Frågan om ö-lagar stod högt på agendan på årets Skärgårdsriksdag, som både riktade blicken utåt mot Europa men även belyste utmaningar och inspirerande exempel från skärgårdar längs vår egen långa kust.
Den anrika Landstingssalen fylldes i förra veckan av politiker, tjänstemän från kommuner och regioner, föreningsfolk och öbor när Skärgårdarnas riksförbund (SRF) ordnade skärgårdsriksdag för andra året i rad, denna gång i samregi med Region Stockholm.
– Det finns otroligt många frågor att lyfta fram, men det fyller också en funktion att få prata med varandra och skapa nätverk, säger Lotten Hjelm, ordförande för SRF.
Heldagsprogrammet var digert och inleddes med ett tal av Karin Fälldin (C), ordförande i både klimat- och regionutvecklingsnämnden och i Skärgårdsstiftelsens styrelse.
– Skärgårdens ö-samhällen är en av Sveriges mest extrema glesbygder, med restider och transportkostnader som är svåra att jämföra med utmaningar som finns på fastlandet, sa hon, och lyfte några av de satsningar som Region Stockholm gör inom bland annat sjötrafiken, bidrag till Skärgårdsstiftelsen och förlängning av besökssäsongen.
Något som därefter ägnades stort fokus under förmiddagen var frågan om ö-lagar och ö-policies, något som inte finns i Sverige ännu men däremot i vårt grannland österut. Karin Cederlöf, jurist på finska Jord- och skogsbruksministeriet, berättade om den finska skärgårdslagen som kom till på 1980-talet av oro kring skärgårdsområdenas avfolkning. Lagen innehåller bestämmelser om bland annat skärgårdskommuner, skärgårdstrafik och skärgårdsdelegationen, ett nationellt organ som ser över skärgårdsfrågor.
– Den här lagen är grundbulten för allt som vi gör i skärgårdspolitiken i Finland. Det är en mycket viktig lag för skärgårdsborna som man ofta åberopar då det finns bestämmelser som tryggar olika former av service, sa hon.
Nu ska den över 40 år gamla lagen moderniseras. Bland annat tittar man på att omdefiniera kriterierna för vad en skärgårdskommun är och vilka kommuner som räknas som det, något som kan påverka statliga bidrag.
– Det har lämnat en hel del tolkningsutrymme. En av de centrala målsättningarna är att det ska vara objektivt och transparent, sa Karin Cederlöf.
En annan revidering är att konkretisera vad som ska gälla kring skärgårdstrafiken, som idag till stor del är avgiftsfri tack vare skrivelser i lagen. Men även där är formuleringarna luddiga och ska förtydligas.
Att Sverige inte har motsvarande lag kan ligga oss i fatet. När vi till exempel i fjol ville vara med i ett bobarhetsprojekt tillsammans med Åbo akademi och andra europeiska länder fick vi inte det, eftersom vi inte har någon ö-policy att luta oss emot.
– Vi har flest öar i världen, många öbor och ändå inget dokument som stärker möjligheten att vara med och påverka och få konsekvensanalyser på beslut som tas, sa Lotten Hjelm.
Roland Engkvist, internationell strateg och EU-samordnare på Region Gotland, berättade därefter om hur öar representeras i lagen på EU-nivå, men även om en territoriell belysning av Gotland som gjorts av OECD och om ett efterföljande EU-projekt som nu Region Gotland och Öckerö kommun beviljats medel för, tillsammans med Kroatien och Grekland.
– Det är två delar vi vill belysa. Dels hur vi som öregion ska kunna utveckla vår ekonomi och samhälle så att det kommer gotlänningar till gagn, och dels hur vi i Sverige kan bli bättre på flernivåsamverkan.
Under eftermiddagen berättade Jennie Bergvall Kalén och Linn Alexandersson, landsbygdsstrateger från Umeå kommun, om de utmaningar som det 60-tal åretruntboende Holmöborna brottas med vintertid. Sedan 2018 har ett antal direktiv i trafiken tillkommit, som innebär att Trafikverkets färjor inte får bryta is. Svävare och skoter kan köra när isen blivit 20 centimeter tjock, och innan dess är det helikoptertrafik som gäller. Men vintern 2021 infördes ytterligare ett direktiv om att helikoptern inte sätts in förrän efter fem vardagars stillestånd för färjan. Som mest kan man alltså bli strandsatt i en vecka.
– Det här gäller ju både personer, gods, post, medicin – ingenting! Vi får inte ut varor till butiken. Det lägger en blöt filt över nästan vad vi än pratar om. Befolkningsutveckling, bebyggelse, näringslivet, service, allt. Våra kommuninvånare riskerar att bli helt isolerade, sa Jennie Bergvall Kalén.
Men istället för att kapitulera så kraftsamlar Umeå kommun.
– Vi försöker få till ett attitydskifte, att våga se möjligheter i det som ser ut som mörka, jobbiga utmaningar. Holmön, som en avgränsad ö, är ju också en perfekt testyta.
Kommunen har därför engagerat sig i två projekt, ett finansierat av Energimyndigheten och ett av Trafikverkets forskning- och innovationssatsning Triple F (Fossil Free Freight), för att utveckla en drönarbaserad transporttjänst. Målet är att testflyga bussgods med drönare redan nu i sommar, och att under vinterhalvåret 2025-2026 flyga från centrala Umeå till Holmön med drönare. Just nu inväntar man svar på tillståndsansökan.
Dagen bjöd även på en uppdatering om Svesam, utredningen för Sveriges sammanhållna utveckling, som ska lämna förslag på hur den framtida regionala utvecklingspolitiken och landsbygdspolitiken ska utformas. Bland frågorna som utredningen ska ta ställning till är om de två politikområdena bör slås samman, om statliga myndigheters och regionernas ansvar och uppgifter ska förändras och hur samverkan mellan myndigheter, regioner och kommuner kan utvecklas. Utredningen ska redovisas i juni 2026, men redan i sommar kommer ett första delbetänkande.
Skärgårdspaketet i Värmdö kommun, aktuell skärgårdsforskning, bobarhetskonceptet och hållbara blå näringar var andra punkter på den späckade agendan.
Än så länge pekar allt på att det blir skärgårdsriksdag även nästa år, men då på annan plats i landet.
– Antingen uppåt Umeå, Luleå eller till Västra Götalandsregionen, där vi haft lite sämre representation nu. De är båda bra platser för att prata ö-politik, säger Lotten Hjelm.
