Det blev för dyrt att frakta hem roddbåten till Sätra från Husarö, tyckte Gunnar Keijser, 83. Han satte sig bakom årorna och rodde hem den istället.
– Det är ingen prestation, tyckte Gunnar.
I strålande sol med lätt bris och dryga 20 grader i luften satte sig Gunnar Keijser i tisdags förra veckan i sin roddbåt på Husarö och började ro in mot Stockholm.
– Båtfrakten skulle kosta mer än vad båten är värd, dessutom skulle den levereras till södra Stockholm. Då tänkte jag att det där fixar jag själv, säger han.
Gunnar Keijser tillhör den gamla skolan. Om det inte går på annat sätt ja då får man göra det själv. Men att folk ror sina båtar har nästan blivit ett exotiskt inslag på vattnen nuförtiden.
– Det finns en del tokdårar som tror att det hänt en olycka när de ser någon som ror. Eller så tror de att man stulit något och försöker smita.
Det var också vad som hände. Under Gunnars framlordfart bland skären så ringde någon efter sjöräddningen som ryckte ut. Något som Gunnar inte uppskattade.
– Det var ju kav lugnt! De frågade hur det var med mig, jag sade att jag hade både vatten och öl och undrade hur det var med dem, säger Gunnar och skrattar.
Någon sjöräddning blev det inte tal om, men efter att ha passerat Finnhamn, Ingmarsö och Svartsö, en bit innan Grinda, valde han ändå att ta lite hjälp.
– Jag satte upp tummen och fick lift med en motorbåt in till Vaxholm. Min kompis hade beställt rum åt mig på hotellet och det är jag honom evigt tacksam för. Då fick jag möjlighet att se hur överklassen levde, själv har jag varit arbetare hela mitt liv. Smedhalva hette det förr, berättar Gunnar.
Ungefär åtta timmar tog färden in till Vaxholm. Gunnar räknade ut att han ror med tre knops fart.
– Jag hade räknat med att kunna ro in till Hammarby, men det gick inte. Jag hade inga lanternor och hade nog inte orkat hela vägen.
Morgonen efter tog han sig resten av vägen, genom Hammarbyslussen upp till slutmålet Sätra båtklubb.
– För mig är det här ingen prestation som många tror om man jämför med strömmingsfiskarna på Husarö. Två man rodde med bunkåror 200 kilo strömming till Vaxholm i en roddbåt som var fyra gånger tyngre än min.
Gunnar visar upp sina händer.
– Inga blåsor och jag är inte öm i kroppen, men jag kanske kan behöva massera ryggen, säger han.
Gunnar förklarar hemligheten med att kunna ro långt.
– Öl med tre och en halv procent är bra dragaröl. Det ska vara en hög stamvörtstyrka!
Någon dag efter att vi träffat Gunnar ringer han redaktionen.
– Här är en travesti på Stenbocks kurir av Carl Snoilsky som du ska ha med i artikeln:
Vem är den vilde roddaren,
Som forsar fram så fräckt?
Ur stugan tittar fiskaren,
Med undran och med skräck.
Är han på flykt från skatten,
En smitare månntro?
En joggare från skogen,
Som inte skall få ro?
