Hon brinner för odlandet, han för att köra båt. Den kombinationen har nu resulterat i skärgårdens första trädgårdsbåt – lastad med både plantor och kunskap i en tid då hemmaodlandet fått ett uppsving.
Den tio meter långa arbetsbåten Calypso ligger förtöjd längs gästbryggan på Rödlöga. På akterdäck ligger säckar med jord och gödsel. En banderoll med texten Irisro Trädgårdsbåt i blått sitter upphängd längs styrhytten. Det är gråa skyar, lite regn i luften och lugnt vid bryggan idag.
– Annat var det på Möja för några veckor sen, där var det högt tryck! Då hade vi lastat hela båten full med växter, säger Mathias Wahlund.
Irisro Trädgård startades 2016 av Jessika Patek. Under sjukskrivningen efter en utbrändhet hade hon börjat fundera på vad hon egentligen ville göra med livet, och insåg att hon mådde som bäst när hon fick pyssla ute i trädgården.
– Det låter kanske som en klyscha men bitarna föll på plats. Jag skolade om mig och så blev det här min vardag. Det är helt fantastiskt att få stanna upp och njuta av att vara här och nu, säger hon.
Sambon Mathias, som är uppvuxen på Blidö och jobbar som produktionstekniker på en mekanisk verkstad till vardags, älskar att köra båt. När de skaffade Calypso i fjol var den främst tänkt för att köra småtransporter.
– Men sen i vintras började vi fundera på vad mer vi kunde göra, säger Mathias Wahlund.
Då föddes idén om en trädgårdsbåt som inte bara skulle leverera varor ut på öarna, utan där trädgårdsmästare också skulle kunna förmedla kunskap och bli en resurs för att hjälpa skärgårdsborna tänka långsiktigt kring odlande.
– Konceptet är att vi ska kunna hjälpa till att få fram rätt saker som fungerar på just den platsen. Istället för att bara bli en affär i mängden där man går in och köper vilket äppelträd som helst, så ska man hos oss få kunskapen också. Det ska vara hållbart – lika vackert om 20-30 år som idag. Vi kan vara med i hela processen, hjälpa till med växtval och beställning och i förlängningen med plantering, anläggning och skötsel, säger Jessika Patek.
Nu har de smugit igång med en liten lanseringsturné och besöker gästbryggorna på Möja, Svartlöga och Rödlöga, dit öborna kan komma för att få råd och tips, bläddra i trädgårdsböcker och hämta upp förbeställda växter och odlingstillbehör. Besöken sker i samråd med samfälligheter och handelsbodar på öarna, för att kunna vara ett komplement till sortiment som redan finns.
– Vi testar oss fram än så länge. Det är ju en liten båt; det får inte plats med en hel affär ombord, men vi försöker se vad som önskas.
Skiljer sig förutsättningarna för odlande i skärgården jämfört med på fastlandet?
– Det kan det göra. I odlingsvärlden pratar man om mikroklimat. Det kan vara zon 1 på en halv kvadratmeter invid en husvägg, och zon 4 tio meter längre bort på klipporna, där det är helt exponerat. Så det gäller att titta nära och noggrant och ställa frågor. Vad händer på vintern, ligger det drivor här eller blåser det bort? säger Jessika.
– Sen kommer jordmån och sånt till. Vi har upptäckt här på Rödlöga till exempel att alla hallonbuskar är gula, fortsätter Mathias.
Jessika fyller i:
– Ja, men ramslöken frodas. Då vet vi var det är för pH-värde här! Det är väldigt basiskt.
Medans det på Svartlöga, inte alls långt bort, är surjord.
– En del växter behöver kalk och en del skyr kalk. Det är stor skillnad bara över sundet, vad som går att odla.
Att lansera en trädgårdsbåt i skärgården i dessa tider tycks vara ett vältajmat drag. Dels är många öbor ute tidigare än vanligt på sina sommarställen, dels har man mer tid och kanske även ett ökat intresse för odling och en mer hållbar livsstil. Jessika Patek skönjer en mer långsiktig och lokal syn på matproduktion.
– Coronan ställer saker på sin spets och att odla själv har blivit stort. I krigstider skulle vi odla hemma. Då fick vi handböcker och direktiv om vilka träd vi skulle plantera och vad som skulle odlas. De här egnahemsträdgårdarna ser nästan likadana ut. Det är svarta och röda vinbär, två äppelträd, möjligen ett päronträd om man lyxade till det, och potatis- och kåltäppor. Det var inte länge sedan. Och nu kommer det här tänket tillbaka, inte för att det är krig, utan för att det är kris.
Men även när coronan blåst över behöver vi hålla i det hållbara tänket, menar Jessika Patek. Att hålla sig ajour med nya forskningsrön och förmedla kunskap som kanske går på tvären mot hur “folk alltid gjort” ser hon också som en del av missionen som trädgårdsmästare.
– Till exempel håller Sverige på att avveckla kemiska bekämpningsmedel i våra jordbruksgrödor. På 70-talet pratade vi om saker som DDT, och det behöver vi göra igen. Där kan man inte styras av marknadskrafter. Det handlar inte om att vara någon sorts ekomupp, utan i förlängningen om människans överlevnad.
Som exempel tar hon alla rapsfält som nu står i full blom.
– Men i och med insektsdöden, vem ska pollinera dem? Förr i tiden hade man sambanden mycket närmre inpå sig. Man såg vad kon åt, kände hur mjölken smakade och vad som växte ur gödslet sen. Man var där hela tiden.
Permakultur, som fokuserar på kretslopp, mångfald och hur ekosystemen hänger ihop, är nyckeln tror Jessika Patek.
– Den storskaliga produktionen i världen utarmar marken. Medan skogsträdgården, där du har träd som ger skugga, buskar som stoppar vind och leder ner fukt i marken, där det sedan kan växa andra grödor – det är framtiden. Man måste se sammanhangen.
Fakta/Trädgårdsbåten
Nästa besök på Svartlöga 30/5, 10-16, Gästbryggan
Ytterligare datum kommer – håll utkik på irisro.se
