En ny landsbygdsstrategi ska rädda krisen för bönderna i länet. Viktiga delar i strategin blir livsmedelsproduktion, en levande landsbygd och rekreation. Skärgården träffade Lådnabonden Karin Sjöblom, som med sina djur skapar både en levande landsbygd och ett öppet odlingslandskap.
Sensommarvärmen dröjer kvar i luften över Lådna, precis som flugorna vilka hoppas på en smakbit av en sista komocka innan höstdvalan. Några kor med kalvar njuter av solen och sveper med svansarna efter flugorna.
Bonden Karin Sjöblom går fram och klappar en av korna, en Hereford-Anguskorsning. Totalt finns åtta kor, åtta kalvar och åtta ungdjur på gården som drivs av Karin och hennes man Krister.
Gården arrenderar de av Skärgårdsstiftelsen sedan åtta år tillbaka, ett livsval som de inte ångrar:
– Jag växte upp på en gård utanför Uppsala, men hade gjort en massa annat efter det. Vi kände att det var dags att göra något nytt när det här gårdsarrendet dök upp. Jag hade längtat ut till landet och till att ha gård igen, säger Karin.
I dag har hon och Krister två barn och trivs toppenbra på ön, bland kor och höns. Karin jobbar halvtid med jordbruket och halvtid som naturvårdare för Skärgårdsstiftelsen. Krister jobbar en del på gården, men har även en lång rad bisysslor.
Just i dag väntar Karin på ett lass med halm från fastlandet, en av många saker som gör livet som bonde i skärgården lite dyrare och krångligare än på fastlandet. Grovfodret producerar de däremot själva på ön med hjälp av sina totalt 14-15 hektar mark, som dels betas och dels slås.
– Vi har inga spannmål, bara hö, förklarar Karin och visar runt i ladorna som är fyllda av torrt, doftande hö. På backen utanför står stora inplastade hösilagebalar i väntan på att få ätas upp i vinter.
Men ännu är det långt dit. I hagen nedanför gården där en del av korna går är gräset fortfarande mättande och rikt på näring, tack vare den blöta sommaren. Korna är både köttproducenter och naturvårdare i ett och utför sin naturvårdande plikt dagligen. I den här hagen, som vetter mot viken, gick vasslinjen betydligt högre när korna släpptes in, än vad den gör denna dag:
– Korna betar ner vassen en bra bit ut, men klarar inte av den yttersta delen närmast vattnet, där blir det för djupt för dem, berättar Karin, inte utan stolthet över sina idoga, idisslande, fyrbenta naturvårdare.
Bete finns även på Lådnaön, dit nötkreaturen körs med färja. Att djuren är vana vid färjetransporter underlättar när det är dags för slakt av ungdjuren. Då transporteras djuren till Ö-slakteriet vid Tavastboda på Värmdölandet.
– Det känns bra att de kan åka båt hela vägen dit. Slakteriet är dessutom litet och passar vår typ av djurhållning. Djuren blir inte stressade, det är lugnt och småskaligt, precis som de är vana vid, säger Karin.
I huvudsak säljs köttet, via Ö-slakt, till egna kunder. Och även om Karin planerar att skala upp verksamheten till tio kor i höst, kommer köttet att gå åt:
– Allt vi kan producera blir vi av med. Begränsningen är så tydlig här för oss. Även om vi skulle kunna sälja kött från 20 djur så skulle vi inte kunna ha så många djur här på gården.
Köttproduktion är med andra ord inte det primära för en arrendegård som Karins och Kristers. Totalt har stiftelsen 16 gårdsarrenden i skärgården och kustområdena, samt 30 sidoarrenden med betande djur. Syftet är att hålla skärgårdens jordbrukslandskap öppet och levande.
Något som även landstinget vill lyfta fram i den kommande regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen, RUFS 2050. Skärgårdslandstingsrådet, tillika Skärgårdsstiftelsens ordförande Gustav Hemming (C), hoppas att satsningen på en landsbygdsstrategi ska kunna lösa krisen för både jordbrukare och mjölkbönder i länet. Krisen, menar han, är ett hot mot odlingslandskapet och besöksnäringen.
