.
KRÖNIKA. När människor överväger att fly fastlandet och istället slå ner bopålarna i skärgården är det några förutsättningar som är absolut avgörande för om de ska våga ta beslutet. Dessa grundbultar stavas jobb, bostad, kommunikationer och basal samhällsservice.
Det finns gott om hantverksjobb på öarna och de som är redo att, på klassiskt skärgårdsmanér, bli mångsysslare har också goda möjligheter att dra sig fram. I takt med bredbandsutbyggnaden ökar chanserna för att kunna jobba på distans. Infrias dessutom löftet om 3 000 extra gångtimmar per år i skärgårdstrafiken är oddsen goda att även arbetspendlingen ökar. Utsikterna för att kunna försörja sig i Stockholms skärgård är med andra ord tämligen goda.
Bristen på bostäder är en knäckfråga som många aktörer brottats med genom åren. Flera storslagna planer på nybyggda hyresbostäder har hamnat i limbo på grund av sega planprocesser och osäkerhet kring finansieringen. Däremot byggs bostadsrätter i privat regi på många öar och flera nya projekt planeras. Som bekant är öbor vana att klara det mesta själva. På Möja har man till exempel startat en egen liten bostadsförmedling för att kunna erbjuda nya barnfamiljer boende. En enkel och effektiv åtgärd som fler öar borde kunna ta efter utan att det kostar allt för mycket besvär.
Även om skärgårdsborna brukar lösa det mesta på egen hand vore det för mycket begärt att också be dem ta över den basala samhällsservicen.
Sedan länge har myndigheter, statliga och kommunala bolag svarat för sådan service men sedan en tid blåser nya vindar. Flertalet verksamheter är avreglerade och alla ska de vara affärsdrivande. En i grunden god idé men som kan få stora konsekvenser i glesbygdssamhällena där den inte alltid kan tillämpas.
Ett målande exempel är när Postnord plötsligt drog bort postombudet från Blidöbygden. Postnord har inte
lyckats att på ett trovärdigt sätt förklara varför. Nya kundbehov och utvecklad service är argument som klingar falsk i öronen på de som tvingades åka sex mil extra för att hämta sina paket.
Efter mycket kattrakande fick man slutligen tillbaka en del av servicen på Blidöbygden men slutresultatet blev ändå en klar försämring för ortens 800 hushåll. Det finns tyvärr fler exempel. De senaste åren har vi skrivit om skolor som läggs ner, hemtjänst som dras in, bibliotek som stängs och bristande kontanthantering.
Mer än en gång har länsstyrelsen fått rycka ut för att styra upp de ohållbara situationer som avregleringen skapat. Och akuta lägen lär uppstå igen. Därför behöver berörda myndigheter en
tydlig och samordnad beredskap så att de snabbt och
effektivt kan värna öarnas mest basala samhällsservice. Lyckas man inte med det lär det bli än svårare att locka nya barnfamiljer till öarna.
