Vid Överby förskola på Resarö står kreativitet och nyfikenhet på schemat . Varje vecka får 100 barn tillgång till det purfärska Sinneslabbet, där lärande byggs utifrån barnens egna sinnesuttryck.
Överby förskola öppnade sina nybyggda portar för sex år sedan och har växt så det har knakat sedan dess. I dag går cirka 100 barn på förskolan.
Men när golven för en tid sedan skulle bytas ut gavs alla avdelningar och all personal möjlighet att fundera över vad som kunde förändras inom lokalerna.
I samma veva beslöts att man under förra läsåret skulle jobba med sinnena som tema. Personalen funderade vidare på den tankebanan och slog till med en ansökan till kommunen om projektbidrag till förbättrade läromiljöer i riktning mot just sinnena.
Eva Tuvhav Gullberg är en av två ateljérister på skolan som har varit med och skapat Sinneslabbet. Hon är väldigt nöjd över vad som åstadkommits:
– Det fanns två lekhallar på förskolan som vi ville få bättre användning av. Det ena blev Sinneslabbet och det andra är nu ett rörelserum.
Ansökan till kommunen föll med andra ord i god jord, och i vintras fick förskolan 125 000 kronor till att skapa Sinneslabbet.
Inom hela kommunens förskoleverksamhet jobbar man med pedagogiska läromiljöer, något som Sinneslabbet utgör en förlängning av. Eva Tuvhav Gullberg förklarar:
– Att jobba med pedagogiska läromiljöer innebär att tänka igenom vad man erbjuder barnen gällande att lära sig saker, det kan vara inom de olika ämnena som matte, teknik och språk. Härinne är vårt fokus sinnena, eftersom man lär sig genom dem, samtidigt som det ska vara lekfullt, säger hon.
Och lekfullt är det. I det relativt stora rum som utgör Sinneslabbet finns mängder av föremål som väcker sinnena till liv. Färger är den röda tråden, och här finns tyger, lampor, ljusbord, föremål som låter, rinner, är mjuka och hårda, håriga och släta. Här finns tunnlar, mattor med spännande mönster för tårna att känna på, kryddor och stenar att lukta på och till och med ett frukt- och godispiano, med riktiga bananer, apelsiner och geléråttor, som fungerar att spela på!
– Den pedagogiska miljön kan stötta lärandet genom att barnet vill experimentera och undersöka. Men då gäller det att barnet har tillgång till de sakerna, säger Eva Tuvhav Gullberg.
I dag är det Alexanders, Elvins och Veras tur att vara i Sinneslabbet. De är alla fyra år gamla och ägnar sig åt att bygga konstruktioner med hjälp av bjärt färgade platta ”klossar” som binder till varandra med hjälp av magneter. ”Huset” blir högre och högre, och lyckan är stor. Ända tills det kraschar mot golvet, då övergår lyckan i ren eufori och barnen skrattar tills de kiknar av glädje.
Leken börjar om i ett annat hörn av rummet. Vera testar att spela på fruktpianot, där frukter sammankopplade med förprogrammerade elektroder utgör tangenterna. Pianot fungerar bara om barnet håller i en metallklämma med ena handen, och spelar på tangenterna, det vill säga frukterna, med den andra. Att be förskoleläraren hålla klämman fungerar inte:
– Bananpianot väcker tankar och nyfikenhet om hur det egentligen funkar. Vi vill att barnen ska få behålla den nyfikenheten hela livet, säger Eva Tuvhav Gullberg.
Hela miljön på förskolan, i synnerhet inuti Sinneslabbet, är inspirerad av den italienska förskolepedagogiken Reggio Milias filosofi, där det kompetenta barnet står i centrum och där pedagogerna är medforskare, och färger och former står i fokus. Allt för att få hjärnan att utvecklas:
– Estetiska läromiljöer bör vara vackra, det ger en slags input i hjärnan. Jobbar man med estetiska uttryck så aktiveras hjärnan på ett sätt som gör den mer neuroplastisk, vilket är grunden för allt lärande, förklarar Eva Tuvhav Gullberg.
