KRÖNIKA. Många är de artiklar som vi under årens lopp skrivit om replipunkterna. I förra veckan kunde vi rapportera att en efterlängtad väntsal vid Årsta brygga äntligen verkar vara på gång – men frågan är om man verkligen ska börja hålla andan ännu? Vi har ju hört den förut, ett flertal gånger ända sedan cirka 2006 faktiskt.
I veckans tidning skriver vi om problematiken kring Ankaruddens brygga, där allmänheten inte har någon möjlighet att lasta rullande gods vilket leder till att Öjaborna behöver ta en tretton gånger längre omväg med den sortens frakt. “Vad är egentligen en replipunkt, och vilka krav kan man ställa på en sådan?” undrar Björn Öberg på Landsort.
På pappret känns det inte som att det borde vara så svårt – vi pratar om elva “hållplatser” där det ska funka att byta från bil eller buss till båt och kanske vänta en stund däremellan. Några sopkorgar, tidtabeller och P-platser borde väl vara lätt fixat? Men tydligen inte.
I veckan som gick klubbades regionens budget för 2021. Där lyfts replipunkterna särskilt fram som prioriterade. “Det måste bli slut på Svarte-Petterspelet”, konstaterade skärgårdsregionråd Gustav Hemming (C).
Symptomatiskt verkar vara att ansvaret för dessa trafiknav är splittrat mellan många olika parter och ägarförhållandena ser olika ut på varje plats. Det är Trafikverket, Trafiknämnden, Waxholmsbolaget, Skärgårdsstiftelsen, kommunerna, privata markägare, vägföreningar, rederier och fan och hans moster som ska komma överens. Och när alla instanser definierar sitt eget ansvarsområde snävt faller saker lätt mellan stolarna i ett ingenmansland. När dessutom varje part har sin egen process för hur saker och ting ska malas genom de byråkratiska kvarnarna är det som upplagt för osynkade långbänkar.
Varje gång jag nämner replipunkterna för en myndighetsperson får de något härjat i rösten. Det är den heta potatisen ingen vill få i knät. “Kanske har jag gett mig på något övermäktigt”, suckade Tomas Norberg på länsstyrelsen när jag intervjuade honom för två år sedan kring projektet Replipunktslyftet, som då drogs igång för att inventera replipunkterna och samordna de olika parterna för att nå någon form av minsta gemensamma standard. Projektet närmar sig nu sitt slut och det ska bli oerhört spännande att ta del av resultatet.
För vad är egentligen en replipunkt och vilka krav kan man ställa på en sådan? Det undrar Björn Öberg på Landsort och det gör jag också.