Det vidsträckta Bogesundslandet, med sina täta snår och närhet till vattnet, är ett närmast perfekt område för vildsvin att hålla till på. Regelbundna jakter sker i naturreservatet och Skärgården fick följa med viltförvaltaren på en runda.
Det grå molntäcket har för dagen välvilligt spruckit upp på sina håll och låter solens strålar sprida sitt ljus över ett vintrigt Bogesund. Vi parkerar bilarna intill den vackra, pampiga ”vita villan” i Frösvik, på västra sidan av Bogesundslandet. Viltförvaltaren Henrik Lokind, som ansvarar för Jägareförbundets jaktverksamhet i delar av naturreservatet, släpper ut sina hundar ur skåpbilen och hänger geväret på axeln. På schemat för dagen står vildsvinsjakt. Vi befinner oss på en för ändamålet mycket lämplig plats, för i Bogesundslandets naturreservat finns gott om vildsvin. Blandningen av närhet till vatten och kärrmarker, täta snår, kuperad terräng och stora skogar gör att markerna är perfekta för djuren.
– Det är i det närmaste en ultimat vildsvinsbiotop, förra året sköt vi 137 stycken. Jakten är nödvändig, man kan absolut inte sluta jaga. Under gynnsamma förhållanden kan stammen fördubbla sig på ett år, berättar Henrik Lokind när vi börja följa en stig in i skogen.
Pelle, av arten svensk vit älghund, rycker tillsammans med gråhunden Arne ivrigt i kopplen, de vet precis vad som gäller. Henrik Lokind kontrollerar GPS-puckarna som sitter fästa i halsbanden innan han släpper loss dem. De försvinner som två streck in bland träden. Vildsvin är nattaktiva och ligger på dagen hopkurade under grenar och snår. Hundarna är ett fantastiskt hjälpmedel för jakt på dagen. Utan dem hade uppgiften varit betydligt svårare. Men jaktområdet är stort, omkring 2 500 hektar, varför det ändå krävs viss tur för att stöta på djuren.
– Vildsvin är väldigt störningskänsliga. Släpper du en hund på dem kan de flytta sig upp till två mil. Man kan inte springa och jaga på dem hela tiden, säger Henrik Lokind.
Att vi denna dag befinner oss just i Frösvik beror på att det var ett tag sedan jakt bedrevs just där och att det därför finns goda möjligheter att vildsvin sökt sig dit. Svaret kommer att visa sig snart, hundarna är effektiva redskap.
– Gråhunden är mycket längre än den vita, den betyder att den följer efter vildsvinen längre och söker av större områden. Men jag behöver båda. Ibland jagar jag inne i stan och då är det bra med en kort hund så den inte blir överkörd eller stöter på något annat.
På sin GPS kan Henrik Lokind följa hundarnas rörelser. Om de stannar och står stilla en stund kan det innebära att de hittat vildsvin.
– Jag gillar egentligen jakt med enbart hundar, det här med GPS är lite fusk. Men samtidigt är det bra om något skulle hända hundarna.
Efter en stund kommer Pelle tillbaka glatt flåsande. Arne är ute på en längre runda men återvänder strax han också. Det betyder att det inte finns några vildsvin i närområdet.
– Hundarna har sökt av ena sida av en ås, ibland ligger de på andra sidan, säger Henrik Lokind och pekar vart vi ska gå.
– Jag skulle tro att det är för lite gran här för att de ska trivas riktigt bra så här års. Sommartid är det tätt med löv här, det blir som väggar de kan gömma sig bakom. Det är ett otroligt häftig område.
Vi vandrar vidare genom skogen och hundarna ger sig iväg åt olika håll för att på nytt försöka få doft på djuren. Spåren efter vildsvinen stöter vi på lite överallt, men inga är dagsfärska.
– Jag skulle behöva några hundar till egentligen, de blir skadade på olika sätt. I år har många tassar gått sönder och då blir hunden stående i tre veckor, säger Henrik Lokind.
Vildsvin är allt annat än ofarliga för hundar. Djuren är mycket aggressivt mot dem och det händer att hundar blir skadade.
– Det är ett växande problem som kan bli mycket dyrt. Att dyka upp på djursjukhuset en lördagkväll med en snittad hund är inte billigt.
Vildsvin kan bli riktigt stora. En galt kan väga upp mot 200 kilo.
– Den största vi skjutit här vägde 197 kilo. Som tur var låg den intill en traktorväg så vi kunde köra ner.
Köttet tillfaller den enskilda jägaren och det är inte tillåtet att sälja köttet. Det är inte ens tillåtet att ge bort det.
– Det är jättetråkigt. Vissa jägare har så mycket kött att de inte vet vad de ska göra med det, medan andra människor är jätteintresserade av att köpa men inte får.
Vi tar oss fram genom terrängen. Hundarna springer entusiastiskt iväg på olika rundor, men ingen skymt av några vildsvin. Mörkret börjar lägga sig och vi svänger tillbaka mot bilarna. Då, plötsligt, ljudet av hundskall ekar genom skogen.
– Det är vildsvin, säger Henrik Lokind.
Vi står stilla och tysta en stund innan vi sakta börjar röra oss mot den skällande hunden. I mörkret ser vi hundens ögon lysa mot oss. Han markerar något i marken, men några vildsvin är det inte.
– Det är ett grävlingsgryt! Jag som har skrutit över att hundarna bara jagar vildsvin. Låt den stackarn vara, skrattar Henrik Lokind.
Vi samlar ihop hundarna och går tillbaka till bilen, överlistade denna gång.
– Vildsvin är mycket intelligenta djur. Förmodligen visste jag mer om dem för tio år sedan än idag. Det finns inte en regel som jag inte sett undantag från, säger Henrik Lokind.
Vi lämnar Bogesund för denna gång. Även om jaktlyckan inte var god så bjöd naturen på en nog så vacker upplevelse.
