Det finns förstås inget entydigt svar på frågan om miljötillståndet i Östersjön blir bättre eller sämre – det enklaste svaret är både och. Det framkom under förra veckans seminarium på Kastellholmen, där ett flertal forskare berättade om de senaste rönen inom övergödning, fiske, kemikalier och fågelliv.
I närvaro av Briggen Tre Kronors gudmor, kronprinsessan Victoria, arrangerade Initiativet Hållbara Hav i förra veckan sitt fjärde stora Östersjöseminarium. På plats fanns ett flertal forskare som försökte svara på frågan om miljötillståndet i Östersjön blir bättre eller sämre. Detta efter en sommar då övergödningen orsakat storskaliga algblomningar vilka förvandlat havsytan till en illgrön sörja.
– Jag tror att vi ligger nära en brytpunkt där det kan bli lite bättre, sa Bo Gustafsson som studerar övergödning vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Men, tillade han, det förutsätter bland annat att vi har lite tur med klimatet, och att andra mer oroande tendenser går att hejda. Särskilt i Polen genomgår jordbruket nu en snabb strukturomvandling vilket förmodligen kommer innebära att de ökar sin användning av konstgödsel. Men även förändringar inom svenskt jordbruk, som att det blir allt vanligare med snabbväxande grödor som majs, kan innebära att gödselanvändningen ökar – och därmed läckaget av gödningsämnen till havet.
– Det finns en risk att det motverkar försöken att rädda Östersjön.
Därefter berättade Joakim Hjelm, forskare vid SLU:s havsfiskelaboratorium, om den utveckling man sett hos Östersjötorsken under de senaste åren: till antalet finns det väldigt många torskar, men de är små och magra och växer dåligt. Joakim Hjelm liknar det vid ett tusenbrödrabestånd, som man ibland kan se bland abborrar i insjöar. Men om torskarna växer dåligt på grund av konkurrens om födan eller om det finns andra orsaker, vet forskarna inte. Trots det menade Joakim Hjelm att vi nu vet tillräckligt för att med rätt förvaltning av fisket kunna lösa den nuvarande situationen.
– Hade vi inte lärt oss så mycket som vi gjort under de senaste tio åren hade vi stått handfallna inför den här nya situationen.
I den efterföljande paneldebatten drog världsnaturfonden WWF:s Inger Näslund, samt organisationen KRAV:s Johan Cejie, slutsatsen att det bästa vore att sluta fiska och äta Östersjötorsk, i väntan på att beståndet återhämtar sig. Vilket Joakim Hjelm inte höll med om. Mycket talar i stället för att beståndet skulle må bra av att de mindre torskarna blev färre.
– Kanske borde vi börja äta mindre torskar, föreslog han.
Efter lunch berättade Anna Beronius, som forskar i medicinsk vetenskap vid Stockholms universitet, om alla de kemikalier som finns i Östersjön. Till det positiva hör att halterna av traditionella miljögifter som dioxiner, PCB:er och bly minskat. Men samtidigt ökar exempelvis de perflourerade ämnena, som bland annat används som impregnering i fritidskläder.
Eftersom forskarna bara hittar de ämnen man aktivt letar efter, finns det förmodligen betydligt fler än de cirka 300 som hittills konstaterats i Östersjön. I samhället används i dag mellan 30 000 och 50 000 kemiska ämnen.
– Vi vet för lite om de allra flesta kemikalier och vi vet speciellt inte hur blandningar av olika kemikalier påverkar oss, sa Anna Beronius.
– Kemikalieanvändningen är en ödesfråga för mänskligheten, sa Kemikalieinspektionens generaldirektör Nina Cromnier vid den efterföljande paneldebatten.
Panelen var enig om att det finns ett stort intresse för denna fråga bland allmänheten och till det positiva, summerade Anna Beronius, hör att tidigare erfarenheter visar att förbud mot användning av vissa ämnen faktiskt leder till att halterna sjunker.
Martin Green från Lunds universitet avrundade dagen med att berätta om Östersjöns fåglar. En tydlig tendens är att fiskätande fåglar som exempelvis skarv klarar sig bra, liksom växtätare som svan. Men det går betydligt sämre för dem som äter ryggradslösa djur. Ett aktuellt exempel är förstås ejdern, som huvudsakligen livnär sig på musslor. Men, tillade han:
– I dag finns det fortfarande fler ejdrar än vad det gjorde under första halvan av 1900-talet.
Minskningen av ejderbeståndet är i sig inte direkt oroande, tyckte han, men det som oroar är att det gått så fort nedåt under senare tid.
Sammanfattningsvis menade Martin Green att Östersjöns fåglar mår som Östersjön i stort. Viktigare än enskilda satsningar på olika arter är därför det stora perspektivet, där man satsar på att få Östersjön som helhet att tillfriskna.
– Jag är orolig för Östersjön, inte så orolig för fåglarna, sammanfattade han.
