Lotsverksamheten på Sandhamn har varit igång i över tre hundra år.
Idag har lotsarna för länge sedan lämnat ön men båtmännen ser till att verksamheten hålls igång.
Oavsett väderlek och tid på dygnet tar de sig ut för att hämta eller skjutsa lotsarna vid de fartyg som behöver vägledning genom vår snåriga skärgård.
Kaffepannan på spisplattan kokar och sprider en känsla av trivsel i köket i den gamla lotsstationen. Huset byggdes någon gång under 1880-talet och används än idag.
Mikael Hård häver upp sin väska på bordet och stuvar vant in smörpaket, yoghurt och korv på sin egen hylla i kylskåpet. Han ska just gå på sitt pass som båtman.
– Nu är det här mitt hem i en vecka, säger han och stänger kylskåpet.
Just när Skärgården gör besök är det en ovanligt lugn dag – i dubbel bemärkelse. Endast en lotsning är inbokad och vädret är klart och stilla. Men så är det långt ifrån alltid.
– Bara sedan nyår har vi haft upp emot sextio lotsuppdrag, det är rätt mycket. I snitt tre lotsningar om dagen, säger Conny Söderberg Andersson.
Båtmännen bistår lotsarna genom att köra dem med lotsbåten ut till fartygen som ska passera Sandhamnsleden. Väl framme vid fartyget bordas det av lotsen och fartyget fortsätter sen in till någon av hamnarna i Stockholm. Med dagens teknik kan det vara lätt att tro att lotsverksamheten inte behövs. Men där tar man fel.
– Jag brukar säga som en bekant sa: att köra ett stort fartyg genom Stockholms skärgård in till hamn är ungefär som att backa en lastbil med släp genom Gamla stan. Så ja, lotsarna behövs verkligen, säger Conny.
Han förklarar att många befälhavare på fartyg som ska angöra någon hamn i Stockholm oftast är vana att köra till havs. Men när det kommer till att köra i skärgårdsmiljö är kunskaperna betydligt sämre. Därför behövs någon med lokalkännedom som kan hjälpa till att navigera mellan alla grynnor och kobbar.
Lotsverksamheten har med sina drygt 350 år i närområdet blivit något av en självklar institution på Sandhamn. Nu har lotsarna lämnat ön. Gerhard Stenhammar blev Sandhamns sista lots och sedan han gick i pension 1994 är bara båtmännen kvar på ön. Numera hämtas lotsarna upp av dem i Stavsnäs.
– När vi inte har lotsuppdrag finns det alltid något annat att sköta om här på stationen. Så vi har att göra, säger Conny Söderberg Andersson.
I mitten av 1900-talet arbetade omkring ett 20tal lotsar på ön. Nu är de bara sex båtmän kvar som arbetar på ett rullande schema.
– Det blir som ett äktenskap oss emellan, skämtar Tomas Blomkvist, som för dagen just ska gå av sitt pass.
Och det märks. När vi sitter vid soffan ute i allrummet är det sällan långt till ett skratt och jargongen är rå men hjärtlig.
– Jag brukar säga att jag har min fru där hemma på halvtid. Det är bra för både henne och mig. Hon hade aldrig stått ut med mig på heltid, skrattar Conny.
Även om läget på stationen tycks vara avspänt kan läget snabbt ändras. Det kan komma ett sjuklarm som de måste bistå räddningstjänsten med eller så kan det blåsa kraftigt när de ger sig ut. Och då gäller det att hålla tungan rätt i mun.
– Vid den senaste stormen strax efter nyår var det inte helt självklart att vi kunde ge oss ut och bistå med lots. Det blåste helt enkelt för mycket, säger Conny Söderberg Andersson.
Sandhamnsleden är av sin natur väldigt trång och snårig vilket inte bara ställer krav på lotsarna och båtmännen. Även alla fritidsbåtar som rör sig i leden måste veta vad som gäller när till exempel ett stort fartyg passerar. Dagens teknik har dock gjort att många fritidsbåtägare överskattar sin förmåga att framföra båten på ett säkert sätt, menar båtmännen.
– En del tror att de gör rätt, men så gör de helt fel, säger Conny.
Mikael Hård och Tomas Blomkvist nickar medhållande.
– Sjövettet hos båtfolket har blivit betydligt sämre, säger Tomas Blomkvist.
– Vissa båtägare struntar fullständigt i de större fartygen och beter sig som att det är fartyget som ska väja för dem. Farlederna är till för de större fartygen och inte de små, fyller Mikael Hård i.
Folks sjöovett till trots kan alla tre konstatera att de har världens bästa jobb.
– Ja, det är det verkligen. Det här är ett fantastiskt bra jobb. Jag har tidigare arbetat som yrkesfiskare men kände att det blev för slitigt. Som båtman har jag ännu kvar chansen att jobba till havs men ändå lyxen att kunna sova i en koj som ligger still, säger Conny Söderberg Andersson.
