Efter grundlig forskning har arkeologen Johan Hegardt lyckats avslöja flera nya detaljer kring de mystiska skelett som hittades på en holme utanför Gällnö för 100 år sedan, men vilka människorna var förblir en olöst gåta.
Det är den 15 augusti 1921. Dunket från en pentamotor hörs över vattnet när den 20 år gamla Adolf Andersson styr in mot land med sin båt. Han är på väg till en holme utanför Gällnö för att plöja åkermark och på släp har han en pråm med en häst och plog på. Det är en helt vanlig dag för Adolf Andersson, men arbetet tar en oväntad vändning när skelettdelar plötsligt börjar komma upp ur marken. Han avbryter abrupt sitt arbete och åker hem till sin pappa Gustav Andersson. Dagen därpå ringer de landsfiskal O. Lindblom vid Nyvarp, som i sin tur ringer fjärdingsman Artur Österman på Lådna. Den 17 augusti anländer manskapet till ön där de gräver upp fyra skelett som transporteras bort dagen efter. Där tar historien om de mystiska skeletten slut och hade kunnat falla i glömska om inte arkeologen Johan Hegardt förra sommaren beslutat sig för att försöka lösa gåtan. Tillsammans åker vi ut till ön för att uppleva platsen hundra år senare. Myggen surrar tätt kring oss när vi tar oss över ön till den äng där kropparna en gång hittades.
– Det var här som Adolf Andersson hittade skeletten, men med största sannolikhet finns det inget mer att hitta här, säger Johan Hegardt och pekar ut över en blommande äng.
Johan Hegardt berättar att kropparna fördes till polisstationen i Nyvarp på Värmdö den 18 augusti 1921 och undersöktes av Knut Lindhé, distriktsläkare i Gustavsberg. Snart därefter snappade tidningarna upp nyheten som skapade stora rubriker i bland annat Aftonbladet och Svenska Dagbladet, men därefter blev det tyst.
– 1973 fick någon för sig för att rensa i polisarkiven och tog bort alla dokument från 1920 till 1945. Knut Lindhés rapport till polisen existerar inte längre, men jag hade sådan tur att jag hittade en liggare där man diariefört inkommande försändelser. Där det står att försändelsen postades 1 september och inkom 3 september med information om att skeletten kan återbegravas. Sedan går de inte att spåra längre. De har sannolikt hamnat i norra kvarteret vid Värmdö kyrka. Det var fattigkvarteret, där begravdes folk i omarkerade öst-västliga linjegravar. Nya kroppar lades över de gamla och delarna blandades och försvinner ur historien, säger han.
Frågan om vilka människorna var kvarstår alltså. En teori är att det handlar om lotsar som slagits ihjäl för att slippa lotsskatt. En annan teori är att det handlar om ryska soldater från rysshärjningarna 1719 som gällnöborna överrumplat och hängt i rysstallen. Men det finns inget som tyder på att de gravlagda utsatts för våld. En annan teori är att kropparna tillhörde besättningen på någon av skeppen som passerade förbi i farleden och som dött av sjukdomar, en teori som Hegardt stödjer.
– Vid sjömansbegravningar var besättningen noga med att inte släppa iväg något som avslöjade vilka kropparna var eftersom det kunde orsaka problem. Men man kunde inte hiva dem i sjön inomskärs eftersom det är för grunt och det finns risk att de flyter upp vid åskväder, det visste sjömännen. Därför rodde de in kropparna till holmen, säger Johan Hegardt.
Johan Hegardt tror att sjömännens kroppar begravdes i slutet av 1600-talet, men det skulle även kunna handla om ryssar som avlidit av sjukdomar under rysshärjningarna 1719-1721.
– Skeletten låg inom en yta på tio kvadratmeter på några decimeters djup. Problemet är att om du lägger ner kroppar i gropen så får du inte tillbaka all jord, det blir som en kulle och det tar en evig tid innan det sjunker ihop. 1757 gör man en snygg klyvningskarta och har totalkoll på ön och borde ha sett en så stor yta uppgrävd på åkrarna.
Frågan kring hur kropparna kunnat begravas så grunt någon gång under slutet av 1600-talet eller i början av 1700-talet och utan att någon upptäckt dem förblir därmed en gåta.
– Nu har jag kommit så långt jag kan. Det här är skärgårdsbefolkningens historia och jag vill tacka alla som hjälpt mig i arbetet, det har varit ovärderligt.