I programmet som ska ligga till grund för RUFS 2050 står bland annat att hållbarhetsaspekterna ska problematiseras, förstärkas och förtydligas, och att förhållningssättet till länets landsbygds- och skärgårdsfrågor ska utvecklas och stärkas.
I landsbygdsstrategin kommer bland annat livsmedelsproduktion, en levande landsbygd och rekreation vara viktiga delar. Efter framgångarna med Stockholms fiskmarknad vill Centerpartiet exempelvis titta på om det går att starta fler lokala matmarknader, för kött och mejeriprodukter. Ett annat sätt att hålla landsbygden vid liv, som Centerpartiet framhåller, är att ställa högre krav vid upphandling av mat till landstingets och kommunernas verksamheter.
– Vi vill få så bra band som möjligt mellan producenter och offentliga och privata konsumenter. Hårda kvalitetskrav i den upphandlade maten premierar lokala livsmedelsproducenter. Antibiotikafri produktion av livsmedel är till exempel viktigt i sig, men leder också till en ökad efterfrågan på lokal produktion, säger Gustav Hemming och fortsätter:
– Hittar konsumenterna till producenterna i vår region så bidrar det till ett levande kulturlandskap, levande landsbygd och att vi har fungerande lantbruk. Dessutom tar vi tillvara de resurser som vi kommer att behöva i framtiden.
Karin Sjöblom på Lådna är positiv till landsbygdsstrategin, även om hon inte primärt är livsmedelsproducent:
– Det är positivt att man lyfter frågan och börjar prata om det. Många mjölkproducenter tar exempelvis emot skolklasser, vilket är jätteviktigt för att fler ska komma i kontakt med jordbruket. Det handlar dels om att unga får lära sig hur maten blir till, men även om att det krävs för en nyrekrytering av yrket. Det krävs en starkare koppling mellan stad och land i dag, säger hon.
Karin och hennes kor producerar i stället i huvudsak naturvård:
– Vad som behövs är en prislapp på värdet av de naturvårdande insatserna som vi producerar, som skapar biologisk mångfald och ett artrikt landskap, säger hon.
Att få betesstöd från EU är svårt, eftersom markerna i skärgården inte alltid passar in i betesbidragssystemet. Därför får skärgårdsstiftelsebönderna en intern ersättning för betesdjur. Men enligt Gustav Hemming är det ändå:
– En ganska tuff utmaning att driva jordbruk i skärgården. Det står på min önskelista att jobba extra för att stötta våra jordbruksarrendatorer så att de får bra villkor, säger han.
Övriga jordbrukare i skärgården får hålla till godo med de EU-stöd som finns, eftersom landstinget saknar lagliga möjligheter att ge särskilda jordbruksbidrag. Däremot finns numera ett större fokus inom EU på miljöstödet, för marker som har särskilda värden men som är svåra att bruka kommersiellt. Även om de stöden enligt Gustav Hemming fortfarande saknar tillräcklig precision.
Det är dags för Karin Sjöblom att ta traktorn ner till bryggan och lossa vinterns halmreserv från färjan. Korna tittar nyfiket efter oss när Karin gasar på och konstaterar:
– Har man mark med höga naturvärden som är viktig för hotade arter, och dessutom utgör rekreationsområden, kan man behöva extra bidrag för att behålla marken så. För det är inte säkert att den platsar för EU-stöd. Om det fanns en tryggare ekonomi i jordbruket så skulle nog fler våga sig på det tror jag, säger hon och fortsätter:
– Ingen kan ta ut lön på tio kor. Själv lever jag på lönen från stiftelsen och mina bisysslor, som ger en hyfsad inkomst.
Fakta/RUFS 2050
- Tillväxt- och regionplanenämnden godkände nyligen det program som ska ligga till grund för arbetet med att ta fram nästa regionala utvecklingsplan för Stockholmsregionen, RUFS 2050.
- Programmet ska beslutas av länsstyrelsen. Under hösten och vintern kommer ett samrådsförslag att arbetas fram med sikte på samråd under våren och sommaren 2016.
