Invigningen av en ny nationalpark i Nämdöskärgården närmar sig med stormsteg. Men lokalbefolkningen är inte med på tåget – tvärtom.
En växande oro kring konsekvenserna av ökat besökstryck, farhågor kring villkoren för mark-, jakt- och fiskerättsägare och en frustration kring bristen på dialog får inget gehör från myndigheterna, upplever man.
Nu vädjar öborna om att projektet pausas.
Under hela morgonen har dimman legat tät över skären, men när vi styr in mot bryggan vid Gräskobben strax söder om Vånö har det spruckit upp och vinden har tilltagit. En solig sommarkväll ligger det ofta fullt med fritidsbåtar förtöjda här, men denna kalla marsdag är det tomt i viken. Vi lägger till, tar oss upp på en höjd och tittar ut över fjärden där vågor nu skummar friskt.
På ön Tistronskär intill är Anna Horngren barnafödd och öarna har funnits i hennes släkt sedan generationer tillbaka. Under det senaste decenniet har hon, hennes man Thomas Carlsson och deras gutefår gjort ett gediget jobb med att öppna upp markerna här och på familjens andra närliggande betesöar kring Vånö. Totalt har runt femtio hektar restaurerats.
– Vi har fått igen så otroligt mycket av den biologiska mångfalden. Jag trodde inte det var möjligt men vi har fått tillbaka insekter, fåglar, till och med orkidéer som varit borta i hundra år, berättar Anna Horngren.
Thomas Carlsson spejar mot nordost och pekar i tur och ordning ut vad vi ser.
– Där borta är Biskopsö. Sen kommer vår släkts öar. Sen Långviksskär, de stora skogiga ögrupperna. Och rakt ovanför björken där är Bullerö.
Tanken på en nationalpark i Nämdöskärgården är inte ny. 2008 föreslog Naturvårdsverket att en nationalpark skulle skapas av de befintliga naturreservaten Bullerö, Långskär, Långviksskär och Biskopsö, men planerna skrinlades efter att Skärgårdsstiftelsen och länsstyrelsen då inte kunde enas kring förvaltningen. Efter att Åsa Romson (MP) och Kerstin Lundgren (C) lagt en motion i riksdagen 2016 tog processen ny fart, och nu har arbetet pågått med full kraft sedan 2020. Och det går snabbt – redan i slutet på året ska förslag på syfte, föreskrifter och skötselplan skickas på remiss, och tanken är att den nya nationalparken ska invigas 2025.
Men Anna Horngren och Thomas Carlsson som blir rågrannar till området är oroliga, och oron har växt i takt med projektets gång.
– I början tyckte vi att det lät rätt okej. Men ju mer vi har satt oss in i det, desto mer har vi förstått vad det handlar om, säger Anna Horngren.
Att det i första hand skulle handla om att stärka skyddet för den känsliga naturen tror de inte längre på. De utpekade områdena är redan idag skyddade som naturreservat och ingår i EU-nätverket Natura 2000, samt är utsedda till så kallade Baltic Sea Protected Areas, BSPA-områden. Det handlar mer om att skapa en besöksdestination och stärka ett varumärke, det är Thomas Carlsson övertygad om.
– Det framgår i internmaterial från Naturvårdsverket att man vill bli bäst i Europa på att visa upp sin natur, och man vill ha den här sortens natur i sin nationalparkskatalog. Men det har man inte pratat om så mycket för allmänheten.
Framförallt handlar deras oro om den “spilleffekt” som man befarar kommer när turismen ökar. Att allt fler kommer söka sig även till områden strax utanför parkens gränser och regelverk, där endast den mer tillåtande allemansrätten råder, och att trycket kommer öka på den likaledes känsliga naturen där. Thomas Carlsson pekar på en fläck på berget där det är sprucket och svart; oåterkalleliga spår av en ovarsam grillning.
– Vi är inte alls emot fritidsbåtfolket. Men det är klart att det kommer bli ännu mer folk som ser att här får man elda och släppa sin hund lös. Det saknas ett helhetstänk där man även tittar på angränsande områden. Hur blir det med latrin, sopor och slitage här?
Eftersom ingen förstudie eller konsekvensanalys har genomförts, vet man i dagsläget inte hur många fler besökare som kan väntas och vilken påverkan de kan komma att ha på miljön.
– Länsstyrelsen medger att det kommer bli fler besökare, både nationella och internationella. Vi får höra att det ska utvärderas efterhand och att föreskrifterna sen kan ändras efter behov. Man bestämmer först att göra en nationalpark och sen får det bli som det blir. Man kommer försöka ta hand om problemen och accepterar då att det kommer bli ett visst slitage.
De har fått besked om att två tillsynsmän, stationerade på Bullerö, inledningsvis kommer att sköta området. Men någon långsiktig budget finns inte och Naturvårdsverkets anslag för skydd och skötsel av värdefull natur har i år minskat med över en tredjedel.
