Naturvårdsverket har hävdat att det saknas vetenskapligt stöd för att skarv har påtagliga effekter på fiskbestånden. Ett internationellt forskarteam slår nu fast att det är fel.
– Det är anmärkningsvärt och allvarligt att Naturvårdsverket blundat för fakta, säger Sture Hansson, professor vid Stockholms universitet.
Den infekterade debatten om skarvens inverkan på fisken och fisket, om fågeln borde jagas hårdare eller inte alls, har pågått i åratal. På samma sätt har betydelsen av sälens predation på fiskbestånden länge dryftats.
Gemensamt för de två frågorna är att meningsmotståndarna har vitt skilda uppfattningar och att inga kraftfulla åtgärder görs i någon riktning.
Sture Hansson, professor vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet, bestämde sig för att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.
– Jag ledsnade på debatten som utgår från tyckanden och troende, säger han.
Sture Hansson tog initiativ till en studie där sälens, skavens och människans uttag av fisk i Östersjön kartlades. Även andra däggdjurs och fåglars fiskätande inkluderades. Förutom Sture Hansson ingick forskare från Sveriges lantbruksuniversitet samt sju forskare från andra länder kring Östersjön.
– Det är forskare från i princip alla länder med skärgårdar kring Östersjön. Det visade sig viktigt för vår slutsats är att det är skärgårdsarterna av fisk som är hårdast ansatta.
Studien, som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften ICES Journal of Marine, visar att det framförallt är det kustnära fisket som drabbas av konkurrensen från säl och skarv. Av abborre, gädda, gös, havsöring, lax, sik och siklöja äter säl och skarv lika mycket som människan fångar. Forskarnas slutsats är att även dessa arters negativa inverkan på fiskbestånden måste uppmärksammas i fiskeriförvaltningen vilket inte sker i dag.
Sture Hansson är kritisk till Naturvårdsverkets hållning i skarvfrågan.
– Där hävdar man att det inte finns belägg för att skarven påverkar fiskbestånden men sådana bevis har funnits rätt så länge, säger han.
Enligt Sture Hansson finns ett tiotal studier i Östersjön som tillsammans ger en samstämmig bild av skarvens påverkan på abborrbestånd.
– Jag har svårt att förstå varför Naturvårdsverket gör på det sättet men det är allvarligt. Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att inte Naturvårdsverket tog initiativ till den här studien utan att den tillkom på initiativ av en enskild forskare. Detta trots att Naturvårdsverket under många herrans år ansvarade för att ta fram en förvaltningsplan för skarv. Hur ska man på ett meningsfullt sätt kunna förvalta ett rovdjur om man inte tar reda på vad det ställer till med, säger Sture Hansson.
– Det är svårt att visa om skarven verkligen gör skada på den fisk som vi är ute efter, säger Per Risberg, handläggare på Naturvårdsverkets viltförvaltningsenhet.
Per Risberg tillägger också att licensjakt, eller en mer omfattande skyddsjakt på skarv, strider mot EU:s fågeldirektiv samt mot bestämmelser i svensk jaktlagstiftning.
– Vilda arter äter andra arter. Det är naturlig predation och ingen skada. Vill man gå in och reglera populationer som äter för mycket är det licensjakt som gäller och de verktygen saknar vi, s
