KRÖNIKA. Ett nytt år begynner och med det följer löften om nya tag för att döva dåliga samveten och förverkliga drömmar. Det är inte bara nya tag som nu ska tas utan även omtag och sådana finns det gott om bland skärgårdsfrågorna. Faktiskt är det samma gamla spörsmål som återkommer år från år: till exempel boende- miljö- och befolkningsfrågorna.
En inte allt för vågad gissning är att strandskyddsfrågan blir extra het 2025.
Regeringen har aviserat att den planerar att ändra strandskyddsreglerna vilket ska ske inom en snar framtid, kanske redan i år. Som planerna ser ut kommer förändringarna inte i första hand att beröra kust och skärgård utan inlandets mindre sjöar och vattendrag. Dessa ska, enligt förslaget, undantas från strandskyddet vilket du kan läsa mer på sidan 9 i dagens tidning.
Frågan avhandlas också på dagens debattsida där Bengt Holmgren, Nätverket rätt strandskydd, argumenterar för att strandskyddet ska göras om i grunden. Den åsikten är han inte ensam om för allt fler menar att skyddet behöver reformeras.
Det handlar om människors rätt att nyttja de egna fastigheterna, om öbors möjlighet att bedriva företag, bygga bostäder och tillåtas anlägga bryggor för de egna båtarna.
Det handlar om vilket skydd som faktiskt är rimligt för att skydda den flora och fauna som lever strandnära. Det generella strandskyddet är 100 meter men har i så gott som hela skärgården utökats till 300 samtidigt som strandlevande djur och växter finns inom en 50-meterszon från vattenbrynet.
Strandskyddets syfte är också att värna allmänhetens tillgång till stränderna och därför ska privatisering av dessa motverkas. Med tanke på att Sverige har cirka 39 000 mil strand och kust kan rimligen det allmännas intressen skyddas samtidigt som lättnader införs för de som önskar bygga på sina strandnära tomter.
I praktiken är dessutom problemen med strandskyddsfrågan starkt sammanflätade med två andra heliga kor, nämligen allemansrätten och det fria handredskapsfisket. De flesta av oss anser väl att de ursprungliga syftena med dessa reformer är lovvärda: alla och envar ska ha rätt att röra sig fritt i naturen och ha möjlighet att dra upp en fisk till middag. Intentionerna var nog goda men i dagens ljus framstår de som naiva och sedan länge överspelade.
Det finns inga regelverk som värnar de ursprungliga tankarna kring allemansrätten och det fria handredskapsfisket. Det har fått till följd att reformerna utnyttjas hårt av kommersiella intressen.
Det sker uteslutande på naturens samt mark- och vattenägarnas bekostnad och så kan vi inte längre ha det.
