Sedan två år är det nya tag i styrelsen som driver Granliden på Ljusterö. Områdets forna glans ska komma åter. Dansbana, scen och samlingslokal rustas upp.
– Vi vill få tillbaka känslan av att det är öns folkets park, som det var förr. Även om det inte behöver vara gammeldans, säger Åsa Åkerström i Granlidens styrelse och fortsätter:
– Granliden är i stort behov av utveckling för att bredda öns kulturutbud. Idélistan är lång. Till sommaren planerar vi att ha ett lan för ungdomarna, där de kan spela dataspel tillsammans. Dansbanan är under tak, så där skulle man kunna sitta, men det hänger på att vi får fiber. Vi vill sprida till ungdomarna här ute att Granliden är till för alla.
Den nya styrelsen vill att det ska finnas förutsättningar för nya aktiviteter. Till exempel ska elen anpassas och scenen byggas ut.
Under 30- och 40-talet var det dans både lördagar, söndagar och onsdagar med ett par hundra besökare varje gång. Några som var med då är Estrid och Bengt-Olov Johansson, 87 respektive 90 år gamla.
– Den första föreståndaren Gunhild Johansson var min mamma. Vi flyttade till Granliden 1934 när jag började skolan och bodde där i några år. Det var nå’n som spelade dragspel och nå’n kliade gitarr. Killarna bjöd upp, åtminstone när vi var unga. Man var fram och frågade “vill du ta en dans med mig?”. “Nobbartjejjerna” fick stå där sen, berättar Bengt-Olov Johansson.
– Man började gå och dansa när man var väldigt ung, det var samlingspunkten. Hade man tumme med den som satt i vakten kunde man gå in när man var 15. Det var det man såg fram emot, det roliga man hade. De stökiga höll sig i utkanten och dansade inte så mycket. Var man själv med å dansade tänkte man inte på det, säger Estrid Johansson.
Även om det i framtiden inte blir pardans har styrelsen som ambition att det återigen ska bli den mötesplats för ungdomar på Ljusterö, något som nu saknas.
Det finns en fritidsgård, men de har bara öppet två kvällar i veckan och ingenting på helger och lov. Det händer inte så mycket på Ljusterö så när man har en möjlighet att påverka att det händer något kul, tar man den. Som att anordna aktiviteter av olika slag, konserter och små festivaler till exempel, säger Linus Pettersson som går på gymnasiet och är den yngsta medlemmen i styrelsen.