Neuroplasticitet är de ändringar som sker i hjärnans organisation som resultat av erfarenhet, och har börjat ägnas forskning de senaste åren. Exempelvis är näringslivet i Sydkorea intresserade av ämnet, och i förra veckan åkte Eva Tuvhav Gullberg dit tillsammans med bland andra lärare och en intendent från Tekniska museet, som hjälpt till att skapa Sinneslabbet. På Sydkoreas lärarhögskola berättade de om det svenska arbetet med att skapa kreativitet. Eva var med som enda konstnär och berättade om Sinneslabbet, om det kreativa barnet, och om hur man får kreativitet att växa.
– I Sydkorea har man förstått att om man vill hitta lösningar på problem i framtiden så räcker det inte med att kunna saker, hjärnan måste vara kreativ också, förklarar hon.
Arbetet med att skapa Sinneslabbet har skett i samråd med både barn och föräldrar, och givetvis hela personalstyrkan.
– Vi har tillsammans tittat i kataloger, satt upp bilder på det vi har beställt och packat upp kartongerna tillsammans. Därmed känner barnen mer ansvar för sakerna i rummet.
Sinneslabbet används av fyra barn i taget, allt för att skapa det lugn och ro som behövs. Med 100 barn på förskolan innebär det att varje barn får en för- eller eftermiddag i veckan i Sinneslabbet.
– De tycker det är jättekul och säger ”vi älskar Sinneslabbet” när de ska hit, berättar Eva Tuvhav Gullberg och förklarar känslorna med att barnen har så mycket att undersöka och utforska härinne.
Barnen har nu krupit in i spegelhuset, ett litet triangelformat ”hus” med speglar som väggar och tak, med lite lustigahuset-känsla över sig. De pekar skrattande mot speglarna och ropar: ”Eva, jag är tre stycken!”
En stund senare ligger de alla tre på golvet och leker dykare i ett stort hav bestående av skira, luftiga tyger i alla regnbågens färger: ”Titta Eva, jag fick en fisk” skriker de lyckligt och håller upp fynden, mångfärgade plattor som tveklöst liknar fiskar i korallrev. Fantasi råder det ingen brist på. Innan tygstyckena blev ett hav låg de prydligt i en korg, och ”fiskarna” var färgad plast från ett ljusbord.
– Det kan vara morgondagens forskare som går här, det gäller att hålla sinnena öppna, säger Eva Tuvhav Gullberg.
I Sinneslabbet kan barnen också titta i mikroskop, lysa upp detaljer och mörka hörn med små fingerlampor, lyssna på vattens porlande, mäta tiden i timglas, konstruera geometriska figurer, krypa i sinnestunnlar, lukta på dofter, samla solsken i solcellslampor, undersöka mörkret i mörka kuben och spela ljud- och känselmemory.
– Vi använder så kallade intelligenta material, som kan förvandlas till det man vill att det ska bli, förklarar Eva.
Det närmar sig lunch för barnen, när vi kommer in på en annan viktig del i pedagogiken. Barnen blir ombedda att plocka undan föremålen som de har använt, och lägga tillbaka dem på sina rätta platser:
– Det är viktigt att man är tillåtande, men även att alla sakerna bor någonstans och att de plockas undan. Barnen tycker att det är roligt, och får större respekt för sakerna, säger Eva Tuvhav Gullberg.
Förskolechef Barbro Nyström välkomnar Sinneslabbet:
– Det har gett förskolan mycket i form av en utvecklad läromiljö. Det blir en annan dimension på lärandet. Barnen upplever saker som inte görs på det traditionella lärandet. Det märks stor skillnad på barnen när de kommer in i rummet, de blir nästan andäktiga. Barnen blir dessutom rädda om sakerna, säger Barbro Nyström.
