Sinande brunnar, saltvatteninträngning, explosionsartad befolkning sommartid och en allt högre standard på fritidshusen har bidragit till en problematisk vattensituation på många håll runt om i skärgården. Men det finns lösningar. Vid Solberga på Tynningö tog grannarna saken i egna händer och gick ihop om en gemensam avsaltningsanläggning.
Solen strålar och nere vid den ombyggda ångbåtsbryggan vid Solberga råder feststämning. Flaggspel och ballonger vajar i vinden och ur en portabel högtalare strömmar Robban Brobergs gamla slagdänga “Vatten, stan är full av vatten...”. Solberga avsaltningsanläggning, som är inrymt i det gamla vänthuset, har varit i drift sedan i höstas men denna junidag är det dags för den officiella invigningen. Lennart Andersson, en av initiativtagarna, står beredd med sax vid det blågula bandet som hänger tvärs dörröppningen.
– Det har varit några driftstörningar i början, men från och med nu hoppas vi att vattnet ska rinna lätt ur våra kranar, säger han och klipper bandet till publikens jubel.
Bakgrunden till att anläggningen kommit till stånd är vattensituationen på ön som på senare tid blivit allt mer bekymmersam.
– Det är problem med att brunnarna sinar och får saltvatteninträngning. Dessutom är det en allt större inflyttning till Tynningö. Många har bosatt sig här året runt, speciellt nu under coronapandemin, och vill ha tvättmaskin, diskmaskin och dusch. Så det är ett stort uttag av vatten, säger Peter Löfmark, som också var med och drog igång projektet.
Han berättar om rapporter som tittat på Tynningö ur ett vattenperspektiv, som visar ett dubbelt så stort uttag av vatten under sommaren än vad som tillförs som nederbörd.
– Ser man på helåret går det plus minus noll. Men det hjälper inte när vi tar ut så mycket på sommaren. Och det kommer bara förvärras.
Samtidigt kommer det att dröja innan kommunen prioriterar området för kommunalt vatten.
– Nu säger de att det kommer att ske om 25-30 år, men då lär det inte bli under min livstid, säger Peter Löfmark.
Därför föddes för några år sedan idén om att skaffa en egen avsaltningsanläggning. Från början var de ett par, tre grannar som skulle gå ihop. Men snart spred sig ryktet och ännu fler blev intresserade.
– Vi höll ett informationsmöte under förra sommaren hemma hos initiativtagaren Ingvar Guldstrand och då kom det ett femtontal intressenter, så då fick vi tänka om lite. Nu är det till slut 23 fastigheter som anslutits!
Anläggningen, som har kapacitet för att producera 1 000 liter avsaltat vatten i timmen och en 4 000-liters bufferttank, stod klar i oktober. Att det befintliga gamla vänthuset vid ångbåtsbryggan stod oanvänt och gick att använda för ändamålet var en förutsättning för projektet.
– Vi hade tur, annars vet jag inte om det gått att genomföra. Man behöver ett hus för anläggningen som också behöver ligga nära vattnet, och då dyker ofta ordet strandskydd upp, säger Lennart Andersson.
Huset, och marken där man dragit 850 meter kulvertrör i en slinga runt området tillhör Tynningö Gårds ekonomiska förening, som man tecknat ett 25-årigt avtal med.
– Det är väl grävningen som det varit lite knöligt med. Det är mycket berg och svårt att veta i förväg hur det ser ut nere i marken. Där har vi fått jobba mycket, säger Peter Löfmark.
Extra roligt tycker han att det är att man kunnat använda många lokala företag till projektet – sex olika entreprenörer inom bland annat grävning, trädfällning och VVS är från Tynningö.
– Det är kul att kunna nyttja de krafter som finns på ön och stärka det lokala!
Kostnaderna för anläggningen har landat på drygt två miljoner kronor, vilket innebär att varje fastighetsägare pytsat in runt 100 000 kronor. Driftskostnaderna beräknas till någonstans kring 2 300 kronor per år inklusive el per hushåll.
– Det är egentligen ingenting. Skulle man byggt egen brunn eller en egen avsaltningsanläggning skulle det nog landa på över 150 000, tror Peter Löfmark.
Den ideella föreningen driftar nu anläggningen själva, men räknar med att underhållet kommer att bli blygsamt och mest bestå i filterbyte någon gång i kvartalet, även om det nu initialt behövts bytas oftare än så.
En av dem som anslutit sig till avsaltningsanläggningen är Hans Brandt.
– Det funkar jättebra faktiskt, jag har inte haft några driftstörningar. Jag är den som ligger längst bort från huvudslingan, 160 meter. Just idag fick jag lite varmt vatten ur kranen av någon anledning, men när jag spolade ett tag blev det kallt igen, säger han.
Även Ulrik Petersson tycker att det fungerar bra. Han har själv inte haft några problem med vattnet från sin brunn tidigare, men valde ändå att hoppa på projektet.
– Det känns mer framtidssäkrat. Brunnar kan ju alltid sina.
Peter Löfmark tror att den här typen av gemensamhetsanläggningar kommer dyka upp allt mer i framtiden, i synnerhet eftersom fler heta somrar och snöfattiga vintrar väntas.
– Runt ön här finns ju flera kluster med hus som ligger i klunga som vi. Där är det ju utmärkt att starta en sån här. Det här är ett viktigt projekt för Tynningö och många andra öar, nästa generation kanske kommer att ha nytta av det här. Det gäller att göra ett avtryck i historien.
Hur smakar då vattnet?
– Jag tog med ut en flaska kranvatten från stan för att jämföra, men blandade ihop flaskorna. Jag kunde faktiskt inte avgöra vilken som var vilken!
