
Strandskyddslagstiftningen är i dagsläget föremål för reform och politisk debatt. På ett seminarium i förra veckan lyftes perspektiv kopplade till både värnandet om djur och natur men också till behovet av rättvis rekreation och livskvalitet för människor.
Frågan om strandskyddet är politiskt högaktuell. Under hösten inkom hela 40 riksdagsmotioner angående att göra förändringar i strandskyddet, bland annat kring differentiering av skyddet mellan olika områden beroende på exploateringstrycket. I januariöverenskommelsen mellan C, L, S och MP står strandskyddet med som en uttalad punkt, och regeringen har beslutat ta ett nytt grepp kring lagstiftningen genom en parlamentarisk utredning i sommar.
Därför bjöd Stockholms universitets Östersjöcentrum i förra veckan in till seminarium i sin serie Baltic Breakfast, för att presentera aktuell forskning i området.
Inledningsvis berättade Joakim Hansen, miljöanalytiker vid Östersjöcentrum, om strandexploateringen längs svenska kusten och effekterna på djur- och växtlivet av bryggor och båtar i grunda vatten. Studier har visat att täckningsgraden av bottenväxter minskar med cirka 80 procent under och nära bryggor, eftersom de hindrar solljuset från att nå ner till botten. Intensiv båttrafik grumlar också vattnet vilket reducerar vegetationen med nästan hälften, och täcker dessutom större områden än bryggorna.
– Vi tenderar att bygga i vågskyddade, grunda vatten. Men där är naturvärdena också som störst, sa han.
Som effekt av att växtligheten minskar påverkas även djurlivet. En tydlig koppling har kunnat ses bland annat mellan vegetationstäthet och förekomsten av gäddyngel.
Från ett annat perspektiv pratade Klas Sandell, professor i kulturgeografi vid Karlstads universitet, om strandskyddets sociala betydelser för bland annat naturturism och allmänhetens möjlighet att nyttja stränderna.
– Vi har ett samhälle där de socioekonomiska klyftorna ökar. Då blir det, precis som på 1930-talet, jätteviktigt för människor som saknar möjlighet att köpa eller på andra sätt skaffa sig tillgång till stränderna, att ändå få den tillgången. Friluftslivet handlar om livskvalitet, menade han.
Som rekommendationer till den kommande utredningen betonade han bland annat att inte tappa länsstyrelsens övervakande roll men gärna ge ett stort kommunalt ansvar för lokala anpassningar och att inte utvidga strandskyddet i meter räknat.
– Jag tror att det tappar i legitimitet då det utvidgas 300 meter upp och ner från strandkanten; är det är småskuret landskap blir det i princip ingenting kvar, sa han.
Ett annat medskick var att ge de bofasta större möjligheter till strandskyddsdispenser.
– Stad/landproblematiken är en helt central fråga idag, och om det här kan göra att det tippar över och folk skriver sig och bor i större utsträckning på landet så har det betydelse.
Dock menade han även att lokala kollektiva grupperingar som byalag och liknande bör få större möjligheter att överklaga strandskyddsdispenser, inte bara de närmast tomtgränsen.
– Man måste fundera på vilka som ska ha möjligheten att yttra sig.