Trettondagshelgens skönsjungande stjärnsjungare på Möja drog in en rekordstor pengasumma under sin traditionella insamlingstur. Men vad pengarna ska gå till är ännu oklart.
Som traditionen bjuder på Möja så var det under trettondagsaftonen åter dags för de så kallade Stjärnsjungarna att inta ön. Traditionen har funnits på Möja sedan 1700talet. Två grupper med fem personer i varje grupp utklädda till kung Herodes, Judas och de tre vise männen besöker alla hus på ön som har tänt ytterlampan, och bjuder på ett par sånger.
Som tack bjuds grupperna förtäring och en slant till insamlingen. Pengarna har under åren bland annat gått till Möjahallen, dansbanan och öns ungdomsrörelse.
– Det som är sagt är att pengarna ska gynna Möja och stanna på ön, säger Thomas Österman som för femte året deltog i Stjärnsjungningen.
I år samlades en rekordstor summa in, 26 994 kronor. Något öronmärkt syfte hade inte pengarna denna gång, utan slantarna hamnar i sjungarfonden varifrån det går att söka pengar.
Thomas Österman gick i år som Judas, något som kräver vissa förberedelser för att få till den traditionsenliga ansiktsfärgen:
– Vi sminkar oss med en blandning av Niveakräm och pannsot. Det tog en dryg timme att bli ren efter att vi kom hem på morgonkvisten, och då var jag ändå inte helt ren, säger han.
För att hinna runt till alla hus som vill ha besök är det två grupper som går Stjärnsjungare, det norra och södra gänget.
– Det är jättekul, jag behövde lite övertalning innan jag började gå, men nu har jag insett att det är min grej. Det är kul att gå runt och snacka med de andra i gänget, liksom att träffa andra Möjabor som man aldrig träffar annars, säger Thomas Österman.
FAKTA
Att sjunga för stjärnan är en gammal tradition som tidigare varit utbredd över hela landet. I dag lever den kvar på några få ställen, varav Möja är ett. Stjärnsjungandet går ut på att åskådliggöra den bibliska berättelsen om de tre vise männens vandring för att hylla det nyfödda Jesusbarnet. Sång, skämt och upptåg ingår, samt ”tiggeri”. Förr var det byns ungdomar som tiggde ihop mat och dryck till ett kalas.
Källa: Nordiska museet