I förra veckan seglade världens äldsta fullriggare i drift – Sørlandet – genom Stockholms skärgård och lade till vid Fotografiska. Efter tio månader till sjöss är hon nu på väg tillbaka till sin hemmahamn Kristiansand i Norge, med ett 60-tal gymnasieelever från olika nationer ombord – elever som fått med sig minnen för livet.
Sørlandet byggdes som skolskepp 1927 och än i dag seglar hon med elever, även om undervisningen numera ser helt annorlunda ut.
– De läser två terminer vanlig gymnasieutbildning samtidigt som de lär sig att segla och deltar i arbetet ombord, säger kapten August Jansson.
Den norska kronprinsessan Mette-Marit är beskyddare av fartyget som har en anrik och mytomspunnen historia. Hon byggdes efter en donation av skepparen O.A.T. Skjelbred för att ge utbildning till sjömän för den norska örlogs- och handelsflottan.
– Skjelbred hade en dröm om att själv få vara elev på ett skolfartyg, något han aldrig fick vara med om. Men så lät han bygga det här fartyget för att andra skulle få den upplevelsen, berättar Jansson.
Under andra världskriget erövrades Sørlandet av tyskarna, som använde skeppet som förläggning för tyska ubåtsbesättningar och som fängelse för desertörer.
– Det sägs också att de sänkte henne men det är ingen som vet om det stämmer eller om det bara är en skröna, säger Jansson.
Stockholm var årets ”surprise port” för fartyget som annars har en utstakad rutt för skolåret.
Rutten går ner längs Europakusten till Kap Verde-öarna, varifrån fartyget korsar Atlanten över till Karibien där vintermånaderna tillbringas.
– På vägen tillbaka till Europa tar vi en lite nordligare färdväg än på nedturen så att vi fortfarande har medvind. Vi följer ju vindsystemen i Nordatlanten, säger Jansson och fortsätter.
– Efter ett proviantstopp på Azorerna gör fartyget några uppehåll i Europa. Sedan har vi alltid en hemlig ”surprise port”, som eleverna inte vet om. Den här gången valde jag Stockholm. Jag går på väderutsikterna och kan i princip ändra mig in i det sista, säger Jansson.
Årets resa är hans sjunde som kapten på fullriggaren, ett arbete som inte bara är en inkomstkälla för honom.
– Jag skulle kunna tjäna mer om jag arbetade på en tankbåt men vill hellre göra något jag trivs med och leva i nuet än att gå genom livet och längta efter pensionen, säger Jansson. Han tycker att jobbet på ett segelfartyg är det bästa man kan ha även om arbetet som kapten på Sørlandet också inneburit oväntade utmaningar då 60 gymnasieelever ombord betyder ett skepp fyllt av starka känslor.
– De blir kära i varandra, blir ihop, gör slut och blir ledsna. Det är inte direkt någonting man får lära sig att hantera på navigationsskolan. Det går bra nu, det var svårare de första åren, säger Jansson.
Även för eleverna innebär resan stora utmaningar. Här ställs höga krav på hårt arbete och vistelsen kommer också med en radikal omställning från det liv de är vana vid.
– Det kostar ju en del att göra den här resan, så eleverna kommer ibland från rätt privilegierade förhållanden och kan ha blivit lite curlade. Det kan vara första gången de använder en dammsugare eller tvättar kläder. Det får de göra här. Vi gör inget åt dem, säger Jansson.
Eleverna ska mellan studierna, förutom att följa ett schema med städ- och matlagningsrutiner, även ta sina pass på olika positioner ombord, som att styra, hålla utkik och gå vakt.
– Vi har naturligtvis besättning ombord men eleverna måste göra sin del av arbetet. Det här är någonting vi gör tillsammans och det krävs att alla hjälper till. Vi är faktiskt inte tillräckligt många i besättningen för att framföra fartyget utan eleverna, säger Jansson.
Att gå upp på däck för att vända segel när man är helt slut efter en dag av studier och arbete, eller bli väckt mitt i natten för att ta sitt vaktskift när det är kallt och regnar småspik, är inte något man kan välja bort.
– Det är inte alltid man har lust men är det ens pass så gör man det, säger Adine Lie, som går sitt sista gymnasieår ombord.
Eleverna får också vänja sig vid en vardag till havs utan sociala medier och digital kommunikation.
– De får lämna in sina mobiltelefoner under segling. Men det spelar egentligen ingen större roll för där vi befinner oss saknas ofta mottagning ändå. När fartyget ligger vid kaj får de använda dem tillfälligt, säger Jansson.
Gymnasisterna bor i en stor sal i skeppets nedre del som kallas skansen. Här sover de i hängkojor som packas upp och ner varje natt. Det är också här undervisningen bedrivs om dagarna, ungdomarna gör sina läxor och spelar kort och brädspel om kvällarna.
– Det finns inte direkt någonstans att dra sig undan. Det har varit svårt för mig, som kan känna ett behov av att få vara för mig själv ibland. Man kan också känna sig ännu mer ensam när man är omgiven av så många människor om man inte är med på något som de andra gör, säger Adine Lie, som även erfarit att ett ostört samtal på ett 64,15 meter långt skepp med 83 personer ombord inte är någon självklarhet.
– Men man lär sig att utnyttja den tid man har, som när man packar ihop segel eller har vakt uppe i en mast med någon man kommit nära. Då kan man ha ett förtroligt samtal, säger hon.
Att hänga uppe i riggen har också gett henne ett nytt perspektiv på livet.
– Innan kunde saker som jag nu upplever som väldigt små kännas som en kris. Om jag inte hade en tröja jag ville ha eller inte kunde komma överens med en kompis. När man hänger där uppe och ser den överväldigande utsikten förstår man hur stor världen är och hur liten man själv egentligen är. Då inser man att småsaker inte är hela världen och att saker och ting löser sig, säger Adine.
Att läsa in gymnasieämnena ombord på ett fartyg har underlättat för henne.
– Det är lättare att förstå fysik när man har ett praktiskt exempel, som rotationer. Vår lärare visade att det är rotationer när vi styr skeppet, det blir inte bara teori, utan något man ser i verkligheten.
Tillbaka till Norge återvänder nu ett skepp lastat med unika upplevelser, starka vänskapsband, nyvunnen kunskap och viktiga insikter.
– Jag har fått vänner för livet, badat mitt i Atlanten, fått godkänt i matte och fysik, som är svåra ämnen för mig, och lärt mig att jag klarar mycket mer än jag tror, säger Adine Lie.
