KRÖNIKA. Vi närmar oss med stormsteg den tiden på året då skärgårdens befolkning mångdubblas.
Under de senaste åren har man kunnat se en uppluckring mellan fast- och fritidsboende, där de så kallade “deltidsboende” tillbringar allt mer tid i sina fritidshus och utgör ett väsentligt tillskott till öarna under längre tid på året. Samtidigt växer en annan, mer oroande utveckling fram. Nämligen att väldigt köpstarka personer köper fritidshus i skärgården som de nyttjar allt mindre. De har kanske även en lägenhet i Spanien och en stuga i fjällen, och har inte tid att vara i sommarhuset mer än ett par ynka veckor i juli. Resten av året står det tomt.
På flera håll funderar öborna på vad detta får för konsekvenser. Till exempel på Utö där man för några veckor sedan kallade till stormöte kring hur avfolkningen ska mötas. Man är rädd för att bli av med kommunal och regional service som trafik, skola och hemtjänst i takt med att skatteintäkterna sinar. Detta används inte sällan av politiker just som skäl till uteblivna satsningar. Det blir som ett stjärnstoppsargument mot det mesta – att om man inte bemödar sig att skriva sig på sin ö så finns inte heller medel att bekosta servicen.
Olika sätt att hantera detta har debatterats genom åren. Att införa en turistskatt, att låta stugägare betala kommunalskatt även i sin semesterkommun eller att ge kommunerna större rådighet över fastighetsavgiften är några förslag. I vissa länder, som Danmark och Wales, har man infört modeller där kommuner har större möjlighet att beskatta fritidshusägare eller fastigheter som står tomma stora delar av året. Kritiker har dock menat att fritidsboende ofta redan betalar avgifter för den kommunala service som nyttjas, till exempel sophämtning, vatten och avlopp, samt att man handlar i butiker och anlitar lokala tjänster.
Nu lyfts frågan igen, denna gång av forskarna Åsa Hansson och Lucas Henriksson. Deras ingång handlar om att den svenska skattebasen är starkt beroende av arbete – och nu förändras vårt arbetsmönster i rasande takt. “Eftersom förvärvsinkomster är kommuners och regioners enda skatteintäkter och skatten betalas i den kommun där man är folkbokförd, får exempelvis kommuner med många fritidsboende eller dit många arbetspendlar ingen ersättning – detta trots att även de i allra högsta grad nyttjar den kommunala servicen”, skriver de i en debattartikel i Dagens Nyheter (28/4).
I en tid med allt flera distansarbetare och digitala nomader blir svagheterna i dagens finansieringsmodell allt större, menar de. Detta är nog så relevant i skärgården, där det är just den målgruppen man vill locka – och som det finns goda förutsättningar för. Om vi vill ha en levande skärgård även i framtiden, kanske det är dags att se över inte bara var vi bor – utan också var vi faktiskt lever våra liv.
