Noter, takter och en hel rad tangenter att spela på.
Sedan terminsstarten är kulturskolans verksamhet på Möja igång igen efter flera års uppehåll.
Vi befinner oss i musiksalen en trappa upp på Möja skola den här eftermiddagen. Trots att skolan är slut för dagen råder det full aktivitet här.
Ludvig Alm, 7 år, trycker ned några pianotangenter och börjar spela. Läraren Dan Enberg följer med på håll. Idag är det melodin till låten ”Valpen min” som ska nötas in. Men det är inte helt lätt att få till rätt melodi alla gånger.
– Det är svårt att hålla koll på fingrarna när jag spelar, säger Ludvig.
Tillsammans med Dan går han genom melodin metodiskt bit för bit och sedan försöker de igen. Den här gången kompar Dan och sjunger med för att det ska bli lättare att höra hur melodin går.
Kulturskolan på Möja har inte varit igång på flera år. Underlaget har varit för litet, är en av förklaringarna. Men när Värmdö kommun strax innan jul ifjol fick ett bidrag från Kulturrådet och Regeringen på 800 000 kronor såg man en möjlighet att väcka verksamheten till liv igen.
– Vi vill kunna erbjuda verksamhet till hela kommunen, oavsett geografiskt läge eller socioekonomiska förutsättningar, sa Fredrik Sneibjerg (L), ordförande i kultur- och fritidsnämnden, när det blev klart att Värmdö kommun blivit beviljade pengarna.
Resultatet blev att tre elever på Möja nappade på erbjudandet och de får nu pianolektioner av Dan en gång i veckan efter skolan.
– Jag känner barnen sedan innan eftersom jag också är musiklärare på skolan. Steget har därför inte varit så långt att ta, säger Dan Enberg.
Musiken är en stor del av hans liv. Utöver lärarjobbet är han även kantor i Möja, Djurö och Nämdö församling.
– Det är roligt att hjälpa till. Kulturskolan behövs här ute. Barnen får idag åka långt om de ska på träningar eller andra fritidsaktiviteter. Det kan vara skönt för dem att ha någon aktivitet på hemmaplan, säger Dan Enberg.
Ludvig hoppar av stolen och packar ihop sina saker. Lektionen är slut och nästa elev tar vid direkt. Stefan Westerberg, 8 år, kommer in och sätter sig vant vid pianot och ställer fram sitt nothäfte.
– Jag tyckte det verkade roligt att spela piano. Min syster spelar piano, säger han.
Tillsammans med Dan tittar de på några noter. Stefan drar streck på vissa ställen för att komma ihåg vilka tangenter som ska tryckas var och när. Målet är inte att bli bäst på piano eller att en dag spela på konserthusets stora scen. Stefan har ett annat mål med pianolektionerna.
– Jag vill bli duktig så att jag kan spela för min familj, säger han.
Fredrik Sneibjerg menar att det är glädjande att kulturbidraget redan har kommit till användning på Möja.
– Framförallt är jag glad för Möjabornas skull och jag vill också rikta en stor eloge till medarbetarna på kommunen som legat på och sökt det här bidraget, säger han.
Kommer kulturskolans verksamhet på Möja att fortsätta när bidraget är slut?
– Det vågar jag inte svara på rakt av. Det finns en möjlighet att fortsätta verksamheten men som med mycket annat handlar det om pengar och underlag, säger Fredrik Sneibjerg.
I dag erbjuds bara pianolektioner på Möja. Men det är inte omöjligt att det även kan erbjudas andra verksamheter på sikt, om bara underlaget finns.
– Det är inte hållbart att skicka ut en lärare på grund av att det är en elev som vill lära sig ett visst instrument. Men finns det ett underlag så är det absolut tänkbart, säger Sneibjerg.
Kulturbidraget är en peng som regeringen delar ut och instiftades av Kultur- och demokratiminister Alice Bah Khunke (MP). Under två års tid ska bidraget delas ut till landets kommunala kultur- och musikskolor. I Stockholms län var det bara tretton kommuner som sökte bidraget i den senaste sökomgången. Utöver kulturskolan på Möja ska Värmdö kommun även använda pengarna till integrationsarbetet med ensamkommande flyktingbarn. Men pengarna ska även gå till att förstärka verksamheten på sommarläger som Värmdö kulturskola arrangerar varje sommar.
– Jag ogillar att göra grupper av människor. Men det gjorde vi den här gången. Kulturen är en viktig del av integrationen, säger Fredrik Sneibjerg.
