I år är det 200 år sedan Svartklubbens fyr utanför Singö stod klar och började sprida sitt ljus ut över Ålands hav. I samband med internationella fyrdagen i helgen samlades människor för att fira fyren.
Väderbiten men älskad har den i stormar, isande vindar och stekande hetta under två sekel obrutet med sitt ljus väglett sjöfarare i farleden utanför Singö. I lördags, nästan på dagen två hundra år efter att den stod klar, samlades människor för att i strålande sommarväder med bubblor, hurrarop och kanonsalut fira Svartklubbens fyr.
Firandet inleddes med att fyrexperten Dan Thunman berättade historien kring fyrens tillkomst. I början av 1800-talet var fartygstrafiken förbi Singö livlig, med många fartyg som skulle till och från hamnar i Bottenhavet. På Svartklubben och Måssten fanns sjömärken i form av båkar, men vattnen var förrädiska och olyckor vanliga. Initiativet till att bygga en fyr på platsen togs av Pehr Elfstrand, riksdagsman och redare ifrån Gävle. Valet föll på ön Svartklubben, men något stort intresse för fyrbygget fanns inte.
– När det var dags att bygga fyren fanns inget stort intresse för att bygga fyrar. Den fyr som byggdes innan Svartklubben var Ölands södra udde på 1780-talet. Det fanns inga rutiner och man sökte med ljus och lykta efter någon som kunde ta sig an jobbet, berättade Dan Thunman.
Till sist var det en rådman Ytterbom från Sundsvall som åtog sig arbetet för 11 000 riksdaler.
Svartklubben skulle bli Sveriges trettonde fyr. Den bygges som täckt stenkolsfyr, enligt Löwenörns princip, vilket innebar att eldstaden täcktes av en omgivande lanternin, med ett tak i järn och en röklucka. Fyrpersonal kontrollerade elden med luckor som öppnades mot lovart för att ge syre åt elden och skapa högre lågor. Den 19 augusti 1820 slutbesiktades arbetena, men av någon anledning tändes elden först hösten 1821.
Dan Thunman berättade den dramatiska historien hur redaren Pehr Elfstrand kom att stifta närmare bekantskap med den fyr han själv var med att skapa. 1842 går hans skepp Amalia på grund vid Svartklubben i en storm. I de efterföljande försöken att få fartyget av grundet håller man på att drunkna men räddas iland på Svartklubben och inkvarteras av fyrmästaren Jansson.
Idag ansvarar Sjöfartsverket för Svartklubbens fyr. Myndighetens generaldirektör Katarina Norén var på plats och talade om fyrarnas framtid. Hon beskrev den enorma teknikutveckling som skett och pågår inom sjöfarten med tekniker som radar, gpspositioneringar och dynamiska sjökort. Men fyrarna har inte spelat ut sin roll, utan utvecklas även de och byggs nu i nya material, i nya former med energisnåla ljuskällor och solceller.
– Fyrarna behövs fortfarande som en del av en verktygslåda för befälhavare. Vi bygger nya fyrar idag, ungefär lika många som vi avvecklar, säger Katarina Norén.
Idag är 38 av Sveriges fyrar kulturmärkta. Svartklubben är givetvis en av dem.
– Jag tror inte att ett samhälle och en kultur kan finnas och må riktigt bra om man inte har historien med sig in i framtiden. Känslan som folk har för kulturhistoria ska man ta tillvara på för sammanhållningen i Sverige.
Att folk har känsla för kulturhistoria var påtagligt under dagen. Många fritidsboende på ön har vuxit upp med fyren och det var uppenbart att fyren för många är något mer än enbart en ljuskälla för sjöfarten. Öbor kunde berätta hur fyren i barnsagor fått egna namn och personligheter. Men fyren på Svartklubben har sina ålderskrämpor och skavanker. Inuti flagnar färgen på sina ställen och en upprustning är efterlängtad. Med på Svartklubben fanns även Marianne Brus, Sveriges enda kvinnliga fyrmästare och uppvuxen vid grannfyren Understen. Med en vinkning mot Katarina Norén upplyste hon generaldirektören att även Understens fyr är i stort behov av renoveringar.
– Vi har ett anslag men det räcker inte. Tyvärr ligger vi efter, men det är kulturmärkta byggnader vi kommer inte att låta dem förfalla, svarade Katarina Norén.
– Vi lever på 70 procent av intäkter från sjöfarten, men sjöfarten ska inte behöva betala svenska byggnadsminnen. Vi bedriver en kamp, sade Ove Eriksson, ställföreträdande generaldirektör för Sjöfartsverket.
Under dagen underhöll Johan och Karl Häggroth med visor, bland annat den egna ”Vals på Svartklubben”. Efter födelsedagstal och skyltmontering sköts en rungande salut med två kanoner.
– Den saluten hördes ända till Putin, sade Lars Nylén, ordförande i Roslagens sjöfartsmuseum och den som höll i arrangemanget.
Lars Nylén var nöjd med dagen.
– Vi hade ett fantastiskt bra väder och fantastisk medverkan. Vi fick höra om sjöfartens historia och framtid och jag tyckte Katarina Norén såg väldigt positivt på framtiden, det tyckte jag var roligt att höra, sade Lars Nylén.
Fakta/Svartklubbens fyr
Uppförd: 1820
Tornets höjd: 12 meter
Fyrkaraktär: Long flash (2), 15 sekunder
Avbemannand: 1961
Lysvidd: 16,5 distansminuter
Lyshöjd: 19,5 meter
