KRÖNIKA. Skärgårdsstiftelsen har fått ny vd. Man får gratulera Jan Zetterman till ett av de finaste jobb man kan ha i skärgården. Men han kommer också att få leda en organisation som vore konkursmässig om det rörde sig om ett företag.
Avgående vd:n Anna Waxin sammanfattade det väl när hon kommenterade stiftelsens nya fyraårsavtal med Region Stockholm: ”Vi är en mastodont med för knappa resurser.”
Den här mastodonten föddes 1998 när Stockholm stad skänkte alla sina skärgårdsmarker till Skärgårdsstiftelsen. Plötsligt fördubblades stiftelsens markinnehav.
Dealen var att när Stockholms stad lämnade över fastigheterna till stiftelsen skulle staden skulle stå för egendomen och regionen för finansieringen.
I dag äger och förvaltar Skärgårdsstiftelsen 11 000 hektar mark och mer än 20 000 hektar vatten. Som en jämförelse kan nämnas att hela Stockholms kommun är på drygt 20 000 hektar.
På stiftelsens mark står det också cirka 2000 byggnader och anläggningar. Det är värdshus, vandrarhem, stugbyar, fritidshus, lokaler, permanenthus, fyrar, kvarnar, jordbruksfastigheter med mer. Utöver det äger Skärgårdsstiftelsen bland annat kajer, vattenverk, reningsverk, pumphus och vägar.
Enbart att vara fastighetsvärd för stiftelsens elva värdshus och krogar är ett stort åtagande, som kräver stora resurser och stor kompetens.
Mastodonten är nu på väg att sättas på hård diet av en alltmer ekonomiskt pressad finansiär. Om ett par år förlorar Skärgårdsstiftelsen en tredjedel av sitt bidrag från Region Stockholm.
Anna Waxin har redan antytt vad det innebär: ”betydande omprioriteringar i vilka åtgärder som ska utföras i de icke kommersiella delarna, det vill säga för bidragsfastigheter, bevarande samt service.”
I klartext innebär det att stiftelsen tvingas välja vilka vägar, kajer, fyrar, kvarnar och vatten– och avloppssystem man ska underhålla och renovera.
Skötseln av vissa naturområden kommer att prioriteras framför andra.
Allmänheten får räkna med sämre service när det gäller soptömning, dass, leder, grillplatser, bastun och skyltning i naturreservaten.
För ett privat företag skulle vägvalet vara solklart: anpassa storleken efter budget och fokusera på kärnaffären. Men för att sälja behövs en permutation, det vill säga en ändring i stiftelsens föreskrifter. Ändringen måste godkännnas av Kammarkollegiet. Ingemar Carlsson, advokatfiskal på Kammarkollegiet, känner inte till något fall där en stiftelse som Skärgårdsstiftelsen beviljats permutation.
Så, välkommen till jobbet, Jan Zetterman, jag avundas dig inte när du nu ska ta vid där Anna Waxin började; att tämja en mastodont som slukar alltmer resurser.
