En främmande ubåt har indikerats på väg in till Mysingen söderifrån och flottan inleder en omfattande utbåtsspaning.
Det scenariot är starten för en övning, där stora delar av den svenska flottan övar ubåtsjakt.
Det är tidig morgon när vi kliver ombord på minröjningfartyget HMS Ulvön, på tillfälligt besök vid Berga. Fartyget tillhör egentligen tredje sjöstridsflottiljen med hemmahamn i Karlskrona, men har tagit sig till Stockholms skärgård för att tillsammans med andra enheter öva ubåtsjakt. Ämnet är högaktuellt. Alldeles i närheten, i vattnen utanför Berga pågick så sent som hösten 2014 en intensiv jakt på en främmande ubåt. Försvaret har i efterhand bekräftat att det faktiskt var en kränkning som skedde. Bara några månader senare observeras ett okänt periskop under en marinövning, klassat som sannolik kränkning. Det råder alltså hög beredskap inom marinen i dagsläget och försvarsmaktens har flaggat för en intensiv övningsverksamhet framöver.
– Det jobbar 30 män och kvinnor ombord på fartyget i 6-timmarsskift, indelade i två olika vakter, babord och styrbord vakt, berättar fartygschefen Patrik Mattsson.
Den nya vakten som precis inleder sina pass kommer vara den som inleder dagens övning. Scenariot handlar om att det finns indikationer på en ubåt är på väg in i Mysingen söderifrån. Marinen initierar första delen i övningen enligt SLA, spaning, lokalisering och anfall. Spaningen är det mest komplicerade och tidskrävande momentet.
– Det svåra är att få samarbetet att fungera. Alla båtar har olika förutsättningar och uppgifter, säger Patrik Mattsson.
Ett 15-tal fartyg och andra enheter ska koordineras under jakten. Det handlar om allt från korvetter, minröjningsfartyg, stridsbåtar ner till enskilda soldater som spanar från öar. Alla delar har olika funktioner och alla behövs för att spaningen ska bli så effektiv som möjligt. Korvetterna har, till exempel, sonar som når flera kilometer, men med låg upplösning. Ulvöns sonar har kortare räckvidd, men bättre bilder. Genom att samarbeta hjälper man varandra att upptäcka främmande föremål. Spaningsarbetet indelas i aktiv och passiv spaning.
– Aktiva sensorer, som sonar, skickar ut signaler och man röjer sig själv. Med passiva sensorer ligger man på land och lyssnar. Passiv spaning kan liknas vid att sitta tyst i en mörk skog och lyssna. Man hör utan att någon ser en, men man ser inte heller själv. Aktiv spaning är som att lysa med ficklampor. Då syns man, men man ser också bättre vad som händer, säger Johan Grönhaug, som är spaningsledare för dagen.
För att alla enheter ska kunna samarbeta delas de in i olika stridsgrupper. HMS Ulvön ingår i en grupp med tre korvetter. Personalen ombord på Ulvön leder gruppen, men stridsledningen kan enkelt flyttas mellan fartyg om så krävs.
– Ledningen kan utföras från i stort sett vilken enhet som helst, det är en fördel om man måste skifta, säger Johan Grönhaug.
Att med hjälp av så många fartyg kunna hitta en ubåt på en så begränsad yta kan tyckas enkelt, men helt avgörande är hur havsbotten ser ut. På en slät botten kan man upptäcka farkoster på långa avstånd, men den kuperade botten i Stockholms skärgård ställer till bekymmer. Särskilt om det handlar om mindre ubåtar.
– Ur en ubåts perspektiv är den här botten fantastisk, men har man väl hittat ubåten är det ganska lätt, säger vaktchefen Andreas Jelgard.
Ubåtsspaning ombord på ett fartyg är en ganska stillsam och tidsödande ”jakt” och sker mest framför olika skärmar. Fartygen rör sig långsamt och söker metodiskt av vattnen.
– I ett verkligt scenario kan spaningen ta upp mot en vecka, säger Jonas Hård af Segerstad, som är divisionschef för minröjningsdivisionen på fjärde sjöstridsflottiljen.
Den här typen av större övningar där hela marinen deltar sker en gång per år. Att man ofta väljer att genomföra den på våren, en känslig tid för djurlivet, har väckt irritation hos många naturintresserade skärgårdsbor. Jonas Hård af Segerstad menar att man tar hänsyn till naturen under övningarna.
– Vi övar nästan hela tiden inte bara på våren. Vi försöker att inte störa djurlivet och går inte nära fågelskyddsområden. När vi spränger så gör vi det utomskärs där fiskar inte leker. Jag tror inte vi stör djurlivet.
Jonas Hård af Segerstad tror att många är vana vid och
accepterar flottans närvaro, men att en stor förändring var när amfibieregementet flyttade till Berga.
– Flottan har funnits här sedan urminnes tider och vid Berga sedan 1940-talet. Amfibieregementet flyttade hit först 2005. De har mer verksamhet på öarna som alla kanske inte är vana vid.
Timmarna går och ubåten HMS Uppland som för dagen agerar övningsobjekt syns inte till på skärmarna. Fredrik Malmberg och Edvin Andersson, kockar ombord, börjar förbereda lunchen, stekt sej med vitvinssås.
– Flottan har rykte om sig att servera god mat. Det kan bland annat bero på att vi inte använder färdiglagad mat. Det är av utrymmesskäl bättre att ta ombord basvaror och laga maten på plats, säger Jonas Hård af Segerstad.
Under eftermiddagen fortsätter övningarna med anfall mot ubåt. Av säkerhetsskäl kommer fartygen inte att gå rakt ovanför ubåten och några skarpa vapen kommer inte att användas. Dagen efter avslutas övningen, men flottans närvaro kommer med alla sannolikhet vara påtaglig även framöver.
