Hur ser det då ut med bryggsäkerheten i skärgårdskommunerna?
Ansvarsfrågan tycks vara komplicerad visar det sig när Skärgården ringer runt för att kolla hur de ser på frågan.
Vem som har ansvar för att säkerheten är tillräcklig vid allmänna kajer, fritidsbåthamnar och badplatser visar sig efter en rundringning till skärgårdskommunerna vara en knepig fråga. Ansvaret för kommunernas bryggor och badplatser anses exempelvis ligga under fritidsförvaltningen i vissa fall, och under stadsbyggnadsförvaltningen i andra fall, medan allmänna bryggor anses ligga under ägaren Trafikverkets ansvar. Entreprenörer som arrenderar exempelvis en gästhamn av kommunen har dessutom själva ansvar för det de driver. Åtminstone om man frågar kommunerna. Säkerhetsstrategen Bo Jensen i Haninge kommun säger:
– Vi som kommun har inte ansvar överallt, utan ansvarar för det vi driver. Sedan sköts tillsynen genom brandförsvaret, liksom kultur- och fritidsförvaltningen som har egen tillsyn av badplatser. Allmänna kajer och hamnar sköter stadsbyggnadsförvaltningen, i övrigt är det andra privata aktörer.
Övriga kommuner uppger samma sak. Men det stämmer inte, enligt Vendela Dobson som arbetar med den enskildes säkerhet på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Kommunerna ska nämligen genom tillsyn följa upp att anläggningsägare eller nyttjanderättshavare håller med livräddningsutrustning i skälig omfattning. Lagen gör ingen skillnad mellan kommunala och enskilda anläggningar. Är det då hållbart att kommunerna lägger ansvarsfrågan på andra?
– Nej, verkligen inte. Det är upp till kommunerna att ansvara för hur det ser ut, de måste själva förhålla sig till de lagar som finns. Det är en ständig diskussion hur det ska göras, säger Vendela Dobson som gärna skulle se att det fanns en person i varje kommun som tog allt ansvar för tillsynen.
Problemet, menar hon, är att de råd och rekommendationer som finns kring upprätthållandet av lagen om skydd för olyckor härrör från det numera nedlagda Räddningsverkets tid. Hon skulle gärna se en uppdatering av rekommendationerna för att höja medvetenheten om frågan.
– En del kommuner har kommit långt med att inventera riskerna i hamnarna, andra inte. Vi skulle önska att alla kommuner hade tillräckliga resurser att ta ansvar för de här frågorna, säger Vendela Dobson.
Fakta/Vad säger lagen
• Enligt lagen är den som äger eller är nyttjanderättshavare av en anläggning eller byggnad vid vatten ansvarig för att det finns livräddningsutrustning i skälig omfattning. I förtydligandet kring lagen finns angivet vad som anses vara ett minimikrav vid platser där folk vistas vid vattnet.
• I tätorter och i hamnar bör utrustning för vattenlivräddning placeras med högst 200 meters mellanrum, på badplatser med högst 100 meters mellanrum. Fasta kajstegar bör placeras med högst 50 meters mellanrum. Vid höga kajkanter bör det även finnas livräddningshake och livräddningsstege. Räddningbåt/flotte bör finnas på särskilt riskutsatta platser.
• Kommuner ska genom tillsyn följa upp att anläggningsägare eller nyttjanderättshavare håller med livräddningsutrustning i skälig omfattning. Lagen gör ingen skillnad mellan kommunala och enskilda anläggningar. Tillsynsarbetet kan med fördel behandlas i kommunens handlingsprogram för förebyggande verksamhet.
