I stora delar av Stockholms skärgård är det mer än 100 år sedan djupen mättes senast. Därför är det på tiden att man nu kartlägger bottnarna med modern teknik, för sjöfarares säkerhet men också för att veta vad som finns under ytan. Spänningen stiger ombord när oidentifierade vrakdelar dyker upp på skärmarna…
Den större delen av besättningen har spenderat natten ombord på Sjöfartverkets fartyg Anders Bure. Hon ligger i hamn på Dalarö när tidningen gör ett besök. Alla verkar ha fått sig en god natts sömn och en ny dag full av spännande fynd ska just ta vid.
– Man sover gott ombord, säger marinbiologen Maria Sandberg som brer en macka till innan den tidiga frukosten ombord får anses avslutad.
Det är lika bra med extra energi då besättningen jobbar elvatimmarsdagar.
Sjöfartsverket har precis inlett uppdraget att sjömäta Stockholms skärgård. Även en person från marinen deltar i uppdraget. När tidningen hälsar på har besättningen mätt klart vid Landsort, förflyttat sig norrut och kommit till Dalarö. Men det är långt kvar tills uppdraget är klart uppe vid Arholma. Enligt planerna kommer mätningen att ta 1,5 år.
– Det är mycket yta att mäta när vi kommer in i mellanskärgården vid Svartsö och Ingmarsö. Vi mäter fram till i december och sedan kanske det blir ett par månaders uppehåll innan vi startar igen, säger Mårten Hörlin, befälhavare på Anders Bure.
Sjömätning betyder, precis som det låter, att man mäter djupen i haven. Sjöfartsverket ska nu mäta de områden i skärgården där passagerartrafiken går. Och det är på tiden att uppdraget nu utförs. Större delar av de trafikerade vattnen utanför de stora farlederna i Stockholms skärgård, är inte mätta sedan 1800-talet. Då mätte man i fot och famnar med handlod. Det är med hjälp av EU-medel som man nu kan genomföra uppdraget. EU bidrar med 1,6 miljoner euro som fördelas mellan uppdraget i Stockholms skärgård och ett likande i Ålands skärgård. Stockholms läns landsting och Åland landskapsstyrelse bidrar tillsammans med 2,2 miljoner euro.
Efter en säkerhetsgenomgång kastar besättningen loss och hissar signalerna och vi ger oss ut på upptäcktsfärd.
– Vi har hittat säkert sju eller åtta sådana här felaktigheter som kan resultera i en UFS varning bara i de områden vi har sjömätt hittills, säger Maria Sandberg och pekar på skärmen med vita runda ringar, och fortsätter:
– Det är ett gäng stenar här som ligger utanför 0-3 meters gränsen i sjökortet, men som ligger grundare än tre meter i verkligheten. Vi jämför med båtarnas och fartygens AIS och ser att de har gått farligt nära områdena som de trott varit säkra.
I de här lägena rapporterar besättningen samma dag in fynden till kontoret i Norrköping som då skickar ut en varning till sjöfarten, en UFS, underrättelse för sjöfarare.
Den moderna ekolodstekniken, så kallad Multibeamekolod, kan hantera upp till 500 lodstrålar samtidigt. Ett vanligt ekolod hanterar en stråle åt gången. Lodstrålarna sprids från ekolodet som en solfjäder tvärskepps fartyget. När fartyget sakta förflyttas framåt skannas botten under en kurs. Därefter vänder fartyget 180 grader och kör tillbaka parallellt med föregående kurs med ett tiotal meters förflyttning i sida. Detta för att hela botten skall träffas av lodstrålar.
Vi närmar oss en brant kant där besättningen fick dålig täckning dagen innan och området måste därför mätas en gång till. Bräder som ligger huller om buller dyker upp på bilden. Ett vrak ligger snett under oss bara några meter från ytan.
– Vi hittar ett vrak om dagen ungefär, både okända och kända. Det här är känt men oidentifierat säger Mårten Hörlin som kollar upp vraket i riksantikvarieämbetets register.
Marinen deltar i projektet för att öka samarbetet mellan myndigheterna och för att samla in värdefull information via deras sightscanner.
– Vi har personalbyte på tisdagar och då tar jag med mig informationen. Det är för osäkert att skicka över internet, säger Björn Fransson från Försvarsmakten.
Sightscannern hissas ned i aktern på fartyget och skickar ut sina lodstrålar horisontellt för att skapa en bild av botten.
– Vi kollar underlaget och kan få värdefull information om spår från en ubåt eller annat. Mest är det spår från ankare, säger Björn Fransson.
Allt möjligt dyker upp på skärmarna när besättningen kartlägger bottnarna. Kanoter, bilar och kylskåp är några av fynden. Men viktigast är såklart djupdatan. När projektet är färdigt kommer sjökorten att uppdateras med de moderna mätningarna. Men låt dig inte förblindas av uppdaterad modern teknik. Det är fortfarande livsviktigt att se upp från plottrarna och sjökorten och ner i sjön för att kolla botten med dina egna scannande ögon.
Fakta/Sjömätning i Stockholm skärgård
- Periodvis kommer två av Sjöfartsverkets totalt fem fartyg delta i uppdraget, Anders Bure och Petter Gedda.
- Uppdraget beräknas ta 1,5 år.
- Uppdraget går ut på att mäta områden där passagerartrafik går.
- 75 procent av områdena mättes senast på 1800-talet.
