Snart får vi se dem igen. Astrid Lindgrens folkkära karaktärer i klassikern där familjen Melkersson gör sitt bästa för att passa in när de kommer som sommargäster till Saltkråkan. Den här gången i en helt ny tappning.
För att nå den yngre generationen har serien moderniserats. Repliker som: ”att tända eld i vedspisen är inget för kvinnor och barn”, har farbror Melker fått lämna i det förgångna.
– Vi lever i en tidsera med mobiltelefoner och allt det där. Men det har implementerats på ett väldigt snyggt och försiktigt sätt och det läggs ingen stor vikt vid det. Manuset är så fantastiskt fint och respektfullt mot Astrid Lindgren. Hennes anda lever i det här till hundra procent. Det är Saltkråkan fast modernt, berättar Göran Gillinger som spelar Tjorvens pappa.
Den nya versionen regisseras av Fredrik Edfeldt. Vega Åhman spelar Tjorven och Lovisa Lindblad gör rollen som Stina. Berättelserna är både nya och gamla men handlar även fortsatt om förvecklingar, missförstånd och dråpligheter som uppstår när stadsborna gästar ön. Manuset är skrivet av Karin Arrhenius och hennes tolkning av karaktärerna är uppdaterade upplagor av dem vi är bekanta med sedan tidigare. Farbror Melker spelas av Henrik Norlén. Han är fortfarande en ensamstående pappa med tummen mitt i handen och Malin axlar uppdraget som ”extra mamma” i familjen Melkersson. Hon är precis som i originalet äldsta dottern som hjälper sin pappa att ta hand om de tre yngre bröderna. Samtidigt har hon numera sitt eget barn Skrållan, som hon har ensam vårdad om.
– Hon är klok och mogen för sin ålder. En person som väljer att ta hand om andra utav kärlek, säger Nora Rios som spelar Malin.
Hon har landat i utmaningen att spela en roll som tittarna har höga krav och förväntningar på.
– Jag har hittat min egen tolkning. Det tror jag man måste när man går in i ett sådant här projekt som har en tidigare förlaga. Jag ser fram emot att ni ska få se den.
Moderna Malin har upplevt livet som backpacker. Men trots det beresta inslaget i familjen får Melkersson fortfarande kämpa för att passa in när de kommer till en skärgårdsö för första gången. I originalversionen illustrerades deras bortkommenhet genom olika missöden med vedspisar, båtar och uttalanden, som inte gick hem hos de fastboende. Till skillnad från de något vilsna stadsborna i serien, är skådespelarna i nya Saltkråkan betydligt mer vana att röra sig bland kobbar och skär.
– Jag hade en segelbåt i många år som jag brukade segla omkring med här i skärgården, berättar Henrik Norlén.
Även Nora Rios känner sig hemma. Som barn tillbringade hon somrarna på familjens landställe i Norrtälje.
I teamet finns också en tvättäkta skärgårdsbo. Göran Gillinger är uppvuxen i Stockholms ytterskärgård på ön Gillinge.
– Vi är döpta efter ön, det var någon i släkten som tänkte att vi tar det och lägger till ett R, och så blev det Gillinger.
Att vara tillbaka på Möja, som är en av platserna där serien spelas in, är förknippat med speciella barndomsminnen för skådespelaren.
– Det var finlir när man åkte hit. På Gillinge fanns det ingen restaurang, så när någonting skulle firas var det på Möja, Sandhamn eller Utö som det gick av stapeln.
När det inte var fest drog han i likhet med ”Saltkråkan barnen” ut på egna äventyr tillsammans med sin bror och en kusin. De brukade pilka strömming som de tog hem och rökte. Fångsten såldes sedan till stockholmarna som låg ute i segelbåtarna.
– Där dök vi upp vid relingen med en låda fisk och sa: böckling? Vi tjänade massvis med pengar.
Huruvida det blir några fiskeäventyr för de moderna barnen i serien återstår att se. Men farbror Melkers berömda bravader vid vedspisen, kan vi nog räkna med.
Text och foto: Stine Christophersen