– Vi är själva ute på våra betesöar varje dag under högsäsong. Men det ser ju ut så här ibland, säger Anna Horngren och visar upp en bild på ett rivet får.
– Det gör att jag har en klump i magen hela sommaren. Vi klarar väl av det hyfsat, men blir det ännu mer så kommer vi inte mäkta med. Ska vi ta bort fåren då, och låta det växa igen?
De är också kritiska till hur dialogen skötts med de närboende. I broschyren “Så bildas en nationalpark” från Naturvårdsverket går att läsa om hur processen vanligtvis går till. Där står att man under en förstudie ska kartlägga området och ta reda på “vad tycker lokalbefolkning, företag och organisationer om en nationalpark i området”, samt att “information och dialog med lokala aktörer löper som en röd tråd genom hela arbetet.” Men någon sådan tråd har inte funnits här, menar Anna och Thomas.
– Det dröjde två och ett halvt år innan Naturvårdsverket skickade ett informationsbrev till vissa fastighetsägare, där man informerade om processen. Man har inte velat hålla några stormöten, där alla kan få komma till tals och lyssna på varandra. Farhågor som lyfts har skjutits till nya utlovade möten som aldrig blir av, säger Thomas Carlsson.
I en intervju i P4 från 2007 säger Björn Risinger, sedermera Naturvårdsverkets generaldirektör, att inga nationalparker kommer att få klartecken om man inte har en positiv opinion från lokalbefolkningen i ryggen.
Men när och hur den opinionen ska redovisas är oklart.
– Jag är rädd för att så snart banden är klippta 2025, så har vi inte så mycket att säga till om längre, säger Anna Horngren.
Länsstyrelsen och Naturvårdsverket har tidigare förklarat den bristfälliga dialogen med att det varit pandemi, och därmed svårt att kalla till stormöten och föra dialog med alla intressenter.
– Men pausa då projektet. Ge oss åtminstone de två pandemiåren, säger Anna Horngren.
Kan det här vändas på rätt köl då, tror ni?
– I närtid tror jag det är svårt att få folk att engagera sig. Man är less. Man måste få lite andrum, kanske vänta ett par år innan man börjar om igen, säger Thomas Carlsson.
Thomas och Anna är inte ensamma om kritiken. Efter ett informationsmöte i juli i fjol stod det klart att många bofasta, fritidsbor och andra lokala aktörer känt en frustration över den bristfälliga dialogen. Som resultat av det skapades Nämdö skärgårdsråd, en grupp tillsatt av Nämdö hembygdsförening och Nämdö Green Archipelago för att bevaka och agera motpart till myndigheterna i frågor rörande nationalparksprocessen. Gruppen har flera gånger bett om att göra halt i processen tills dess viktiga saker som ägarförhållanden och överspillningseffekt är utredda. Även hur nationalparken skulle kunna komma Nämdöborna till gagn är oklart.
– Det fanns en förhoppning från början om att det här skulle bli riktigt bra för samhället i Nämdöskärgården. Vi har besökt en del andra nationalparker där man har besöksmottagningar, inte nödvändigtvis i nationalparken utan strax intill dit man då kan styra besökandet. Men några sådana planer finns inte, säger Yngve Hässler, skärgårdsrådets sammankallande.
Förra lördagen samlades ett trettiotal personer vid Hembygdsgården på Nämdö för att diskutera frågorna.
– Meningarna här ute är lite delade, men oavsett vad man tycker är alla överens att projektet måste genomföras på ett bättre sätt än vad som hittills skett. Därav kravet på en paus, gör om och gör rätt, säger Yngve Hässler.
Nu mobiliserar öborna. Anna Horngren och Thomas Carlsson har i ett brev till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) återigen vädjat om paus i projektet. Nämdö skärgårdsråd förbereder liknande skrivelser till medier och makthavare.
För Anna Horngren handlar det inte om att värna just sin egen mark.
– Jag skiter i om det är jag eller staten eller Wallenberg eller någon annan som äger marken. Det här är ett gemensamt arv som vi ska föra vidare. Det måste finnas kvar för kommande generationer. Förstör vi vår fantastiska natur så har vi förstört vår själ, då har vi inget kvar att visa upp, säger hon.
”Frågorna löses inte genom paus”
Sandra Wennberg, ny projektledare för Nämdö nationalpark vid Naturvårdsverket, bemöter kritiken. Hon menar att de frågor och den oro som uppstått kan hanteras inom projektets tidplan och att pausa eller avbryta nationalparksbildningen inte löser problemen.
Är syftet med nationalparken i första hand att skydda eller handlar det mer om att skapa en besöksdestination?
