Husarö måste ha ett speciellt klimat, för till skillnad från många andra öar så ökar befolkningen stadigt år efter år. Tidningen Skärgården gjorde ett besök på ön för att försöka hitta det magiska framgångsreceptet.
Med Waxholmsbolagets båt Saxaren tar det knappa fyra timmar att ta sig från centrala Stockholm ut till Husarö. Det är en relativt liten ö, med en by och röda sjöbodar vid vattnet. Den liknar på många sätt andra öar, om det inte vore för det där lite udda att öns befolkning faktiskt växer. Om man bortser från stadsnära öar som Rindö, Storholmen och Tranholmen är Husarö den av skärgårdens öar utan vägfärja vars befolkning ökat mest i hela länet de senaste åren. Det gäller oavsett om man räknar procentuellt eller antal individer. Enligt Statistiska centralbyrån så bodde det 16 personer på ön år 2000, tretton år senare var man 29. Det är ovanligt, för de flesta andra öar kämpar för att behålla sina bofasta. Men det unika är inte bara att öns befolkning växer, utan att barnfamiljer och yngre har valt att bosätta sig på Husarö. Ett par som tagit steget är Linus Jonsson och Smulan Walter, som i somras valde att lämna lägenheten i Skärmarbrink i Stockholm för ett betydligt mer havsnära liv i skärgården.
– Vi har sagt att när vi blir äldre DÅ ska vi flytta ut. Men barnen började prata om det och då började vi också fundera på varför vi inte flyttar ut nu, säger Smulan Walter.
Paret har två barn, Ante 6 år och Olivia nio år, som under hela barndomen tillbringat somrar och helger på ön och därför har en stark koppling till platsen. Någon skola finns inte längre på ön, så barnen skjutsas, till skolan på Ljusterö, med båt. Strax efter sju på morgonen åker de iväg och båten hem går klockan 17. Det blir långa dagar, men de har kompisar från andra öar som de kan leka med ombord.
– Barnen skulle börja ny skola i Stockholm och vi kände att det får bli nu eller aldrig, innan de hinner rota sig för mycket, säger Linus Jonsson.
Ett bekymmer, som aldrig blev något bekymmer, var att hitta arbete. Linus Jonsson är snickare och startade eget företag. Hantverkare i skärgården har sällan brist på jobb.
– Jag fick en massa jobb redan innan vi flyttade ut. Det har gått bättre än förväntat.
Husarö är ingen stor ö och tanken var att kunna ta jobb även på närliggande öar, men det har visat sig att det finns fullt tillräckligt med byggjobb på ön. Även Smulan Walter har hittat arbete, efter lite letande fick hon jobb på närliggande Svartsö.
En annan ung öbo är Hugo Duhs, 28, som redan bott på ön i nio år. Han alternerar jobb på Stockholms sjötrafik med hantverksjobb. Tillsammans med Linus Jonsson och Henrik Österman så utgör han en ny generation hantverkare på ön. Alla har de en stark koppling till orten sedan barnsben.
– Jag tror man måste ha anknytning till ön. När någon flyttar ut så är det lättare att själv ta steget, säger Henrik Österman, som själv flyttade ut för ett par år sedan.
Alla är de överens om fördelarna med ölivet, lugnet som råder och den vackra naturen. Men det finns sådant de saknar på ön.
– Snabbmat, säger Linus Jonsson och skrattar. Att spontant kunna gå på bio, fortsätter han.
– Att båten till Ljusterö inte går på helgen och att det saknas krog på ön, säger Hugo Duhs.
Något nattliv att tala om finns inte på Husarö. Den som är chaufför och som håller sig nykter kan ta sig med båt till Svartsö på torsdagar, eller så betalar man för transporten. Det blir både krångligare och dyrare än i stan. Men allt går att lösa. Att bo på en ö långt ut i skärgården behöver inte innebära att man är isolerad från omvärlden. Istället för att åka in till staden får staden åka ut till Husarö.
– Vi har bekanta som kommer ut året om. Det är viktigt att kunna umgås, det är samma sociala situation som i stan, säger Linus Jonsson, och får medhåll från de andra.
– På dagarna är det egentligen ingen skillnad. Man jobbar och sover, säger Henrik Österman.
I dag går Husarö som tåget, eller båten. Henrik Österman har tillsammans med sambon Kattis Duhs startat upp handelsboden igen, efter att den förra brunnit ned 2006. På ön finns alla bekvämligheter som inne i stan med el, vatten, internet och mobiltäckning. Ändå är det långt ifrån som det var förr. På båten hem får jag en pratstund med Göran Österman som vuxit upp på ön.
– På 40-talet bodde det kanske 50 till 100 personer på ön. Det lyste överallt. Det fanns fiskare och bondgårdar, berättar han.
Allt fick dock ett abrupt slut när skolan lades ner på 50-talet och en massflykt skedde från ön. Ett tag fanns det bara en bofast kvar.
– Att stänga skolan är ett bra sätt att lägga ner ett samhälle, säger Göran Österman.
Men även om vinden nu vänt och jobb och skola är lätt att hitta så finns ett stort hinder för den som önskar satsa på ett öliv. Huspriserna på ön ligger i mångmiljonklassen och är inget som man finansierar med en vanlig hantverkarlön. De hus som säljs totalrenoveras oftast och blir sommarhus.
För Linus och Smulan så var lösningen att flytta till ett av hennes pappas hus på ön.
Ölivet har på många sätt en annan kvalitet än stadslivet. Istället för stress och köer på morgonen har de nu jobbet alldeles runt knuten, något de inte är direkt missnöjda med.
– Dagens höjdpunkt är att lyssna på morgontrafiken på radion, säger Linus och skrattar.
