Sjömansskolan är en minst sagt annorlunda gymnasieskola med ett alldeles eget fartyg. Lastrummet har byggts om till klassrum och stora delar av undervisningen försiggår till sjöss.
– Så tar vi fem grader styrbord och riktar in oss på Mälardrottningen. Stötta lite. Håll henne där.
Sven Julius instruerar Adrian Granquist som står till rors på M/S Polfors. Adrian går första året på den treåriga sjöfartsutbildningen vid Sjömansskolan i Stockholm.
– Vi är den enda skolan som har ett eget fartyg, säger Johan Östergren, skolans rektor och ägare.
I Sverige finns totalt sju sjöfartsgymnasier, och det är dem han jämför med.
– Det praktiska arbetet är jätteviktigt. Man lär sig på att göra fel i stället för att någon berättar hur det ska göras. Man behöver göra fel. En bra fartygslärare har händerna i byxfickorna – men är hela tiden beredd att rycka upp dem.
– Det är bra, här får man lära sig från grunden, säger Konrad Persson som går i tvåan.
Han har nyligen gjort praktik på Siljafärjan Galaxy och ska snart upp till Luleå för praktik på isbrytaren Frej. Sen får han ut sin behörighet som lättmatros.
– Det är skön stämning. Det är en liten skola och en liten båt, man kommer nära varandra.
I dag har han tjänstgjort i byssan och lagat chili con carne till alla ombord.
– Diskmaskinen är trasig så det var lite stressigt. Men då får man lära sig det också.
Polfors är byggd 1967 och Konrad tycker att det finns en poäng med att det är ett så pass gammalt fartyg.
– Det finns alltid något att göra. Knacka rost, måla, svabba däck.
Numera tar skolan in 25 elever om året. Det är hälften av vad man tog in förut.
– Det är branschen som styr mängden elever. Jag tror det är en bra nivå nu, även om det inte är ekonomiskt bra för skolan, säger Johan Östergren.
Framtidsutsikterna för svenska sjömän är osäkra.
– Befäl kommer det nog alltid att finna efterfrågan på – frågan är hur det är med manskap?
I princip alla svenska fartyg som går i internationell trafik är bemannade med utländska besättningar som kostar en bråkdel av de svenska. Båtar i svensk fart är det svenska besättningar på, men Johan är inte säker på att det kommer att förbli så.
– Det kanske blir precis som det blivit med snickare, blåbärsplockare och städare.
Eleverna vid Sjömansskolan kan välja däcks- eller maskininriktning. Under sitt andra år blir de flesta behöriga lättmatroser eller vaktgående maskinpersonal. Den som vill kan välja bort en del praktiska kurser till förmån för teoretiska ämnen som ger högskolebehörighet. Det möjliggör fortsatta studier till sjöbefäl eller sjöingenjör.
Många väljer att jobba några år efter skolan för att sen plugga vidare. Vilket Johan Östergren tycker är en bra väg att gå, då vet man vad man ger sig in på.
– Våra elever slutför befälsutbildningen i högre grad än andra.
Som befäl ser framtidsutsikterna riktigt bra ut. Både löner och villkor är ofta förmånliga.
– Svenska befäl står högt i kurs.
Sjömansskolan startade som en yrkesskola 1956. Polfors köpte man 1978, samma år som det blev en tvåårig gymnasieutbildning. 1994 flyttade man till Åsö gymnasium och utbildningen blev treårig. Då hade Johan Östergren jobbat som lärare på skolan i fyra år.
– Jag blev ditlurad, säger han och ler.
Innan dess jobbade han som sjöingenjör på Walleniusrederiets båtar som fraktar bilar på de stora haven. Det trivdes han bra med. Men familjesituationen gjorde att ett jobb i Sverige ändå lockade.
– Det är bättre att vara hemma och längta ut än ute och längta hem.
Men flytten till Åsö gymnasium gillade han inte.
– Det fanns ingen förståelse för vad vi höll på med där.
Efter sex år på Åsö sade han och två kollegor upp sig och startade friskolan Sjömansskolan. Efter många och långa förhandlingar lyckades man även köpa loss Polfors som numera har kajplats vid Söder Mälarstrand, ett stenkast från skolans lokaler på Långholmen i Stockholm.
Sedan några år tillbaka är Johan Östergren Sjömansskolans enda ägare och av hans beskrivning att döma befinner sig hans verklighet långt ifrån de riskkapitalägda skolkoncerner vars ägare plockar ut stora vinster ur bolagen.
– Det är ett trixande för att få det att gå ihop.
Med små elevgrupper och ett eget fartyg är det svårt att få skolpengen att räcka; skolan har dessutom många elever som behöver extra stöd.
– Vi har många som inte funkar i en vanlig skola.
I dag är ungefär hälften av skolans elever, 31 stycken, ombord på Polfors. Andra hälften är i lokalerna på Långholmen. Ombord delar de tre lärarna in eleverna i grupper som bemannar olika stationer på däck, i maskin, i verkstaden och byssan. I dag blir det en kortare dagstur på Mälaren, men ibland gör man längre resor. Nyligen var man i Oxelösund och tidigare har man besökt både Visby och Kalmar.
Av skolans cirka 60 elever är 5 tjejer.
– Jag gillar sjön, har alltid gjort det. Jag har alltid haft som mål att bli befälhavare, säger förstaårseleven Elin Ötken som städar en hytt inför en kommande resa till Berga i södra skärgården.
Polfors ska under några dagar tjänstgöra som övningsfartyg för tullen och uppdraget att köra dit henne blir en del av skolundervisningen. Elin säger att hon efterlyser lite bättre kontakt med lärarna men är så här långt ändå nöjd med skolan. Hon ser fram emot att sova ombord och att gå nattvakt under resan till Berga.
– Det ska bli kul.
I Polfors gamla lastutrymme, som byggts om till klassrum, sitter Herman Landelius. Han började också i höstas och berättar att han knappt närvarade i skolan under sitt sista grundskoleår. För att få gymnasiebehörighet läser han nu Sjömansskolans introduktionsprogram och ser betydligt ljusare på framtiden.
– Det är skitkul, säger han.
Många uppskattar att undervisningen är praktiskt inriktad. Martin Fredriksson-Pehrson, som hjälper Tobias Vall att svetsa ett dräneringsrör till en barlasttank, säger:
– En riktigt bra skola där mycket är praktiskt. Alla dagar är olika, man får måla, skrapa, svetsa, allt möjligt.
Tobias Vall håller med:
– Det är en bra utbildning, jag trivs jättebra ombord. Det här är inte som alla andra skolor, inte som att sitta i skolbänken precis.