– En nationalpark bildas med syfte att bevara ett större sammanhängande område av en viss landskapstyp. I huvudsak är skyddet för naturen, och landskapet ska bevaras i sitt naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. I nationalparksplanen väljs nationalparker ut för att de ska vara särpräglade eller representativa för Sveriges olika landskap, och det här området har pekats ut som representativt för skärgården. Målet är att naturvärdena ska bevaras och tillhandahållas så att besökare kan uppleva värdena, så det är både och. Jag vet att nationalparker är ett starkt varumärke som lockar många långväga besökare, men vi skapar inte destinationer.
Finns det någon fog för oron om en “spilleffekt” där fler kommer söka sig till området utanför parken, där inte några föreskrifter utöver allemansrätten råder?
– Vi kan förstå den oron, men vi bedömer att området redan idag är välbesökt av framförallt besökare med egen båt. Vi ser inte nödvändigtvis att den kategorin kommer att öka med anledning av att det blir nationalpark, utan för dem är området redan välkänt och de styrs av fler faktorer som säsong, trängsel, tillgång till service, väder och vind. De mer långväga besökarna som lockas av en nationalpark tror vi kommer främst med arrangerade resor, och vi ser inte att den typen av besökare nödvändigtvis innebär någon större spilleffekt. Men vi får följa den utvecklingen över tid.
Varför har man inte gjort någon förstudie, där man tittat på vad området i och omkring nationalparken tål i form av ökat besökstryck?
– Det kan finnas skäl att göra en förstudie när man startar upp ett arbete med en nationalpark, men de ska vara frågor av sådan karaktär att man antingen bedömer att man inte kan ta hand om dem under projektets gång, eller att det saknas kunskap om grundläggande förutsättningar. Vi har inte bedömt att det finns några sådana skäl, utan att det funnits goda förutsättningar för en nationalpark inom området. Det var kommunen, länsstyrelsen och skärgårdsstiftelsen som bad Naturvårdsverket att starta upp det här arbetet, alltså viktiga lokala aktörer.
Hur ser den långsiktiga tillsynen ut? Naturvårdsverket får i år minskade anslag - kan man räkna med att det även på lång sikt finns budget för till exempel tillsynsmän?
– Ja, det ser vi att man kan räkna med. Nationalparker är något som prioriteras i förvaltningen och länsstyrelsen får ju en summa pengar för att förvalta alla skyddade områden som de ansvarar för. Det finns också möjlighet att söka pengar både för investeringar i framtiden likväl som särskilda insatser eller förstärkningar av förvaltningen om det behövs.
Många har upplevt dialogen som bristfällig och att det tagit lång tid innan mark-, jakt- och fiskerättsägare involverats i processen. Samtidigt står det i dokument kring nationalparksbildningar att kontakt med lokala aktörer ska löpa som en röd tråd genom hela processen. Hur ser ni på det?
– Det är två frågor. När det gäller markägare tar vi kontakt med dem personligen, och där pågår förhandlingar fortfarande. Sedan finns det andra sakägare som till exempel de som har jaktarrenden eller fiskerätter, och där har vi initialt gjort bedömningen att det inte nödvändigtvis blir så stora förändringar. Vi har behövt utreda vad det finns för motiv för att inskränka jakt eller fiske. Det arbetet är gjort nu vad gäller fisket och denna vecka kommer vi gå ut med mer information till fiskerättsinnehavare. Jakten tittar vi fortfarande på. När det gäller den bredare dialogen så har vi haft informationsmöten och workshops och även en uppmaning på vår hemsida om att kontakta oss för att påverka utformningen. Vi har en kontinuerlig dialog med kommunen och nu även med Nämdö skärgårdsråd, och den dialogen ser vi gärna fortsätter.
Inga nationalparker ska startas utan en positiv opinion från lokalbefolkningen, säger man. Hur tar ni reda på den opinionen?
– Där är kommunen den demokratiska aktören som ska ta hand om sina invånare och den lokala opinionen, så där handlar det ytterst om vad kommunen säger i frågan.
Vid ett flertal gånger har man bett om paus och omtag i projektet, och man har fått höra att ni ska återkomma i frågan. Finns det ett svar?
– Vi vet att en paus i arbetet har framförts som önskemål. Att pausa, förlänga tidplanen eller avbryta projektet är principiellt möjligt. Men vi har inte fått en förklaring som vi förstår om vilka frågor som skulle lösas genom en paus, eller att det inte blir en nationalpark. Det vi förmedlat är att vi arbetar på enligt tidplanen och det kan finnas saker som påverkar den. Men vi tror att de frågor som uppstår kan hanteras inom den, och vissa frågor har faktiskt en bättre möjlighet att tas omhand om det finns en nationalpark på plats. Sedan konstaterar vi att vi i vissa frågor inte gör samma bedömning om vad en nationalpark kommer att innebära för förändring. Men vi vill väldigt gärna ha en fortsatt dialog med de närboende och få konkreta förslag på hur utformningen kan förändras för att man inte ska känna oro.
