KRÖNIKA. I dagens tidning fortsätter rapporteringen om Värmdös besynnerliga planer på att flytta högstadiet på Runmarö, Svartsö och Möja till fastlandet.
Beslutet stoppades tillfälligt när modiga politiker från majoriteten tillsammans med oppositionen krävde att dess konsekvenser först ska utredas. Medan mötet pågick protesterande medborgare utanför kommunhuset och krävde att politikerna förklarar varför man vill ta det ödesdigra beslutet.
När Skolinspektionen tidigare anmärkte på att ö-skolornas byggnader låg för långt ifrån varandra för att räknas som en enhet var det som om Pandoras ask öppnats. För trots att problemet kan åtgärdas relativt enkelt tycks kommunledningen ha bestämt sig för att genomdriva det riskabla experimentet till varje pris. De grumliga motiven för detta skiftar lika lynnigt som ett aprilväder. Ett tag var förklaringen att föräldrar krävt det under medborgardialogerna – något som ifrågasätts av deltagare från mötena. Sen att barnen har rätt till en fullgod utbildning.
Nu säger kommunstyrelsens ordförande Deshira Flankör (M) att det skulle leda till utveckling och säkra verksamheterna på lång sikt.
Vad är då det egentliga skälet till att ö-skolorna tvingas in i detta smärtsamma äventyr?
Inför valet 2018 frågade vi Värmdös politiker om alla ö-skolor får vara kvar om de vann valet. Moderaterna, svarade ja och tillade att partiet ville förbättra villkoren för dem att hålla hög kvalité. Inte heller Kristdemokraterna hade några nedläggningsplaner och Centerpartiet svarade att det var viktigt att bevara ö-skolorna. Miljöpartiet lovade att skolorna ska behållas så länge det finns elever.
Förvisso finns alla ö-skolor ännu kvar men varför var det ingen av politikerna som ens antydde att de var beredda att starta ett djärvt experiment av den här digniteten?
Inte heller lokalpartiernas hemsidor ger någon förklaring. Enligt M är målsättningen att Värmdö ska bli en av landets bästa skolkommuner. L skriver på sin hemsida att ö-skolornas goda rykte har genererat fler fastboende barnfamiljer till öarna.
KD anser att det ska vara en rättighet att välja skola samt att den i största möjliga utsträckning lämnas i fred från nya politiska experiment.
Även C vill bevara ö-skolorna och menar att de måste finnas för att vardagen i skärgården ska fungera. MP konstaterar att en levande skärgård kräver insatser så att skärgårdsskolor kan drivas.
Inga tecken om en vilja till stora förändringar på de styrandes hemsidor heller alltså. Snarare tvärtom.
Olof Palme sade att ”politik är att vilja något”. Vad detta ”något” inbegriper i skolfrågan för Värmdös styre är och tycks förbli oklart.’
