Förra veckan fick skärgården ett gäng nya invånare när över 150 000 öringar planterades ut på en rad olika platser. Utsättningen sker årligen och är en del av Stockholms stads arbete med fiskevård.
I fiskkassarna vid Spjutsund utanför Gålö sjuder det av liv. Här har under ett års tid över 100 000 öringar fått växa sig stora nog för att klara en fortsatt tillvaro i det fria. Nu i maj är det dags för dem att skeppas ut i skärgården.
– Grundsyftet med utsättningen är att folk ska kunna njuta av att fånga fisk. Det har funnits en stor brist på öring och det här är ett sätt att kompensera. Parallellt jobbar vi också med biotopvård i bäckar med vilda bestånd. säger Oliver Karlöf, marin ekolog på Stockholms stads idrottsförvaltning.
Kassen med fisk bogseras in till Gålö för att fisken ska kunna flyttas över till en lastbil. Att sätta ut fisken är bara den sista pusselbiten av ett långt och omfattande arbete. Först fångas avelsfisk in och kramas på rom. Därefter befruktas äggen befruktas och skickas till Älvkarleby där de kläcks. Efter ett år skickas ynglen tillbaka till Stockholm och tillbringar ytterligare ett år i fiskkassen vid Gålö. Därefter ska de tiotusentals öringarnas fettfena klippas bort innan det är dags att sätta ut dem i friheten på runt 60 olika platser, allt från
små bäckar till ytterskärgården.
– De här fiskarna har egentligen inget hem. En del hittar upp i bäckarna där de sattes ut och andra blir mer vilsna. Samtidigt jobbar vi även med att sätta ut öringyngel i bäckar. De blir mer präglade på sin uppväxtplats eftersom de lever början av sina liv inne i bäckarna, säger Oliver Karlöf.
På Gålö väntar lastbilen på att lastas med fisk. Det är onsdag morgon. En lätt nordlig bris, några plusgrader på termometern och en sporadisk sol som tittar fram. Idag går färden bland annat till Norrtälje, Håtö och Blidö.
När lastbilen vid tiotiden stannar på bron över Norrtäljeån har en liten folksamling bildats. Det är inte varje dag som 3 000 öringar spolas ut i vattendraget. Fiskarna som sätts ut i Norrtälje kommer att få en hygglig start. Ån är en ganska bra miljö att vandra upp och leka i och förhoppningsvis bidra till fler öringar. Ändå behöver Norrtälje sportfiskeklubb sätta ut fisk varje år.
– Sportfisket kan inte stå för en så stor minskning av bestånden. Det är mycket fisk som blir föda och sälen är troligtvis en stor bov i dramat. Fiskarna vi sätter ut blir ganska snart för stora för att fåglarna ska ta dem, även om både häger och skarv utgör ett stort hot mot små öringar i vattendrag och hav, säger Oliver Karlöf.
Ni bjuder sälen på ett skrovmål helt enkelt?
– Lite krasst kan man säga det, men vi kan inte göra på något annat sätt.
Efter att Norrtäljeån fått sitt tillskott åker man vidare med lastbilen till Håtö och därefter till Bromskär på Blidö där 9 000 öringar håvas över till båtar för sista etappen ut i skärgården. 3 000 av öringarna kommer att få ett liv ute vid Fredlarna, de övriga sätts ut i området kring Söderöra av företaget Blidö fiske- och skärgårdsguider.
– Vi gör det här för allmänheten. Det är vårt bidrag för att öka fiskbestånden, säger Göran Engberg i Fredlarnas fiskevårdsområde.
Resan ut till Fredlarna tar en dryg timme. Vinden har mojnat, solen skiner och de mångtaliga skären lyser vita. Lars Sjöblom går runt och spolar vatten i tunnorna med fisk.
– Vi tömmer och fyller på med nytt vatten i tunnorna för att fiskarna ska bli mindre stressade. Det händer att fiskar dör, säger Göran Engberg.
Ett första stopp gör vi vid Östra Vånskär där fyra tunnor töms. Därefter går färden vidare till Stora Vånskär där resterande öringar äntligen får sin frihet.
– De flesta sprids för vinden, men det händer att man får fisk. I höstas fick jag sex öringar, tre var fettfeneklippt, man kan ju fantisera om att de också var utsatta där. Att vi gör det här beror även på att det står i våra stadgar att vi ska göra fiskevårdande insatser, säger Göran Engberg.
Fredlarna är lång ifrån ett idealiskt område för öring att växa upp i. Någon fortplantning lär knappast ske.
– Öring leker i sötvatten, de klarar inte salt vatten, säger Göran Engberg.
Fredlarnas fiskevårdsområde började sätta ut fisk under 70-talet. Eftersom man har nästan 500 medlemmar och får bidrag från länsstyrelsen, så blir kostnaden per medlem inte stor.
Innan hemfärd gör vi ett strandhugg på Stora Vånö. Termosarna kommer fram och i bästa solläge, i lä från vinden, känns det inte som någon brådska att ta sig hemåt.
– Förr fanns gott om gädda här, man kunde ta sitt spö och gå ner och dra upp några till middagen. Nu är de helt borta, säger Lars Sjöblom.
Bristen på rovfiskar är ett problem för Östersjön och i deras tomrum har bland annat spigg tagit över, vilket förstärker problemen för gäddor och abborrar. Arbetet med att sätta ut fisk sponsras av Stockholms stad, Fortum och Heba.
Efter fikapausen tar vi oss åter hemåt mot Bromskär. Göran Engberg passar på att skicka en passning till grannskärgårdarna.
– De andra är lite slöa. Ängskär och Röder borde kunna sätta ut fisk också, tycker jag.
