När affären på Husarö brann ner för åtta år sedan, tappade ön sin naturliga mötespunkt. Så när Henkan och Kattis bestämde sig för att flytta ut och starta upp en ny lanthandel var lyckan stor för Husaröborna. Nu laddar paret för en ny sommarsäsong.
Husarö lanthandel ligger precis vid vattnet, bara några hundra meter från bryggan där Waxholmsbåtarna lägger till. Henrik Österman och Katarina Duhs, som alltid kallas för Henkan och Kattis, öppnade lanthandeln för knappt ett år sedan. Då hade de totalrenoverat lokalen sedan jul. Det fanns minst sagt mycket att göra.
– Min farmor drev en lanthandel precis här på 1950-talet. Men när vi tog över huset hade det varit ett förråd i 30 år, berättar Henkan.
Den nya butiksinredningen har en gammaldags känsla med väggfasta trähyllor i mjuka gröna nyanser, grönsaker i korgar och en enda stor kassabänk i trä.
– Jag vill inte att det ska kännas som på Ica Maxi, utan som i en gammal lanthandel. Man får stå och köa för att köpa sin mat, men det är väldigt mysigt här. Det är jätteviktigt, tycker jag, säger Kattis.
I dag är det torsdag och dags för varuleverans. Klockan tolv kommer fraktbåten och då står Henkan och Kattis redo nere vid bryggan för att ta emot varorna. Det bor ett 20-tal fastboende på Husarö, men under sommaren ökar öns invånare till ungefär 800 stycken. Den förändringen märks tydligt i butiken.
– Så här års får vi tre burar och ett frysskåp i veckan. Men under sommaren ökar leveransen till tolv burar med varor, tre gånger i veckan, säger Kattis medan hon börjar packa över lådorna till fyrhjulingens släp.
På väg upp mot lanthandeln igen, pekar Kattis mot en platt markbit nära bryggan:
– Där låg den förra affären som brann ner 2006. När det hände blev ön av med sin mötespunkt. Så alla blev himla glada när vi öppnade, säger Kattis.
– Ja, ön dör lite när det inte finns någon naturlig mötesplats, lägger Henkan till.
I affären finns allt mellan godis, ris och mjölk till kol, kattmat och kryddor.
– Vi har lite av allt, konstaterar Kattis.
Att beställa rätt kvantitet av sortimentet har varit det svåraste. De vill inte slänga mat, men det måste också finnas det kunderna vill ha. Nu har en del av problemet lösts genom att de flesta fastboende beställer vad de vill ha i förväg. På storhelger som påsk och valborg när många kommer ut till ön får även de beställa i förväg.
– Men då körde vi ut alla varor, så att de stod på folks verandor när de kom hem, berättar Kattis.
– När min farmor hade butiken brukade hon säga åt oss barnbarn att vara tysta ett tag när hon räknade hur många som klev av båten och hur många som klev på. Då visste hon exakt hur många som var kvar på ön. Först nu fattar jag vad hon höll på med, skrattar Henkan, som har kommit tillbaka med ytterligare ett lass varor.
Ute på gården börjar plötsligt parets hund Scott att skälla.
– Kommer det någon? undrar Kattis.
Jodå, snart kommer dagens första kund in i butiken. Hon heter Annica Sjöberg Andersson och tillbringar mycket tid på Husarö. Lanthandeln är jätteviktig för ön, tycker hon:
– Jag går ner hit när det är öppet, det är viktigt att handla här så att butiken får finnas kvar. Jag är dessutom nybliven änka och det har varit rätt kämpigt, så det är skönt att komma ner hit och sitta och prata en stund.
Hon står ett tag framför en av hyllorna och ropar sedan bakåt:
– Henkan, jag hittar inte riset!
– Jo, men titta lite längre ner åt vänster, svarar han.
– Ja, titta där!
Henkan, som står bakom kassan, väger frukt, grönsaker och kött och slår in allt manuellt i kassan, när Annica har handlat klart. Sedan packar han ner varorna i kassen och vinkar hejdå. Men Annica har knappt hunnit ut genom dörren när hon kommer på en sak hon glömde köpa.
– Henkan, skriver du upp den här åt mig, så betalar jag den i morgon?
Både Henkan och Kattis har kopplingar till Husarö tidigare. Som barn tillbringade Henkan all ledig tid hans föräldrar hade ute på ön och Kattis växte upp på en av grannöarna, Hallonstenarna. De kände till varandra sedan den tiden, men blev ett par först för tolv år sedan efter att ha träffats på en fest hos en gemensam bekant.
– Vi har velat flytta ut hit länge, men det har inte varit läge förrän nu. Nu är det inget alternativ att flytta tillbaka in till stan, säger Henkan bestämt.
Egentligen är Henkan elektriker och Kattis trädgårdsmästare och före detta kock.
– Det var jättesvårt att helt plötsligt driva en lanthandel. Var börjar man liksom? Men vi har i alla fall gått i affärer själva, så vi började i vårt eget skafferi helt enkelt. Sedan har vi anpassat eftersom. Vi är jättetacksamma för all feedback folk har gett oss, säger Kattis.
Inne i butiken doftar det nybakt. På ena änden av disken står toscabullar som nyss har gräddats i butikens lilla ugn. Till sommaren hoppas de kunna servera en skagenmacka med en öl, men de väntar fortfarande på ett beslut om serveringstillstånd från kommunen. Ännu längre fram tänker de sig att bli systemombud, ha en bensinbrygga och kunna sälja växter och små gå bort-presenter – gärna gjorda på ön. De hoppas också kunna sälja mer närproducerade livsmedel. Trots att det är lugnt i butiken nu, har det varit ett väldigt intensivt år. Henkan och Kattis har gjort allt jobb med att bygga upp butiken själva tillsammans med släkt och vänner. Dessutom har de jobbat massa på ön med renoveringar och dylikt under hösten, vintern och våren.
– Vi var osäkra på den ekonomiska bärigheten, så vi tog på oss allt vi fick. Men eftersom det har gått urbra med lanthandeln, så vågar vi satsa mer nu. I sommar kommer vi ha fyra anställda ungdomar, säger Kattis glatt.
