m. finns alltid före namnet på dessa kreditböcker som ännu finns kvar.
Roligt att jämföra priser då och nu. I de flesta fall var alla mycket noga med sina inbetalningar. Småsummor inhandlade direkt i affären kunde ibland skrivas upp på en lapp för att placeras på ett litet spett.
Ibland kunde dessa småsummor ha en märklig förmåga att glömmas bort. En lapp på några kronor hängde där flera år efter att personen flyttat från ön där han en vinter hyrt en liten “författarstuga”.
